Veronica In England

Lördag 13/3-10: Nu har jag varit hemma i Sverige i två veckor och fyra dagar och under alla de där dagarna har jag tänkt berätta om mina sista två dagar i England men det har inte blivit av men nu så ska det bli ett avslut på den här Englandssagan. Eftersom det var så länge sen det här hände så är det ju klart att jag inte kommer ihåg precis alla detaljer men jag ska göra så gott jag kan.

Måndagen den 22 februari 2010 var min näst sista dag i Hereford. Det var dagen efter att vi kommit hem från Liverpool så självklart var jag helt sjukt glad över att ha varit där men nu hade jag ingen tid att sitta still och fundera på hur roligt vi hade. Jag var ju tvungen att packa och göra några sista små saker innan jag skulle lämna landet. Jag bodde ju fortfarande hemma hos Sandra och delar av hennes familj hade magsjuka de där sista dagarna så det var lite oroande att någon av oss skulle bli sjuka men vi slapp det som tur var.  Jag åt frukost med Sandra och sen satt jag och jobbade med mitt Liverpool-blogginlägg. Det var inte det lättaset ska jag säga och jag var inte klar och kunde publicera det förrän en kvart innan vi åkte till tågstationen nästa dag. Mitt jobbigaste men roligaste inlägg hittils.

Sandra var på college under förmiddagen och sen var det meningen att vi skulle träffas nere på stan och stråla samman med Ylva nere i stan och äta lunch. Dock blev jag så uppehållen av mitt blogginlägg så när Sandra kom hem en kort stund innan hon begav sig ner till stan för lunchen så var jag fortfarande kvar i hennes rum. Så vi gick tillsammans in till stan där vi träffade Ylva och gick in på en liten fish and chips-restaurang för att äta lunch. Även om fish and chips är den mest typiska engelska maten som finns så hade jag faktiskt aldrig ätit det förrut vilket kanske inte är så konstigt för friterad fisk är ju inte det vi vegetarianer helst vill ha kanske. Men jag kunde ju inte ha bott i England i flera månader utan att ha ätit det så vi gick dit och jag hoppades på att hitta något vegetariskt alternativ till fisken men det enda de hade var friterade svampar. :O Så jag köpte två sånna och sen var det dags att smaka. Det räckte dock med att jag stack trägaffeln i svampen och det började rinna svampvätska ur den så bestämde jag mig för att inte äta det. Men jag åt  chips så lite halvt engelsk var jag väl i alla fall just då? Ylva köpte ett friterat ägg där på restaurangen också utöver chipsen och de friterade korvarna som hon och Sandra köpt och det smakade vi alla på. Det smakade lite, lite vinäger (engelsmännen och deras satans vinäger)vilket var äckligt men det konstigaste med det var att de, när Ylva sa vad hon ville ha vid disken, tog upp ägget ur en vanlig glasburk. Typ en sån man stoppar hemmagjord sylt i. Konstigt, konstigt.  Hmmm.

Ylva var tvungen att gå hem redan innan vi ätit eftersom hon skulle jobba och nästan direkt efter att jag och Sandra lämnat restaurangen så var Sandra också tvungen att gå hem för att jobba. Jag skulle stanna kvar i stan. Innan Sandra gick hem så gick vi till en röd telefonkiosk som står på andra sidan city centre från där vi varit och ätit lunch. Där tog Sandra tog en bild på mig stående inuti kiosken eftersom jag under hela min vistelse i England har sagt att jag vill ta ett sånt kort på mig. Så här fin blev den bilden:

Sen gick Sandra hem och jag gick till tågstationen och köpte en tågbiljett till Birmingham till nästa dag. Sen tog jag en sista runda i stan innan jag också gick tillbaka hem till Sandra. Sandra lagade middag till barnen och till oss och jag hjälpte till innan jag kände att det kanske var dags att börja få någon ordning på min packning. Jag hade ju knappt börjat packa ännu. Jag har för mig att det blev lite Liverpoolbloggande också.  Kommer ni ihåg den där pastasåsen som jag, Ylva och Sandra gjorde hemma hos Sandra på kvällen efter att vi varit och shoppat hela dagen i Gloucester? Sandra hade fryst in det som blev över och det var bland  annat de sista påsarna med den såsen som jag och Sandra åt till vår middag. Efter middagen och troligtvis lite mer packande så begav vi oss ner till Asda där vi träffade Anette och gick in och handlade lite gott inför kvällen. Min favoritefterrätt i England var Strawberry Triffle och min sista kväll med tjejerna i England så var det ju självklart att vi skulle ha en sån. Lite av mitt favorit-Asda-godis att ta med till Sverige stoppades också i korgen. Vi gick till de kassorna där man sköter allt själv och medans jag stod där och betalade så fick jag syn på Alana nere vid en av de vanliga kassorna. :O Ojdå, tänkte jag och medan vi gick ut från affären undrade jag om hon hade sett mig. Svaret på den frågan fick jag ganska snabbt. Anette berättade nämligen att under tiden jag, Sandra och Anette stått innanför kassorna och funderat på om det var något mer vi skulle ha innan vi betalade och gick så hade Alana kommit och gått precis förbi oss utan att jag och Sandra sett henne. Tydligen hade hon, när hon fått syn på oss, bara vänt blicken och glott rakt fram, förbi oss, och sett helt galen ut medans hon passerade oss. Konstigt att inte jag och Sandra såg henne. Fast det var nog bara bra för jag vet inte hur jag hade blivit om jag sett henne komma där precis bredvid mig. :O Men visst borde vi ha sett henne för hon hade kommit ut från den gången jämte den som vi stod och glodde rakt in i och eftersom det var frukt och grönsaksavdelningen så kan man ju se över hyllorna så vi kunde ha sett henne komma i den andra gången men icke. Och hon måste ju för tusan ha gått precis framför oss. Hmmm, hur jag än funderar över det så kan jag inte förstå hur vi kunde missa henne men det gjorde vi alltså. Haha, nog tjatat om henne.

Efter vår lilla tur inne på Asda gick vi hem till Ylva och hämtade henne innan vi gick hem till Anette. Vi hade en mysig och rolig kortspelskväll. Trots att jag älskar att spela spel och då främst kortspel så är det konstigt att det den här kvällen var första gången som vi Herefordtjejer hade en kortspelskväll. Det var en rolig kväll. Dock kändes den inte så typisk för oss fyra tillsammans under en kväll men det var en helt okej sista kväll. Om en sista kväll med de där tjejerna nu kan bli okej. Den här kvällen var den sista gången jag träffade Anette innan jag skulle åka hem så det var lite hemskt att säga hej då när jag, Ylva och Sandra tillslut gick därifrån.

Jag och Sandra gick hem till henne och vi gick direkt och la oss när vi kom fram.

Tisdagen den 23:e februari 2010 var dagen då jag åkte hem till Sverige. Dagen började med frukost med Sandra. Den största frukosten jag ätit på länge. Kanske till och med den största jag ätit någonsin. Först blev det en av de godaste sakerna jag ätit i England: crumpets. De är helt underbara så de ska jag utan tvekan försöka mig på att göra hemma. Fast de är något av ett mästerligt bakverk så det kommer bli svårt att få det okej men vi får hoppas på det bästa. Efter crumpetsarna fick Sandra för sig att hon ville ha våfflor så då åt vi våfflor med grädde och en annan typisk engelsk sak: lemoncurd.

Efter frukosten packade jag äntligen färdigt mina väskor och sen gick jag och Sandra ner till Sainsbury´s som är den superstoren som ligger närmast där Sandra bor. Anledningen till att vi gick dit var för att köpa yorkshirepudding som vi och Ylva skulle äta till lunch. Jag ville ju ha en så typisk engelsk måltid som möjligt nu när det var min sista här i England och eftersom jag älskar yorkshirepudding så fick det bli det. På vägen hem insåg vi dock att påsen med yorkshirepuddingarna inte vägde någonting alls knappt och eftersom jag hade plats kvar i väskorna så kunde jag ju ta med den hem till Sverige så att alla hemma fick smaka. Så just nu ligger puddingarna här i frysen och väntar på att jag ska bjuda hem lite människor till en engelsk middag.  Puddingarna fick flyga med mig hem vilket innebar att vi fick hitta på något annat till lunch. Sandra kom på iden att göra pastasallad. Egentligen skulle vi två ha gjort den tillsammans men jag kände att jag var tvungen att skriva klart mitt Liverpoolblogginlägg så Sandra gjorde salladen helt själv. Lite elakt av mig kanske men jag hade ju trots allt bara någon timme kvar i Hereford och jag ville ju hinna med att göra allt som skulle göras innan jag åkte (även om det i stort sett bara var blogginlägget kvar att skriva). Ylva kom hem till Sandra strax innan ett, ungefär samtidigt som Sandra var klar med pastasalladen. Vi hade dock ingen tid att sitta ner och ha en lugn lunch i köket utan vi fick ta med oss salladen som färdmat. Jag, Ylva och Sandra tryckte in mina väskor i Sandras lilla bil och sen åkte vi ner till tågstationen. Ett litet tag trodde jag inte vi skulle hinna dit innan tåget gick därför att för det första så kom vi iväg hemifrån senare än vi planerat och för det andra så var trafiken lika hemsk som vanligt. Fast den kändes hemskare än vanligt eftersom det var så viktigt att jag kom fram i tid idag och inte missade tåget men vi hann fram och jag sa hej då till Ylva och Sandra innan tåget, klockan 13.40, tuffade ut från perrongen och lämnade Hereford bakom sig.

Innan tåget lämnade Hereford hade jag inte direkt tyckt det var så hemskt att åka därifrån. Jag tror inte riktigt jag hade haft tid att fatta att jag verkligen skulle åka därifrån eftersom det hänt så mycket grejjer hela tiden de senaste veckorna. Men nu när jag satt där på tåget så insåg jag att det här faktiskt var slutet på fyra månaders roligheter och att det var slutet på närheten till Ylva, Sandra och Anette. Jag kommer ju troligtvis aldrig mer ha dom så nära som jag haft nu under min Englandstid. Så länge inte någon får för sig att flytta Borås närmare Östersund och Sundsvall då förstås men det lär ju inte hända. Om jag ska vara ärlig så var det ju faktiskt jätte, jättelängesen som jag hade så pass bra kompisar som Ylva, Sandra och Anette och nu skulle jag lämna dom. Mina tre Herefordänglar. Tack för en underbar tid och hoppas att vi kan träffas ganska ofta i framtiden ändå, även om vi inte bor lika nära varandra längre. Hmmm, jag vet ju att jag kommer tillbaka till England i framtiden så det gör inte så mycket om jag saknar landet men de tre Herefordbrudarna är en annan sak. Det var när jag kom på det här som tårarna började rinna och jag undrar fortfarande vad konduktören trodde när han kom och bad om biljetten. Jag slår vad om att han trodde det var nåt töntigt pojkväns-tjafs, haha. :P

Efter att ha åkt en stund inåt i landet så var tåget framme på Birmingham New Street där jag skulle byta tåg och sen fortsätta åtta minuter till Birmingham International Airport. Jag trodde att det skulle vara ganska lätt att byta tåg men det visade sig vara en mardröm. :O Säkert det värsta jag varit med om under min tid i England. Jag var ju tvungen att släpa på både min stora, bökiga väska, min handväska och mitt handbagage vilket inte var det lättaste. Tungt och besvärligt var det. Här i Sverige brukar man väl nästan alltid gå direkt över spåren på stationen om man ska till en annan plattform? I alla fall de stationer jag varit på har det varit så. I England har man däremot broar över spåren som man går över för att komma över. Och det borde ju inte vara något större problem att ta sig över en bro med nästan 25 kilo packning så länge det finns hissar så man slipper ta trapporna. Men inte kunde jag hitta någon hiss. :O Jag följde hissskyltar men kom bara fram till trappr i alla fall. Ingen hiss i sikte alls. Så jag släpade upp mina väskor för den första trappan och tittade på de olika skärmarna uppe på bron för att hitta mitt tåg som skulle avgå bara 13 minuter efter att det tåg jag kommit med anlänt på stationen. Tillslut hittade jag en skärm där det stod att ett tåg som gick förbi flygplatsen men sen blev jag lite stressad när jag insåg att det fanns två, tre till som gjorde det. Så vilket tåg skulle jag åka med??? :O Jag valde det av dom som jag tyckte stämde bäst med tiden och släpade min väska nedför trappan till den rätta plattformen. Väl därnere hittade jag en man som jag frågade vilket tåg jag skulle ta när jag skulle till flygplatsen och då sa han att det inte gick något sånt tåg från den plattformen där vi stod (hmmm, vad var det jag hade läst på skärmen då? :O) men sen räknade han upp från vilka plattformar jag kunde åka från och sa att det bästa gick från plattform 5. En jättesnäll man var det och jag var tacksam över hans hjälp men ändå sjukt irriterad över att vara på fel plattform. Eftersom jag bara hade haft 13 minuter på mig att hitta rätt tåg från början så kändes det nu som att mitt tåg skulle avgå vilken minut som helst. Jag drog mina väskor uppför den hisslösa trappan och sen nedför trappan till plattform fem där ett tåg stod på spåret. Jag frågade en man som jobbade där om tåget gick till flygplatsen och det gjorde det som tur var. Jag hade varit hur stressad som helst nyss men nu hade jag äntligen hittat mitt tåg och jag kände att jag äntligen var på rätt väg igen. Tåget avgick snart och inte långt efter det att vi lämnat New Street var vi framme på tågstationen vid flygplatsen. Jag blev överlycklig när jag insåg att det på den här stationen faktiskt fanns en hiss. Från tågstationen var man tvungen att åka en liten bussliknande sak som åkte utomhus på ett spår 15-20 meter över marken för att komma till Birmingham International Airport. Det kändes lite som om man åkte en bergochdalbana på Liseberg, fast en platt sådan. På flygplatsen visste jag ganska direkt vart jag skulle gå så jag satte mig ner och väntade på att incheckningen skulle öppna. När den gjort det och skulle gå genom säkerhetskontrollen så fick jag syn på ett mynt på golvet. Ylva, Sandra och Ylva har alltid plockat upp alla pennysar de hittat och sagt att de kommer ha tur resten av dagen men jag har aldrig riktigt tänkt på det och därför aldrig heller plockat upp en penny för tur. Jag tänkte nu, när jag såg det här myntet, att troligtvis så var det något utländskt mynt för trots allt så reser ju folk från överallt härifrån så ett arabiskt mynt eller nåt annat vore inte alls konstigt att hitta här. Men jag tänkte ändå också att nu har jag min sista chans att plocka upp en penny från engelsk mark och få tur. Turen skulle ju förstås bara komma om det nu var en penny men det var ju inte säkert. Men hoppas kan man alltid. Jag tog upp den och det var en penny. ”All day long you´ll have good luck”. Thank you very much. :)

I gaten fick man ta gratis tidningar och eftersom min kära syster Carolina uppe i Luleå fyllde 23 år samma dag som jag åkte hem, den 23:e februari, så passade jag på att ta ett par med mig hem till henne. Engelska tidningar med hennes datum på. Fast det var bara Daily Mail som var bra av dom för den andra var Birmingham Mail vilken inte är så jättekänd i övriga världen precis men ändå. En Daily Mail blev det i alla fall.

Klockan 19.00 lyfte flygplanet och jag kom hem till ett snöigt, men inte så kallt som väntat, Sverige. :) I England hade jag lämnat tre eller fyra påsar med gamla kläder som inte fick plats i väskan, en påse med andra saker som inte fick plats, det bästa landet som finns och de tre bästa vännerna man någonsin kan önska sig. Med mig hem hade jag dock alla mina minnen av den här tiden. Minnen som jag är så otroligt glad över att ha kvar. Jag menar, tänk bara hur mycket vi har hunnit med på bara några månader: Liverpool, Stonehenge, födelsedagskidnappningen, luciafirandet, havsbadet i Atlanten, Queen Scouts Award och så många andra roliga saker som vi hittat på och varit med om. Det där är saker man aldrig kommer glömma. 

För tillfället sitter jag ju i Sverige men om inte alltför länge kommer jag vara tillbaka i England igen. Kanske jag åker dit och pluggar efter gymnasiet eller så pluggar jag vidare i Sverige och sen skaffar jobb i England och flyttar dit. En sak är i alla fall säker. Det är i England jag i framtiden kommer att bo och jag kan knappt vänta på att komma tillbaka dit.

So long England!!!

Lordag 27/2-10: Idag ar det en hel vecka sedan jag, Ylva och Sandra akte till Liverpool. Och nu antligen tankte jag lagga upp lite bilder fran var Liverpoolhelg. Enjoy!!!

DAG 1:

Den stora ingangen till Albert Dock. Det vita huset som ser ut som en lada langst till hoger ar Liverpools nya museum som oppnar nasta ar.

Jag och Sandra utanfor det mest kanda av de tva Beatlesmuseerna: The Beatles Story.

Inne pa Beatlesmuseet med vara horlurar.

I barnens avdelning pa Beatlesmuseet.

Mitt emot det minst kanda Beatlesmuseet, som vi gick till sen, stod min favoritbyggnad i Liverpool. Visst ar den sjukt snygg och ståtlig.

Ylva, jag och Sandra pa vag in till 4D-filmen pa Beatlesmuseet.

DAG 2:

Pa vag ner till Penny Lane hittade vi det har huset dar Johns mamma Julia bodde och John sjalv da och da. Aven om han inte bodde har alltfor ofta sa var det har han ville bo. Tank att vi var har dar han varit sa manga ganger.

Och vart kan det har vara da??? Jovisst ar det Penny Lane ni ser dar pa bilden. Det ar alltsa sa dar det ser ut pa riktigt och inte sadar som man malat upp inne i sitt huvud nar man lyssnat pa laten. Visst ar det coolt att man nufortiden ocksa ar en stolt agare av en bussbiljett som det star ”Boarding Stage: Penny Lane” pa.

 ”Behind the shelter in the middle of the roundabout”

Jag och grabbarna inne pa Café Penny Lane.

Varldens basta hus: Mendips. Om jag bara fick aka till ett enda stalle i Liverpool sa skulle det nog bli hit. I det dar huset vaxte alltsa John Lennon upp. Tank hur lange jag onskat att jag stod dar utanfor grinden och tittade in pa huset och nu sa gjorde jag antligen det.  Att ett hus kan betyda sa mycket.

Det finns en kand bild pa John som 11-aring dar han lutar sig mot den dar grinden precis dar jag gor det. Haftigt!!!

Jag skulle tro att den har grinden ar en av de kandaste grindarna i varlden. Strawberry Field. Behover man saga sa mycket mer???

En av klubbarna vi bara rakade hitta.

Den storsta Chinatown-porten i varlden utanfor Kina.

Jag tankte att alla vet ju hur en katedral ser ut sa jag behover inte lagga upp en bild pa hela katedralen. Daremot tycker jag den har bilden av mig och Sandra framfor den stora porten visar hur stor Liverpool Cathedral ar.

Mathew Street. Den mest Beatliska gatan i Liverpool. The Cavern Club dar Beatles spelade nastan 300 ganger ligger dar sa jag skulle vilja kalla den har gatan for The Beatles hogkvarter i Liverpool. Eller atminstone sa var det deras hemmaplan.

  Vart forsta stopp pa Mathew Street var den har statyn. Sa jag stallde mig och hangde med John en liten stund.

The Cavern Club!!!

Tva glada tjejer nere i The Cavern.

Ah, look at all the lonely people. Sandra gjorde ett forsok att muntra upp den ensamma Eleanor Rigby . Jag undrar om hon lyckades.

Har star jag dar den ursprungliga ingangen till The Cavern fanns.

Sa har sag den fina bat-bussen Yellow Duckmarine ut.

Hoppas ni tyckte bilderna var fina. det tycker i alla fall jag. Jag  kan knappt vanta tills nasta gang jag ar i Liverpool. Tusen Kramar.   

Mandag 22/2-10: Da var den har helgen over. LIVERPOOLHELGEN!!! Och den har varit sa sjukt bra. Jag tankte beratta for er om mina tva dagar i varldens basta stad.

I lordags gick vi upp halv fem och gick ner till stan for att mota Ylva strax innan sex men hon hade forsovit sig sa nar vi ringde for att fraga vart hon var sa vackte vi henne. Sa hon fick skynda sig kla pa sig och sen springa ner till stationen och turligt nog hann vi med det taget vi hade planerat att ta. Vi akte till Chester dar vi bytte tag och akte vidare till Liverpool. Hela tagresan tog cirka tre timmar. Val framme akte vi forst igenom Lime Street. Coolt! Slutdestinationen var Liverpool Central dar jag for forsta gangen i mitt liv satte mina fotter pa Liverpoolsk mark. Nu befann vi oss alltsa i Beatlesstad. For er som inte forstatt det sa akte vi ju till Liverpool for att jag  alskar Beatles. Annars hade vi inte akt dit. Sa nu var vi i Liverpool, en stad med jattemanga jattevackra och statliga byggnader. Imponerande arkitektur. Vi borjade med att ga ner genom centrum till vi kom ut pa andra sidan och kom till Albert Dock. Det har stallet har man ju hort talas om jattemanga ganger sa det var coolt att vara dar pa riktigt. Nar vi kom dit fick jag ocksa syn pa det dar stora huset med tva hoga torn med en fagel pa varje. Det tornet sag man manga, manga ganger under helgen. I Albert Dock finns de tva Beatlesmuseerna. Ett i varje ande. De hor ihop sa man behover bara betala intrade till ett och sa far man ga pa bada. Vi borjade med det storsta och kandaste och vi gick ner genom den valkanda entrén och borjade var vandring genom museet. Det var inte alls som jag hade trott att det skulle vara. Man hade horlurar pa sig som man lyssnade i och varje gang man kom till ett nummer som satt pa vaggen sa skulle man trycka in det nummret i den apparaten som tillhorde horlurarna och sen sa berattades det om de saker som fanns att se dar man var just nu. Det var forresten Julia Baird, Johns syster, som berattade, med inslag fran nagra andra. Tyvarr sa hade dom valt att pa manga stallen satta pa for hog musik i bakgrunden sa ibland horde man knappt ad som sas i horlurarna men det funkade bra anda.  Museet gick ut pa att man skulle folja en gang och utefter vagen helt enkelt komma till olika handelser i Beatles karriar. Nar man gatt hela vagen kom man till barnens del av museet men att det huvudsakligen var till for barnen stoppade inte oss fran att ha skoj. Vi tog pa oss beatlesperuker och spelade ett stort pianomatt-spel. Sen gick vi ut fran det museet och kom direkt till Beatlesshoppen som lag alldeles intill och gjorde nagra inkop dar. Efter att vi tillbringat flera timmar vid det forsta museet begav vi oss in till centrum igen dar vi at lunch innan vi gick tillbaka ner till Albert Dock till det andra museet. Dar gick man forst igenom en Beatlesshop innan man kom fram till museet. Det har museet var dock inte sa mycket ett Beatlesmuseum utan det handlade mest om John Lennon. The White Feather tror jag att den Lennon-utstallningen hette och det var nog Cynthia och Julian som fixat den. Dar, pa det museet, kunde man se den cape som John hade pa sig nar de spelade in scenerna i alperna i Help!. Coolt!!! Sen gick vi pa en kort 4D-film pa museet. Ni vet en san dar film dar dom sprutar vatten , blaser bubblor och flyttar pa stolarna for att det ska bli mer verkligt. Vi trodde att filmen skulle handla om hur Beatles karriar sag ut men det visade sig att det bara var en film som handlade om en kille som akte runt i Liverpool medans de spelade Beatlesmusik.

Efter filmen gick vi aterigen in till centrum. Den har gangen skulle vi forsoka hitta till vart hostel som skulle ligga lite utanfor stan. Vi gick in pa Primark pa vagen och tillbringade lite tid dar. I Liverpool hade Primark fyra vaningar vilket gjorde att det var jattestort. Har kopte jag tva par sommarskor och en ring. Mina Liverpoolskor och min Liverpoolring.  Vi fragade ett par som gick forbi vart omradet lag dar vi skulle bo, Wavertree, och de sa att vi var tvugna att ta en buss dit. Sa vi hittade vagen till bussstationen och hoppade pa bussen. Vi rakade dock  aka lite for langt, men eftersom vi inte visste vart vi skulle av, sa vi hamnade i fel del av Wavertree. Men vi hittade till ratt gata i alla fall. Trodde vi.  Efter att ha gatt upp och ner flera ganger pa Kensington Road, dar vart hostel, the Old Dairy, skulle ligga sa ringde vi till hostelet och fragade om vi verkligen var pa ratt stalle. Det var vi inte. Gatan vi skulle till hette Kempton och inte Kensington. Vart hade vi fatt det ifran??? :O Vi tog en taxi, som ar jattebilligt att aka har i England, och hamnade ungefar dar vi tidigare hade gatt av med bussen. Vad konstigt. Men nu hade vi ju i alla fall hittat ratt och fatt vart rum. Vi stannade pa hostelet en liten stund och sen gick vi tillbaka ner till stan (det var inte alltfor langt att ga) for att ata middag. Pa vagen ner till stan gick vi forbi the Liverpool Empire Theatre. Dar har Beatles spelat flera ganger sa jag kunde forestalla mig hur hela gatan utanfor var fullknokad med skrikande fans. Vi at pa kocentrumet Liverpool One. Ett kopcentrum som vi gatt igenom flera ganger tidigare under dagen och som vi skulle ga igenom manga fler ganger nasta dag. I Liverpool One hade dom forresten en Liverpool FC shop och sjalvklart var vi tvugna att ga in dit. Konstigt nog sa lag Evertons shop jattenara Liverpool FC:s. Bara en liten affar fanns det mellan de tva.

Vi at tapas pa en restaurang hogst upp i kopcentrumet och sen gick vi tillbaka till hostelet, tittade lite pa filmen Dodgeball pa tv och sen somnade vi.

Hela den har forsta dagen i Liverpool gick i stort sett ut pa att ga pa Beatlesmuseer. Det var typ allt vi hann med.

Igar, sondag, vaknade vi nar vackar klockan ringde vid halv atta. Alla somnade dock om och vi kom inte upp forran tio over atta. Vi gjorde oss i ordning, tog alla vara saker med oss och lamnade hostelet strax efter halv tio. Den har formiddagen gick ut pa att hitta gator och hus. Vi visste att Penny Lane inte lag alltfor langt ifran vart hostel sa vi borjade traska at det hallet, efter att ha fragat en kvinna om vagen. Det var snoigt, slaskigt och blott pa marken sa ganska sa snart var mina skor och fotter genomblota men det gjorde ingenting eftersom jag visste vad vi hade att se fram emot. Jag sag pa min karta att Newcastle Road (gatan dar Johns mamma bodde) skulle ligga i narheten men jag tyckte det sag ut som att vi redan gatt forbi det sa jag vande mig vid tanken av att inte komma till den gatan. Sen borjade det dyka upp lite gatuskyltar som jag reagerade pa. Forst kom Bristol Street (eller Road, jag kommer inte riktigt ihag vilket av dom det var) vilket jag tyckte var konstigt aftersom Bristol ligger jattelangt ifran Liverpool. Gatan efter den hette, otroligt nog, Hereford Street (eller Road. Jag kommer inte ihag det pa den har gatan heller heller). Men visst var det konstigt att hitta en Hereford-gata har i Liverpool- Men den basta gatuskylten av de alla var den som kom efter Herefordskylten. Tror ni att jag blev glad ellernar jag sag att det pa den skylten stod Newcastle Road. Sa det var bara att svanga in pa den gatan och ga till nummer 9 dar John Lennons mamma brukade bo och dar John jattegarna velat bo med henne. Han tillbringade mycket tid dar sa det var ju jattehaftigt for mig att helt plotsligt sta dar pa trappan vid hans gamla dorropning. Coolt!!!

Sen fortsatte vi nerfor gatan vi kommit och bara nagra minuter senare var vi framme vid Penny Lane. Det var svart att tanka sig att detvar det stallet dom om i laten. Jag hittade en gammal Barbershop. Det fanns en bank och i mitten av the Roundabout fanns det ett shelter. Hehe, precis som i laten. I den stora kyrkan som lag dar, St. Barnabas (eller nagot liknande) brukade Paul sjunga i kor och dar brukade ocksa the Quarrymen spela ibland. Vi fortsatte fran Penny Lane-roundabouten och promenerade langst gatan Penny Lane tills vi kom fram till Dovedale Road. Vi gick den dar gatan och kom fram till Dovedale Infant and Junior School. Det var pa den har skoln

Det var pa den har skolan John och George gick. En skola som sag ganska liten ut forst men sen nar vi kom runt hornet, dar huvudingangen fanns, sa blev skolan jattestor. Det var en bra vag vi hittade runt de dar gatorna for efter att vi var klara pa Dovedale Road sa kom vi ut pa Queens Drive, gatan dar Brian Epstein bodde. Vi kom dock ut i fel ande sa vi fick ga tillbaka langst den langa gatan for att hitta Brians hus nummer 197. Sa vi gick dar och tittade pa numrerna tills vi kom fram till nummer 195. :O Sen tog gatan slut. Det kanns ju som att man inte borde ha rivit huset dar Mr. Epstein bodde men vart annars kan det ha tagit vagen. Hmmm, men aven om vi inte fick se huset sa har vi ju nu faktiskt varit pa gatan dar Brian bodde. Vi gick tillbaka hela Queens Drive och kom till Allerton Road. Darifran var det inte alls langt tillbaka till Penny Lane sa vi gick dit och tog reda pa nar vi kunde hoppa pa en buss som skulle ta oss till Menlove Avenue och Mendips (gatan och huset dar John vaxte upp och bodde fran 5 ars alder till 23 ars alder). Vi rakade precis missa den sista bussen som gick pa en timme sa vi fick snallt vanta en timme pa nasta buss. Vi passade da pa att ga in pa ett cafe som hette Penny Lane och dricka varm choklad.

Nar slutligen bussen kom sa var det spannande, spannande, spannande. Antligen skulle jag aka till Mendips. Varldens basta hus. Number One attraction in Liverpool. Om jag bara hade fatt valja ett stalle i Liverpool att besoka sa hade det varit Mendips. Hit har jag ju velat aka sen jag var 13 ar och nu anligen var det dags. Vi akte langs med den jatte, jattelanga Menlove Avenue och busschaufforen var snall nog att saga till oss nar vi skulle kliva av bussen. Och nar vi klev av sa lag Mendips dar. Det var ett mindre hus an jag trodde. Visst har jag sett massor av bilder av det men jag trodde inte det skulle se sa litet ut i verkligheten. Fatta vad grymt coolt att jag nu stod utanfor Mendips. Jag har nog sjalv inte riktigt fattat det annu. Man kan hyra Beatlestaxisar i Liverpool, som tar en till alla de dar vardefulla Beatles-stallena och tva sanna bilar var dar med sina passagerare nar vi var dar. Den ena chaufforen/guiden gav mig en kopia av programet for Woolton Fete. Ni vet dar John och Paul traffades. Vi fragade den andra chaufforen/guiden om vagen till Strawberry Fields (vi tankte ga dit eftersom det ligger sa nara Mendips) men han sa att vi kunde aka med honom i taxin dit (tillsammans med de tva tjejer han redan korde. Sa vi hoppade in i bilen och akte till Strawberry Fields. Jag har egentligen inte nagot direkt kanslomassigt band till Strawberry Fields och innan jag var dar sa var det ett av de stallen som jag faktiskt skulle ha kunnat offra i brist av tid, men nar jag var dar, och sarskillt nar jag lamnade det sa kande jag mig sa grymt lycklig over att ha varit dar. Strawbeey Fields Forever. Jag alskade det. Jag var hur lycklig som helst nar vi promenerade nerfor Menlove Avenue i riktning mot Penny Lane. Det var nog kombinationen av att ha precis ha varit bade vid Penny Lane, Mendips och Strawberry Fields som gav mig den kanslan. Helt underbart. Vi skulle ta bussen ner till stan for det var alldeles for lang for att ga. Det hade sakert tagit oss ett par timmar. Oturligt nog igen sa var det precis sa att vi missade bussen igen. Fast den har gangen var det annu narmare att vi hann med den an forra gangen fro nu stod vi vid busshallplatsen nar bussen akte forbi. Det var bara det att vi alla tre var sa inne i att lasa pa busstidtabellen sa ingen av oss sag bussen komma. Ett tokigt litet misstag. Sa vi promenerade en bit till ner langs Menlove Avenue och tog nasta buss som kom en halvtimme senare. Da akte vi genom Penny Lane och ner till stan.

Nar vi kom ner till stan skulle vi ga till Liverpool Cathedral. Det ar den storsta katedralen i UK och den femte storsta i varlden. Dessutom sa ar det samma man som har designat och gjort katedralen som har designat det engelska, roda telefonkiosken. Vi valde en ganska slummig gata och efter ett tag fick jag syn pa en stor, bla skylt dar det stod Jacaranda. Det var ju pa The Jacaranda Club som Beatles brukade spela, ova och bara hanga. Nu var vi alltsa vid den. Bara en liten bit langre upp pa den gatan fick jag sen syn pa en annan skylt. Pa den stod det Blue Angel. Det var har Beatles vann sin forsta utlandsturne genom en lyckad audition. Pa The Blue Angel Club. Coolt att vi lyckades hitta bada de dar clubbarna utan att vi ens letade eller visste at vilket hall de lag.

Precis efter The Blue Angel kom vi till Liverpools Chinatown. Har har dom den storsta Chinatown-porten i varlden utanfor Kina. Den har dagen firade dom dessutom det kinesiska nyaret i Liverpool vilket innebar att det var fullt med folk dar och att det fanns massor av aktiviteter och marknadsstand. Jag gillade inte Chinatown sa mycket men ag tror Ylva och Sandra gjorde det. Nar vi senare gick igenom Chinatown igen pa vag fran katedralen sa gick vi in i en liten kinesisk supermarket. Det var den varsta affaren jag nagonsin varit inne i.  

Nar vi kom ner till stan igen efter katedralen sa styrde vi stegen mot Cavern Quarter. For er som inte kan rakna ut det sjalva sa ar det ju dar som The Cavern ligger. Den mest kanda av alla klubbar som Beatles spelat pa. Det var inte alls langt mellan Liverpool One och Cavern Quarter. Forst kom vi till A Hard Day’s Night Hotel som ligger pa St. Johns North. Precis efter det kom vi till A Hard Day’s Night Shop. Den har shoppen lag precis pa hornet till St. Johns North och (trumvirvel) Mathew Street. Ni som inte ar Beatlesgalningar som jag kanske inte riktigt vet vad det speciella med den har gatan ar men det ar har the Cavern ligger. Har har Beatles spelat manga, manga, manga, manga ganger. Det ar ungefar som deras hemarena skulle man kunna saga. Vi gick ner genom gatan. Forst kom vi till en staty i normal storlek av John och bakom den statyn fanns Wall of Fame: en tegelstensvagg dar varje tegelsten pryds av ett namn pa en artist eller ett band som spelat pa The Cavern Club. Efter Wall of Fame kom vi fram till The Cavern Pub: en systerpub till The Cavern Club dit vi kom harnast. Det riktiga Cavern har ju rivits sa det vi gick in i var bara en kopia. Men forrutom att den ar spegelvand sa ar den precis likadan. Forst gick vi nerfor en lang, snurrande, svart stentrappa och val dar nere kom vi in i sjalva lokalen. Det var en riktig pub dar nere vilket jag inte trodde. Jag trodde det skulle vara mer museeaktigt men icke. Pa scenen satt en man och spelade Beatlesmusik. Det var mycket mindre i the Cavern an vad jag trott. Det ar svart att tanka sig att det var fullknokat med massor av hysteriska fans dar en gang i tiden. Oj, vad trangt det maste varit. Det fanns ett litet sidorum dar nere med souvenirer och en rod telefonkiosk. Det fanns ocksa en tv och just nar vi var dar visade dom pa tv:n att Sverige vunnit OS-guld och brons i ett skidlopp. Da fick vi dubbel gladje. Eller egentligen inte for nar man haft en san dag som jag haft och for tillfallet befann sig pa The Cavern sa kunde jag nog inte ha blivit sa mycket gladare an vad jag redan var. Men lite extra gladje fick man dock.

Efter the Cavern hann vi inte ga langre ner pa Mathew Street for vi hade brattom ner till Albert Dock for att hinna med dagens sista tur med The Yellow Duckmarine. Det ar en gul buss/bat som tar en med pa en guidad tur genom stan. Den har egentligen ingenting med Beatles att gora men sjalvklart smog det sig in jattemanga Beatlesgrejjer i alla fall. Duckmarinen gar bade pa land och i floden Mersey.

Vi hade en jattebra guide pa turen som verkade gilla att vi kom fran Sverige. Forst akte vi forbi huset dar Titanic registrerades och dar man forst bekraftade att skeppet sjunkit (alla vet val att Titanic avgick fran Liverpool). Nu tankte jag beratta vilka Beatlesrelaterade stallen vi akte forbi och fick se.-Huset dar John och Cynthia gifte sig.

-Puben dar John och Cynthia hade sin mottagning efter brollopet.

-Liverpool Institute: skolan dar Paul och George gick.

-Lagenheten som John och Stuart Sutcliffe delade.

-Gatan dar Brian Epstein foddes.

-The Philharmonic Club eller Pub: Johns och hans collegepolares favoritpub dar de brukade hanga. John brukade tydligen namna the Phil mycket.

Nar vi var vid lagenheten som John och Stuart delade och vid Liverpool Institute sa borde Liverpool College of Art (skolan dar John, Cynthia och Stuart gick) ha legat dar ocksa nagonstans men det syntes inga spar efter den. Enligt guiden var det bara for John och Stu att ga tvars over gatan for att komma dit. Men tvars over gatan fanns bara gras och sen den jattestora katedralen. Kanske att det var gatan pa andra sidan lagenheten dar vi inte akte. Synd, for College of Art hade jag jattegarna sett.

Vi akte ocksa forbi en annan katedral, med konstig, form, som hade fyra klockor i olika storlekar. De har klockorna symboliserade tydligen John, Paul, George och Ringo.

Vi akte forbi YMCA-stallet (vad det nuar for ett stalle) dar Village People hade bott. Liverpoolborna intalar sig sjalva att det var nar de bodde har som de skrev YMCA-laten. Det kan vara sant men man vet inte sakert.

Nar Yellow Dumarine var slut sa gick vi tillbaka upp till Cavern Quarter igen for att fortsatte ner genom Mathew Street. Efter att vi gatt forbi The Cavern Club kom vi till en vagg dar det stod att det var dar den ursprungliga ingangen till The Cavern funnits. Jag trodde att orginal-Cavern och kopian lag pa olika sidor av gatan men tydligen lag de bredvid varandra.

Efter den vaggen kom vi till John Lennon’s Bar. Det var en jattemysig bar med massor av bilder av John pa vaggarna. Sen kom vi till The Grapes: Puben dar John och de andra grabbarna brukade vara jattemycket under de aren de spelade pa Cavern. Anledningen till att de gick dit var att det inte serverades alkohol pa Cavern sa da gick dom till grannpuben The Grapes for att dricka.

Sen kom vi till slutet av Mathew Street och svangde upp pa en annan gata och dar hittade vi en staty av Eleanor Rigby sittande pa en bank. Sa vi satte oss ner bredvid henne pa banken sa hon skulle slippa kanna sig sa ensam.

Vi gick tillbaka upp genom Mathew Street och forsokte hitta en pub dar vi kunde ata middag pa men alla pubar pa den gatan var jattehogljudda. Aven om klockan bara var sex sa var stamningen pa pubarna som om klockan vore 12. En festig gata det dar.

Precis nar vi kom upp ur Mathew Street och tillbaka till St. Johns North sa hittade vi var pub. Sa vi gick in dar och at middag med utsikt over borjan pa Mathew Street. Jag at en vegetarisk lasagne.

Efter middagen gick vi till Lime Street Station dar vi skulle ta taget hem. Jag trodde stationen skulle vara mycket storre an den var for den var jattemycket mindre an vad jag forestallt mig. Klockan 19:50 lamnade taget stationen och vi bagav oss forst till Crewe dar vi bytte tag och akte hem till Hereford.

Det ar sa dar en perfekt helg ska se ut.

Det ar helt ofattbart att jag varit i Liverpool nu. Att jag varit pa alla de dar stallena. Nu nar jag varit dar en gang sa har jag bestamt mig: jag ska flytta till Liverpool i framtiden. En helt underbar stad.

Och till er Sandra och Ylva: Jag hoppas ni inser hur mycket det betydde for mig att vara i Liverpool. Jag har velat aka till Liverpool sen jag var 13 och om jag hade fatt valja att aka vart som helst i hela varlden sa hade det varit dit. Sa ni har varit med och delat den basta helgen hittils i mitt liv med mig. Den storsta handelsen av dom alla. Tack for det!!!

Jag kommer lagga upp massor av bilder fran helgen men inte an pa ett par dagar sa ni far lugnt vanta.

Kram pa er alla!!!

Fredag 19/2-10: Jahopp. Igar kvall gick jag ner till Asda och dar ringde jag till Sandra for att hora om hon kan kora mig till tagstationen pa tisdag. Da sa hon att hon var pa vag hem till oss och vi bestamde att vi skulle traffas pa Asda en stund senare. Nar hon kommit dit sa gick vi tillsammans upp till Ylva. Hon sa dock att hon inte orkade gora nagot och da bestamde jag mig for att jag ocksa var for trott for att gora nagot sa vi gick alla hem till sig i stallet for att gora nagot tillsammans vilket var bra for vi maste ju vara pigga i helgen nar vi ska till Liverpool. Innan jag och Sandra gick skilda vagar sa gick vi in pa puben dar jag bor bakom. Sandra tyckte att jag var ju tvungen att i alla fall ha varit darinne en liten stund. Sa vi gick in och sen ganska direkt ut igen. Sa nu har man varit dar inne ocksa. Igar var forresten min sista au-pairdag. Det var skont men samtidigt sa vore det ju kul att kunna fortsatta jobba har som au-pair men man kan inte fa allt har i livet. Flygbiljetten bestalldes igar kvall sa nu kommer jag garanterat hem pa tisdag.

Idag var det flyttdag (igen) for mig. Mitt pa dagen kom den tjejen som ska borja jobba som familjens au-pair och halsade pa och on kommer passa jattebra in i den familjen for hon ar ocksa fran Nigeria precis som dom. Sen akte jag, Sandra, Ylva och Anette pa en lerig utflykt till en sjo och sen var det dags att aka hem till mig och hamta mina grejjer (som jag packat ihop tidigare) och aka hem till Sandra. Sa det ar alltsa hemma hos Sandra som jag sitter just nu. Det betyder ju att jag faktiskt skulle kunna anvanda å, ä och ö nu nar jag skriver pa hennes svenska tangentbord men jag har blivit sa van att skriva utan sa det far allt bli utan prickar nu ocksa. Under kvallen nu har vi tittat runt pa internet om Liverpool for imorgon ar det ju antligen dags att aka dit. Helt sjukt skoj ska det bli.  Sa ikvall ska vi ga och lagga oss jattetidigt eftersom taget gar halv sju i morgon. Och, som sagt, sa vill vi ju vara pigga under helgen i Liverpool.

Torsdag 18/2-10: Hej, hej alla glada manniskor. Idag snoar det har igen. Det snoar dock mycket mer idag an igar och dessutom sa lagger sig snon pa marken idag sa nu ar det vitt ute igen. Det var ett tag sen senast. Fast for mi kanske det ar bra att det snoar har for da far jag kanske inte en snochock nar jag kommer hem till Sverige nasta vecka.

Igar fick jag veta at jag inte kan bo hemma hos Anette nasta vecka men det var jag redan ganska installd pa eftersom det hade varit jattemanga papper och sant att skriva pa nar hon skulle flytta in. Pa grund av foraldrarnas jobb inom militaren sa kan dom ju saklart inte ta in vem som helst i sitt hus under flera dagar. Sa nu blirdet att aka hem pa tisdag. Taget gar fran tagstationen i Hereford klockan 13.38 och sen lyfter flyget klockan 19.00 och sen sa kommer jag hem runt 10. Och visst ska det bli sorgligt att lamna England men samtidigt skont att komma hem efter sattet som allt slutade pa har.

Igar kvall hade jag en lugn kvall. Efter en liten promenad ner till Asda sa satt jag i mitt rum och laste hela kvallen. Forra gangen jag var pa Asda var for ett par dagar sen och da sag jag ju Alana och Millie dar inne nar dom var och handlade (tur att inte Alana sag mig) men den har gangen sag jag inte nagon ur familjen Barry. Idag har jag haft pojkarna hela dagen igen. En bajsbloja har jag behovt byta och jag korde med samma taktik den har gangen som forra gangen. Jag haller ocksa pa att tvatta mina klader for sista gangen innan jag aker hem. Ikvall far vi se vad som hander. Om det blir en laskvall ikvall ocksa eller om det hittas pa nagot annat. En laskvall vore dock bra for jag maste hinna lasa ut ”Imagine This” innan tisdag och jag har runt 70 sidor kvar. Men det ar klart att det vore roligare att hitta pa nagot med de andra tre tjejerna nu nar jag ska aka harifran  och lamna dom om fem dagar.

Just nu tittar pojkarna pa ett barnprogram pa tv (dock inte pa CBeebies) och de tittade pa samma program igar vid den har tiden. Igar sag jag att hon som spelar Dawn i Hem Till Garden ar med dar i. Det tycker jag ar lite komiskt for i Hem Till Garden ar hon ju varsta sura bitchen men har helt plotsligt sa ar hon med och ar rolig och underhaller barn i ett barnprogram. Lite konstigt att se henne i en san annorlunda roll. Fast jag gillar henne anda inte.

Stephen och Patrick kallar mig for auntie vilket jag tycker ar jatteroligt. Visst kanner man sig lite gammal nar dom gor det men det ar skoj for ingen har ju kallat mig for auntie forrut. Haha. Det tog dock ett tag innan jag fattade att det var det dom kallade mig. Forst trodde jag det var nagot afrikanskt dom kallade mig men nu igar eller idag sa insag jag att det var auntie. Fast fortfarande finns det ganger da jag inte reagerar da dom sager det eftersom jag inte ar van vid det annu. Da far dom saga det flera ganger fram till det att jag forstar att det ar mig dom pratar med. Hehe. Auntie. 

Nedrakingen till Liverpool fortsatter och idag ar det bara tva dagar kvar. Det ar svart att fatta att tva dagar fran nu sa kommer jag befinna mig i staden dar alltihop borjade. Johns stad. Coolt.

Tusen Kramar!!!

Onsdag 17/2-10: Nu pa formiddagen har det snoat har. Som tur var sa smalte det sa fort det nuddade marken sa det ligger ingen sno kvar nu. Men lite negativ blev man nar man sag hur mycket det snoade ett tag.

Igar kvall gick jag, tillsammans med Anette, ner till Sandra sa fort jag slutat runt klockan sex. Det hade varit en lang dag for oss bada sa bada var jattetrotta. Nar vi kom fram till Sandra sa holl de precis pa att gora degen till semmelbullarna. Jag som trodde dom skulle gora dom under dagen men det gjorde dom alltsa inte. Jag och Anette foljde med Lottie upp pa hennes rum och spelade lite piano och efter kanske 20 minuter, en halvtimme daruppe sa gick vi tillbaka ner till koket igen. Lottie och Tom gick och la sig och sen var det bara vi svenskor kvar dar nere. Sandra har en gasugn (eller vad de nu kallas) och darfor blir det svarare for oss som ar ovana vid sanna att baka i dom. Sa bullarna blev lite harda och konstiga men anda goda. Mandelmassan gjorde Sandra och Ylva sjalva. Vad pyssliga dom ar. Vi at semlorna, kande oss svenska och sen traskade jag och Anette hem igen.

Idag har jag haft pojkarna fran klockan nio i morse och ska ha dom till klockan sex ikvall. Det blir langa dagar om man jobbar som au-pair i den har familjen. De aldsta pojkarna har varit jattejobbiga idag. Varit jattehogljudda och gnalliga om vartannat men bebisen har varit snall. Jag skulle ge honom lunch idag for forsta gangen och han var jatteduktig. Grat mycket mindre (han grat knappt alls) an vad han gjort nar jag sett Patricia mata honom. Sa det var ju bra. Just nu vantar jag bara pa att han ska bli gnallig och gratig och vilja sova sa att jag kan ga upp och lagga honom i sangen och lata honom sova i nagra timmar. Egentligen var det meningen att jag skulle ta med mina barn och Anette skulla ta med sina och sa skulle vi allihopa ga tillsammans till parken som ligger pa andra sidan vagen fran vart hus. Men Det regnade (och snoade) hela formiddagen sa vi tyckte inte det var sa smart att dra ut barnen i det vadret. Det ar sa det kan bli om man bor i det har landet och man inte kan lite pa vadret.

Har i England har dom en jattebra barnkanal pa tv: CBebies pa BBC. Oj, vad jag kommer sakna det nar jag ar tillbaka i Sverige. Fast jag far val titta pa det pa internet lite da och da. Sarskillt mitt favoritprogram pa kanalen, Mister Maker. Hehe, sok efter det pa Youtube och kika ni ocksa. Sa att ni slipper missa ett sant kvalitetsprogram. Jag alskar det.

Igar visade det sig att jag inte bahover jobba alls pa fredag. Vilket betyder att jag har min sista au-pair dag i morgon. Inte for att jag kommer fa nagon sovmorgon pa fredag anda for jag vaknar ju alltid nar barnen och Patricia gar upp och det ar tidigt det. Det ar helt sjukt for Patricia har typ aldrig nagon trevlig ton mot barnen. Sa fort hon sager nagonting till Stephen eller Patrick pa morgnarna sa later hon arg och spydig. Jatteirriterande ar det att lyssna pa. Forresten har jag inte lyckats lara mig vem av Stephen och Patrick som ar vem annu. Jag kan se skillnad pa dom nu, vilket jag inte kunde i borjan, men vem av dom som har vilket namn ar jag inte helt saker pa. Jag har en liten aning dock men jag kanner att det ar inte det viktigaste att lagga ner energi pa att lara mig deras namn nu nar jag anda ska aka harifran pa fredag.

Har jag forresten sagt att huset jag bor i nu ligger precis bakom puben ”The Game Cock”. Ett jattebra lage att bo pa. fast jag har aldrig varit pa den puben och kommer inte hinna ga dit heller. Men det kanns skoj att bo precis bakom en pub nu nar man ar i Storbritannien: pubarnas rike.

Tisdag 16/2-10: Igar, mandag, sa var det forsta dagen av fem som jag hade alla tre pojkarna hela dagen och det var en lang dag. Inga blojor behovde jag byta eftersom Patricia kom hem och gjorde det och ocksa gjorde lunch till barnen vid lunchtid. Det var en ny upplevelse att halla koll pa en bebis en hel dag men det gick jattebra. Lite skrik da och da men alla bebisar skriker ju. Efter nio timmars arbete sa kom Sandra och Anette hem till mig och fragade om jag ville folja med hem till Sandra. Och det gjorde jag. Dar holl Tom pa att baka en tarta (som blev jattegod och kandes nara pa svensk forrutom glasyren). Det var bara jag, Sandra, Anette, Lottie och Tom hemma sa vi fem spelade Monopol och det var jatteskoj. Aven om det var forsta gangen jag nagonsin spelade det pa riktigt (d.v.s. att kopa hus och hotell) sa lyckades jag faktiskt ga ur spelet som en overlagsen vinnare.  I framtiden kommer det bli mycket Monopol och Wii for mig.

Under kvallen fick jag ocksa veta att jag kan bo hos Sandra fran fredag till tisdag sa nu kan jag folja med till Liverpool i helgen. Vad skoj det ska bli. En jattebra avslutning pa en hard vecka. Sa antingen kommer jag hem till Sverige (aker tag till flygplatsen) pa tisdag eller sa far jag bo hos Anette tills pa sondag och da aka med forhoppningsvis alla tre svenskorna forst till IKEA i Birmingham och sen till flygplatsen. Vi far se hur det blir. Huvudsaken nu ar ju i alla fall att resan till Liverpool blir av for min del.  

klockan ar just nu tre pa eftermiddagen och jag har haft barnen har hemma fran strax innan nio i morse och nagra fler timmar kommer det bli. Jag har idag bytt min forsta bajsbloja. Det gick ovantat bra och var ovantat latt (fast kan kansek lite bero pa pappret jag tryckte upp i nasan for att slippa stanken). Eftersom det ar semmeldagen idag sa ska jag hem till Sandra ikvall och ata semlor som hon och Lottie gjort under dagen. Dom kanske haller pa att gora dom  just nu. Jag berattar mer om kvallen i morgon. Egentligen skulle jag ha foljt med Barney och Steve pa fotboll iklavv men sa visade det sig att jag inte slutar jobba forran runt en kvart efter inslappet pa arenan sa det blir inget med det idag. Lite synd eftersom det var min sista chans att fa se engalsk fotboll under min tid har den har gangen men dat far jag gora nasta gang jag ar i England i stallet.

For en liten stund sedan haglade det ute. Jattekonstigt vader dom har har. Det sag ju nastan ut som om det var pa vag att bli var nu. Nar vi kom ner fran Dinedor Hill haromdagen till exempel sa hittade vi snodroppar, mormors glasogon och till och med maskrosor. Fast har i England sa ser ju landskapen ut typ likadant aret runt eftersom det aldrig blir kallt nog under en tillrackligt lang tid for att doda nagon betydande mangd vaxter. Graset ar ju alltid gront, aret om, till och med under snon. Det ser ju mycket trevligare ut med ett gront landskap i och for sig men samtidigt sa maste det ju bli trakigt att det alltid ser likadant ut.  

Forresten sa maste jag saga ocksa att en till sak bevisar hur borta jag varit fran varlden nu under min tid har. :O Jag hade ingen aning om att det var OS nu. Visst visste jag egentligen att det skulle vara vinter-OS 2010 men det glomde jag helt bort. Fy pa mig att missa OS pa det har viset men det kommer ju fler. Igar vann vi ju faktiskt guld i langdskidakning och jag ville ha sett loppet men vi vinner nog felr ganger nat annat ar.

I forrgar var forresten ochsa Fredrik Reinfeldt i min pyttelilla (om man ser till antalet invanare i alla fall) by, Bredared. Han skulle gora nagot med den nytillbyggda delan av skolan tydligen. Troligtvis var det nagon slags invigningsgrej men det ar ju inte ens fardigbyggt annu sa det vore konstigt. Men huvudsaken ar att han var dar. Bra timing av honom att komma nu nar jag ar i England. Han kunde val ha vantat ett par veckor tills jag kommit hem.

LOVE!!!

Mandag 15/2-10: Jag har inte kunna blogga pa nagra dagar nu men jag ska beratta om mina tre senaste dagar:

I fredags: Jag hade en jattelugn formiddag eftersom Patricia (mamman) jobbade och de aldsta pojkarna Stephen och Patrick var i skolan. En kompis till Patricia var har och tog hand om bebisen Anthony. Mitt pa dagen kom Sandra, Ylva, Ylvas Charlie och Sandras hund Lady forbi och jag foljde med dom pa en liten promenad. Vi tog vagen forbi Anette och hamtade henne, Efter promenaden gick vi och hamtade Ylvas Harry och Anettes Connie och Millie pa dagis och sen gick alla hem till sig. Eller inte jag. Jag gick ner och satte mig i parken och sen gick jag ner till stan. Dett har var seriost den mest deprimerande dagen jag haft har i England hittils. Uscha. Pa kvallen gick vi alla hem till Ylva och dar spelade vi ett roligt men langtrakigt ritspel och sen gick alla hem till sig. Det var lite langre att ga nu nar jag inte bor lika nara Ylva langre men det ar ju fortfarande nara sa det ar bra.

I lordags: Idag berattade jag for Patricia att jag bestamt mig for att aka hem. Jag sa att jag troligtvis aker hem i borjan av nasta veckan (den har veckan alltsa). Under nastan hela dagen lekte jag med pojkarna, det var roligt. Vi lekte med pappersflygplan som jag gjort at dom. Klockan fyra kom Sandra och hamtade mig, Ylva och Anette och vi akte hem till Sandra och lagade middag: rostat brod med spannande palagg till forratt, paj till huvudratt och kladdkaka till efterratt. Sen korde Sandra hem Ylva som var tvungen att jobba pa kvallen och da passade jag och Anette pa att stada upp lite av det vi stokat ner i Sandras kok. Nar Sandra kom tillbaka satte vi igang med att baka tunnbrod och samtidigt som vi gjorde det lekte vi en jatterolig musiklek. Anette spelade upp latar fran Youtube och vi forsokte komma pa vilken det var sa snabbt som mojligt. Skoj, skoj.

Igar, sondag: Patricia fick for sig att vacka mig redan klockan kvart i sju (pa en sondag). Inte sa skoj, tyckte jag. Vi bestamde sa har tidigt pa morgonen att jag ska atanna har i familjen anda tills pa fredag sa att jag kan ta hand om barnen nu under deras lov fran skolan som ar den har veckan. Vid lunchtid kom Sandra och Ylva (och Lady) och hamtade mig och tillsammans vandrade vi upp till Dinedor Hill som ar en hog kulle alldeles i narheten av Hereford. Dar uppifran kunde man se hela staden. Jattefint var det och engelskt sag det ut ocksa. Dom har ju inte allemansratt har i England men vi valde att trotsa det anda och gick over privat mark. Men ingen ropade at oss att vi skiulle ge oss ivag fran deras mark sa det blev en lyckad utflykt. Manga staket hoppade vi over, varav ett par till och med hade taggtrad. En skoj utflykt som alltid med de har svenskorna i Hereford. Nar jag kom hem efter utflykten sa at vi fodelsedagstarta for Stephen fyllde 6 ar. En typisk engelsk tarta blev det. Pa kvallen var det dags for min sista gang pa the Network. Idag skulle vi svenskor ju ha hand om pannkaksgraddandet och det blev val lyckat men det var nagot annat som blev annu mer lyckat den har kvallen. Barney hade tagit med sig ett Wii och vi boxades pa det. Helt sjukt roligt var det. Jag var fast dar hela kvallen, forrutom nar jag blivit for trott for att spela och tog en kort liten paus innan jag borjade igen. Och, oj, vilket bra traningspass det var for jag var helt svettig nar vi tillslut akte darifran (det vill saga nar jag lyckats vinna mot alla killar som vagade utmana mig ). Det dar borde man gora oftare hemma i Sverige. Jattekul.  

Puss pa er alla!!!

Lordag 13/2-10: Nu har jag kommit till den nya familjen men jag kanner att jag kommer inte kunna vara kvar har i England mycket langre sa snart blir det att aka hem till Sverige. Den stora fragan ar bara nar.

I torsdags forsvann all min lust att stanna kvar har. Jag skulle hamta mina saker hemma hos Barry-familjen och Anette hjalpte mig. Jag sag ju inte direkt fram emot det men jag tankte anda att det kunde ju inte vara jattehemskt. Bara jag fick saga hej da till barnen sa var det okej. Men Alana visade sig vara en mycket elakare manniska an vad jag trodde. Hon lat mig inte saga hej da till dom. Slappte inte ens in mig i badrummet dar de var och badade. Sa jag fick lamna familjen utan att traffa barnen en sista gang och utan att saga hej da till dom. Alana ville val vara elak mot mig eftersom jag bestammt mig for att aka men att den korkade kvinnan inte fattar att det ar mer synd om barnen. Jag tror inte ens de visste att jag skulle aka sa man kan ju fraga sig hur de reagerade nar de insag att jag faktiskt hade akt och aldrig mer kommer tillbaka. Stackars barn. Jag fick atminstone se Millie och Charley en sista gang nar jag hamtade mina saker sa det var ju i alla fall lite bra. 

En elakare manniska an Alana far man leta efter. 

Vi ses hemma i Sverige snart.

Torsdag 11/2-10: Jaha, nu har man agnat formiddagen at att packa. Jag fick hjalp av Sandra och Ylva. Sen gick jag och Ylva ner till stan en runda och nu sitter jag hos Anette. Jag ska snart ga tillbaka hem och hamta min saker och saga hej da. Vi far se hur det gar men det ar inget jag ser fram emot. Uscha vad less jag ar pa allt det har.

Onsdag 10/2-10: Jaha, sa vad hande da idag? Det var en hel del det. Dagen borjade med sovmorgon och sen stadning. Klockan halv fyra ringde Mick pa min mobil och sa att det var jag som skulle ha hamtat barnen for en halvtimme sedan. Skulle jag? Det var det ingen som sagt nagonting till mig om. Sa jag fick skynda mig ner till skolan och hamtade dom en hel timma efter att de slutat. Hela vagen tankte jag att efter det har sa maste ju Alana lara sig att skriva mina scheman i tid. Hon har ju alltid varit dalig pa att fa de klara pa sondagarna aven om jag bett henne flera ganger att gora dom i tid. Sa, givetvis var det ju inte bra att barnen fick vanta men nagot bra kunde det ju anda komma fran det har. I vanliga fall (nar schemat inte ar klart an) sa brukar alltid Alana lata mig veta dagen innan om jag ska hamta eller lamna barnen pa skolan och igar sa hon inget sa jag antog att jag inte skulle gora det. Det skulle val vem som helst antagit. Bara lite stadning pa dagen och kanske lite barnpassning pa kvallen trodde jag dagen skulle ga ut pa. Men tydligen inte. Pa vagen hem fran skolan borjade det snoa jattemycket. Jaaaaa skrek alla barnen. Uscha sa jag.  Nar vi kom hem skyndade jag mig att laga middag till barnen och sen borjade vi, som vanligt, dansa i vardagsrummet. Vi hade jatteroligt, anda tills Alana och Mick kom hem. Alana bad att fa prata med mig och jag sag pa henne att hon inte var alls glad. Nar jag gick efter henne ut mot koket gick jag forbi Mick och sa hej till honom och han sa hej tillbaka och log sadar som han brukar gora sa jag tankte att det var ju bra att i alla fall han ar som han brukar vara. Sen kom jag in i koket och fick en utskallning av Alana. Hon sa att det inte fanns nagon ursakt for att jag inte hamtat barnen tidigare. Enligt henne sa borde jag ha fattat att jag skulle ha hamtat barnen idag eftersom hon sagt till mig igar att jag skulle lamna dom i morgon. Hur tusan hon raknar ut det dar det vet jag inte. Jag sa till henne att jag inte tar at mig nagon skuld alls for det som hande idag. Att jag inte tycker det var mitt fel. For det var det ju inte. Sen verkade samtalet vara over sa jag gick tillbaka in i vardagsrummet till barnen (alla utom Rhiannon var dar) Alana fortsatte da samtalet och sa att jag inte behover lamna barnen pa skolan i morgon for hon skulle strunta i sitt shift pa Asda och kora dom till skolan sjalv. Jag sa att jag kunde lamna barnen dar om hon ville. Da sa hon bara: Nej, jag ska boka en flygbiljett till dig och sa aker du hem i slutet av manaden som vi bestamde. Hmmm, troligtvis blev hon sur for att jag sa emot henne i koket tidigare. Jag forsokte halla skenet uppe och fortsatta dansa med barnen (Charley insisterade namligen pa att vi skulle dansa fageldansen) men jag var efter en liten stund tvungen att ga upp till mitt rum innan jag brot ihop dar nere. Charley borjade storgrata eftersom jag gick utan att ha dansat fageldansen med henne men vad skulle jag gora? Sa jag satt uppe pa mitt rum och grat nar Millie kom in och sa: Du kommer aka harifran snart. Det var forst da det slog mig att alla barnen varit i samma rum som oss nar Alana sagt at mig att jag ska aka. Sa sjukt elakt av henne. Men Millie skyndade sig ocksa att saga att nar jag aker kanske hon kan fa ha den har datorn och da kan vi prata over internet. Hon sa ocksa att hon tycker det ar orattvist att Alana alltid skyller allt pa mig. Jag vet inte om jag skulle saga att hon skyller allt pa mig men det tyckte i alla fall Millie.

Sen gick jag over till Ylva och grat lite mer. Just nar jag hade bestamt mig for att stanna har i familjen Barry och till och med borjat gilla den tanken sa skulle jag bli tvungen att lamna dom och England i alla fall. Det skulle ju inte bli sa roligt. Men sen kom Ylva med en briljant ide som skulle fa mig att atminstone kunna stanna har i Hereford, vilket ju ar huvudsaken. Den andra familjen, den nere vid de sma affarerna som jag varit och halsat pa tva ganger, kanske de inte har lyckats hitta en au-pair annu. Sa vi skickade ivag ett mail till mamman, Patricia, och ganska sa snart svarade hon att hon inte hittat nagon annu och att hon skulle tycka det var jattebra om jag kunde komma dit och jobba i hennes familj.

Runt klockan 8 akte jag med Ylva och hamtade Aiden pa scouterna. Medan vi vantade pa honom sa fick jag ett sms fran Alana dar hon skrev att jag maste komma hem for vi maste prata. Sa nar Ylva parkerat bilen utanfor hennes hus sa gick jag direkt hem till mig dar Alana vantade. Hon bad om ursakt for att hon gjort mig upprord och sa att om jag verkligen ville stanna sa var det okej. Hon hade bara sagt det dar om att jag ska flyga hem i slutet av manaden for att hon var arg. Men jag visste att efter idag sa kan jag inte stanna har, sa ar det bara. Jag forklarade det for henne och fragade hur lange hon skulle behova mig innan jag kunde aka harifran. Hon sa att hon skulle boka en flygbiljett sa jag kunde flyga hem nasta vecka men da sa jag att jag inte ska flyga hem utan aka till en annan familj i stallet varpa hon sa: okej, du kan aka i morgon. Sa det var det. I morgon lamnar jag Barry-familjen. 

Nar mitt och Alanas samtal var over gick jag hem till Anette och var dar en stund innan jag kom pa att det har var ju faktiskt min sista natt nagonsin hemma i mitt rum sa da far jag ju se till att vara dar ocksa. Jag gick hem och direkt upp till mitt rum utan ett enda ord till Alana och Mick och nu sitter jag har.

Det kanns jattehemskt att behova lamna Charley, Callum, Millie och Rhiannon sa snart. Det blir ju utan nagon forvarning alls nu. Om det kanns sa har hemskt for mig sa kan jag ju bara tanka mig hur det kommer kannas for barnen nar dom inser att jag aldrig kommer tillbaka igen. Det ar inte latt det har. Men i morgon blir det i alla fall till att packa. Ylva har lovat att komma och hjalpa mig. Hon sa dock att hon inte kommer vaga knacka pa dorren utifall att Alana skulle oppna sa vi bestamde att hon ska ringa mig nar hon star utanfor och sen gar jag ner och oppnar at henne. Det blir nog sakrast sa.

Tisdag 9/2-10: Nu nar jag har hunnit prata med Sandra, Ylva och Anette sa kan jag ju faktiskt skriva om det har i bloggen ocksa. Jag stannar i England langre an vad som var bestamt. Det vill saga att jag inte kommer aka hem i slutet av februari. Jag tanker namligen sa har att det ar ju knappast sa att jag kommer fa en sa har bra chans att uppleva England igen. Visst kan jag ju aka ivag som au-pair igen men chansen att jag har tre svenskor i narheten da ocksa skulle ju inte vara sa jattestor. Dessutom sa ar det ju bara nagra fa manader kvar till sommaren och de kommer ga snabbt. Sa jag tankte att jag kan ju stanna har i Barry-familjen den tiden for aven om jag inte skulle trivas jattebra sa skulle jag ju anda trivas med mina svenska vanner pa upptacksfard i England. Jag, Alana och Mick har nu bestamt att vi vantar till i slutet av februari och ser hur det gar och sen sa troligtvis sa fortsatter jag de sista manaderna ocksa. Bra va? Jag antar att Alana vill ha kvar mig ganska mycket for hon hade pratat med Rachel om att ge upp hela au pair-grejjen och i stallet sluta college for att ha tid med allt sjalv i stallet. Ok, visst tycker jag att hon borde sluta college i vilket fall som helst (jag menar, hon har fyra sma barn och tre jobb (raknar med skolan som ett jobb har) vilket inte gar ihop i mina ogon) men samtidigt sa vore de ju ganska sa bra for mig att stanna har sa hon far garna plugga vidare. Sa nu kan jag stanna kvar har med Sandra, Ylva och Sandra och jag kan fortsatta i the Network och bli en riktig scout. Och se mycket mer av England sa klart. Jag har faktiskt kommit pa ocksa att det vore nog jattebra for mig att stanna har for om jag bor i det har huset i nagra manader sa kommer det ju kannas helt underbart att komma hem till min egna familj sen.  :) 

Ok, nog tjatat om det faktum att jag ska stanna har. Sa vad har da jag gjort idag? Jag har haft sovmorgon, stadat och efter stadningen sa slutade jag for idag (trodde jag da). Efter stadningen tittade jag som vanligt pa ”Emmerdale” och ”Heartbeat” (jag brukar alltid se till att ha stadat fardigt tills det borjar sa jag kan se det i lugn och ro) och oj vilket dramatiskt avsnitt det var av ”Heartbeat”. :O Riktigt chockerande. Forst blev Phil skjuten i benet. Sen blev Tom (en polis som inte var med sa lange i serien) tagen som gisslan och i slutet sa blev han skjuten till dods och det hela slutade med en polisbegravning. Uscha, vad hemskt det ar nar det ar polisbegravningar i den serien. Tur bara att det var en av poliserna som inte varit dar sa lange som dog. Eller tur och tur, ar val aldrig tur vem det an ar men ni forstar vad jag menar. Man hade inte riltigt hunnit lara kanna karaktaren innan han blev dodad. Efter det dramatiska avsnittet av ”Heartbeat” gick jag ner till stan for att leta efter filmer med Bill Bailey som jag lovat pappa att jag skulle kolla efter. Jag hade inte forvantat mig att hitta sa manga, om ens nagon, men jag hittade nog fem, sex stycken vilket var jattemycket tyckte jag.  Men nu vet vi i alla fall att det finns manga filmer har i Hereford med honom.

Sen gick jag hem och lekte med barnen fram tills klockan halv sex da Alana akte till Asda for att jobba. Mick var ungefar en och en halv timme forsenad hem fran jobbet idag sa jag var tvungen att ha barnen under den timman som bada foraldrarna var ivag. Jag sag forst till att de badade och sen lekte vi igen. Mitt uppe i lekandet kom Anette hit och for andra dagen i rad fick ocksa hon leka med mina barn. Jag tror att hon gillar att gora det. Sen kom Mick hem och inte langt darefter gick barnen och la sig. Eftersom vi inte kunde fortsatta leka med dom nar de sov sa gick vi in pa mitt rum for att vanta pa Sandra och Ylva som skulle komma om runt en och en halv timme.  Nar dom kom sa berattade jag den glada nyheten att jag ska stanna har forhoppningsvis och troligtvis fram till sommaren. Skoj, skoj.

Stackars er alla dar hemma i Boras som nu langtar efter att fa traffa mig igen om nagra veckor. Men ni far paminna er sjalva att egentligen sa ar jag en ganska jobbig person som ni egentligen inte alls vill traffa igen. Haha, skojade bara. Men vi kommer ju ses snart i alla fall. Bara nagra manader langre tills dess an vantat.

Kram pa er!!!

Mandag 8/2-10: Idag var det antligen min fodelsedag. Fast det blev inte sa mycket firande eftersom det mesta hande redan i lordags. Men nufortiden ar jag minsann inte 18 utan nu ar jag 19. Jag har antligen kommit ikapp Sandra och Ylva. Yes!!!

Klockan halv 8 i morse blev jag vackt nar Rhiannon kom in i mitt rum. Hon sa Happy Birthday och gav mig en present: en begagnad blyertspenna. Haha. Nar hon lamnat mitt rum sa kunde jag hora henne saga till nagon annan: ”She liked my present”. Sa sott.  Strax efter det sa kom Charley in i mitt rum och borjade leka med mina ballonger. Lite irriterande tyckte jag det var med tanke pa att det for mig var jattetidigt och jag ville sova. Jag bad henne att ga ut men da tyckte hon jag skulle ga upp och kla pa mig. Haha, inte en chans. Tillslut fick jag henne att lamna mitt rum men det det tog en stund innan jag riktigt vagade somna. Jag menar, kanske skulle nagon av barnen titta in pa mitt rum snart igen. 

Alana lat mig ha hela dagen ledig idag (forrutom nagon halvtimme pa kvallen). Snallt av henne, tycker jag. Klockan ett gick jag ner till Anette dar hon och Ylva var. Anette jobbade men vi hade tankt ta med hennes tjejer, Connie och Millie, till parken och sa skulle vi alla fyra svenskor och flickorna ha en liten tartpicnic dar. Men tydligen sa var barnen for kalla och Connie var jattetrott sa det blev inte sa. I stallet sa stannade vi hos Anette, vilket vi dock glomde saga till Sandra sa hon gick till parken och vantade pa oss dar. Som tur var sa hann hon bara vanta i tio minuter innan vi ringde henne och ocksa hon gick hem till Anette. Sandra och Ylva gick hem strax innan tre medan jag stannade till fyra. Nar jag kom hem sa kom Charley springande (och nagon mer, kommer inte ihag vem det var) och sa att jag inte fick titta in i koket. Egentligen sa fick de inte saga att det fanns en tarta dar men jag tror inte det drojde manga sekunder efter att jag kommit hem som nagon rakade saga det anda. Barnen drog med mig till overvaningen for att jag sakert inte skulle kunna titta in i koket. Jag stadade upp lite (eller egentligen valdigt mycket) i mitt rum for inte kunde det vara sa jattestokigt, som det varit den senaste tiden, nar alla tre svenska tjejer skulle hit pa kvallen. Medan jag stadade kom Millie med tva kort till mig. Ett fran henne och Rhiannon och ett fran Charley och Callum. Strax darefter sa kom Rhiannon och hamtade mig. Det var dags for dagens stora overraskning. Den som alla barnen var sa stolta over.  De sa at mig att blunda innan vi gick in i vardagsrummet och sen ledde de mig genom rummet samtidigt som de sjong Happy Birthday.  Nar jag sen fick oppna ogonen sa fick jag se en fin tarta sta dar framfor mig pa bordet. Det var den dar tartan som alla barn var sa stolta over. Och den var den godaste tarta jag atit har i England hittils. Det var  en tjock sockerkakstartbotten med ett tunnt lager sylt i mitten. Ovanpa var det chokladkram (typ icing), maltesers, marshmallows och sa en liten bild av Askungen nedstucken. 

Efter tartan sa var det inte sa langt kvar tills Millie akte till Brownies klockan sex. Klockan sju skulle Alana och Mick ocksa aka dit for att se pa nar Millie laste sitt scoutlofte (eller hur man nu sager) sa da var jag hemma med Callum, Charley och Rhiannon i cirka en halvtimma.  Vi hade roligt vi. Vi dansade idag igen och under den tiden som Alana och Mick var borta sa hann bade Ylva och Anette komma hit vilket gjorde det hela annu roligare. Ju fler desto battre. Nar Alana, Mick och Millie var hemma igen sa fortsatte vi skoja runt lite innan vi avslutade det hela med en liten mysig sagostund med sagor berattade av barnen sjalva.

Sen gick jag, Anette och Ylva ner till Asda for att traffa Sandra dar. Vi tankte handla lite saker som vi behovde till chokladbollarna vi skulle baka nar vi kom tillbaka hem till mig. Dessutom sa skulle jag kopa nagra tidningar. For lange sedan bestamde jag namligen att jag pa min fodelsedag skulle kopa de storsta engelska dagstidningarna. For visst ar det coolt att ha kanda tidningar med mitt datum pa.  Innan vi gick hemifran sa fick Ylva for sig att jag skulle ta med mig mina fina, svarta, hoga skor och ga med dom inne pa Asda (dock bara i affaren och inte pa dit- och hemvagen). Hon tyckte att jag skulle det eftersom det var min fodelsedag sa visst kunde jag gora det:

Nar vi gjort det vi skulle pa Asda sa var det dags for mig att valja ut och kopa tidningarna. Det blev Daily Mirror, Daily Mail, The Sun och The Times. Nar jag skulle batala tidningarna sa hon i kassan fast pa engelska da: ”Du vet val att de dar tidningarna blir for gamla om tva timmar” och vad kunde jag svara pa det om inte: ”But I want them”

Sen gick vi alla fyra hemat mot mig men det var bara tre av oss som klarade sig hela vagen in genom min dorr. Anette bestamde sig namligen for att ga hem till sig direkt for hon hade fatt huvudvark. Haha, man blir sjuk av att inte bada i havet i februari.  Jag, Sandra och Ylva gick i alla fall hem till mig och bakade chokladbollar och spelade ett typiskt engelskt barnkalasspel. Man hade en present med flera olika lager papper pa och mellan varje lager fanns det en liten present. Langst in fanns den finaste presenten. Man skickade runt den i en cikel medan man hade musik pa och nar nagon stangde av musiken sa fick den som holl i presenten oppna nasta lager och man fick da den presenten som fanns dar. Mellan alla lager pa den har presenten hade Ylva lagt kolor. Det var Sandra som fick oppna det sista lagret och hon fick da ocksa kolor men dessutom fick hon en liten kexchoklad som vi alla delade pa. Svenskt. Sen bokade vi ett hostel i Liverpool sa nu er vi verkligen pa vag. Och efter hostelet sa var det dags for Sandra och Ylva att aka/ga hem.

Forresten sa maste jag ju ocksa saga att det snoade lite har idag igen. Men aven om det bara var lite sa lyckades alla fyra svenskor se det vilket var duktigt av oss, tycker jag.

En annan sak, forrutom snon, som jag tycker ar lite konstig ar det faktum att jag inte fick nagonting fran Barry-familjen idag. Visst fick jag ju tarta och kort men korten var ju bara fran barnen och Alana sa att det var barnen som insisterat pa att gora en tarta. Det konstigaste ar att jag faktiskt fick presenter fran Sandras familj men inte fran min egen. Ok, visst, vi hade ju bestamt att jag skulle aka hem sa de kanske ar lite smasura men anda konstigt tycker jag. Inte for att det spelar nagon roll for mig men man reagerar ju.

Jag har egentligen en annan nyhet att beratta men jag vill inte skriva nagot om det har forran jag har pratat med Sandra, Ylva och Anette om det men sen sa ska ni alla fa veta det. Men nu vet ni tjejer i alla fall att jag har nagot att beratta for er.

Kram!!!

Sondag 7/2-10: Jaha, sa har man da hamtat sig fran gardagens kidnappning, badning och geten. Idag borjade dagen jattelugnt. Hela formiddagen och halva eftermiddagen spenderade jag med att lasa, prata i telefon med familjen i Sverige och att vara ute pa internet. Pa eftermiddagen gick jag ner till stan for att mota Ylva och Sandra. Vi tre gick pa Eveningsong i katedralen. Den har gangen var det inte lika bra som forra veckan tyckte jag for dom hade ingen biskop, inte massor av praster som gick omkring och samst av allt var det faktum att det bara var hogst tjugo personer dar och tittade jamfort med forra gangen da de tva hela framsta omradena med bankar var fulla. En sak som var battre dock var att jag idag tog lite bilder inne i katedralen.

Oj, vet ni vad jag just kom pa. :O Att klockan ar halv ett nu hemma i Sverige och eftersom jag foddes i Sverige sa borde det ju vara min fodelsedag nu. Grattis mig.

Efter katedralen gick vi hem till Sandra och dar fick jag fodelsedagspresenter fran Karen, Chris, Lottie, Sam och Tom. Det var jattegulligt av dom. Fast Karen sa att jag bara fick presenterna om jag bestamde mig for att stanna vilket jag ju inte kunde men jag fick dom i alla fall.

Det har var vad jag fick av Sandras familj: En stor rosa chokladask (every girl loves chocolate), en bag med shower creme, body butter och lip gloss. Alla med den underbara doften av coconut and cream. Jag fick ocksa ett jattegulligt kort som Lottie hade skrivit. Pa kuvertets framsida hade hon skrivit To Veronica (sorry if name is spelt wrong!) och pa baksidan hade hon, under den dar fliken man ska oppna, skrivit open me up! Hihi. Det har kortet och Ylvas kort igar var nog de sotaste kort jag nagonsin fatt. Pa sjalva kortet var det tryckt: a poem for the Birthday Girl: Because today’s your birthday, This card comes just to say, Youre the special Birthday Girl, so have a brilliant day! Den dikten tyckte jag var jattebra.

Efter presenterna sa letade vi reda pa ett hostel som vi ska boka i Liverpool, och det visade sig ett det hostelet inte ligger alls langt ifran den gatan dar Mendips (huset dar John Lennon vaxte upp) ligger, sa det ar extra roligt. Sen akte vi upp till mig och Ylva. Ylva skulle hamta pengar som hon skulle betala the Network (forsakrningsavgift) och jag och Sandra passade pa att ta in alla ballongerna (eller de som fortfarande var hela) och de dar grejerna till mig sa nu ligger de har i min sang. Det ar bara att hoppas att ingen av dom far for sig att smalla och skramma slag pa hela huset.

Vi hamtade sen Anette och akte till the Network. Idag var det dags for debatt om Global Warming och jag skulle ju ha varit med i det laget som var emot global uppvarmning men nar jag, for nagra dagar sen, skulle samla ihop lite argument sa kunde jag inte hitta ett enda hallbart. Da insag jag att jag egentligen trodde pa det och att jag omojligt skulle kunna argumentera emot det. Sa jag skickade ett sms till Rob och sa var jag ute ur debatten och behovde nu bara titta pa. Det var en ganska intressant debatt aven om man inte forstod allt (sa himla bra ar man ju inte pa engelska). For-laget hade till och med gjort en presentation pa datorn och hade med sig ett kuvert till alla med massor av information i. Proffsigt gjort tyckte jag. Det var ocksa den sidan som vann aven om jag tyckte att emot-sidan (den jag skulle varit med i) hade battre argument.

Innan alla akte hem sa sa Steve till mig att Hereford United spelar om ett par veckor, sa nu ar det snart antligen dags for lite engelsk fotboll. Strunt samma att de inte ar sa bra, det ar anda engelsk fotboll.

Alldeles nyss borjade jag faktiskt fundera over att det verkligen ar den har manaden jag fyller ar. Hmmm, jag kommer inte ihag att jag nagonsin fyllt ar sa nara alla hjartans dag forrut. :O Jag menar, det ar ju bara en vecka kvar tills dess. Konstigt, konstigt. Men visst ar jag fodd i februari. Ingen tvekan om den saken.

Efter the Network akte vi alla hem till sig och just nu sitter jag har i mitt rum och tycket det kanns jattehemskt att jag ska aka harifran snart. Uscha, inget skoj alls.

Nu tankte jag lagga upp lite fler utflyktsbilder (som jag snott fran Anettes blogg) fran de senaste tva helgerna: 

Det har ar den finaste bilden som togs vid Stonehenge. En kille tog kortet at oss och visst ar det ett ganska bra bevis pa att vi varit dar.

   Jag, Sandra och Ylva pa varsin stenstubbe vid Woodhenge.

Den har bilden tycker jag ar jattefin. Fyra svenska tjejer i morkret vid Avebury Stone Circle.

Pa stranden i Weston Super Mare. Pa den dar bilden ser det nastan ut som om det ar sommar aven fast det ar februari. Enligt Anette sa var det runt tio grader i luften och jag litar pa henne.

Och har har vi det riktiga beviset pa att vi faktiskt badade i Atlanten den 6 februari 2010. Iskallt!!!

Jag tycker att om ni vill ha en bra bild av allt det galna som hande igar sa maste ni lasa Anettes blogginlagg om det: http://anettenyberg.blogg.se/ Hon berattde sa sjukt bra sa vaga inte strunta i att klicka pa den dar lanken.

Tack Anette for bilderna. Jag hoppas inte du blir arg for att jag lanade dom och for att jag ber folk lasa din blogg.  

Puss och hejs!

Lordag 6/2-10: Nu ska jag beratta om idag. Jag, Anette, Sandra och Ylva hade bestamt att vi skulle sjunga nere i stan idag som gatumusikanter. Vi skulle vara dar nar stan oppnar och innan det skulle vi traffas och ova lite. Haha, jag maste sluta vara sa lattlurad for inte var det sa den har dagen var planerad egentligen. Strax efter klockan halv nio i morse blev jag kidnappad av de tre andra svenskorna har i stan. Det var Sandra som hoppade fram och slangde en filt over huvudet pa mig. De drog med mig till bilen och sen akte vi en liten stund. En liten stund som kandes valdigt lang. Det ar konstigt hur mycket langre strackor kan kannas nar man inte ser nagonting. Haha, det roliga var att nar de holl pa att ta med mig, med filten over huvudet, till Sandras bil sa hordes det passande nog sirener och oj vad folk tydligen hade tittat pa oss da.

Vi akte till en park dar jag aldrig varit forrut (som senare visade sig lag inte langt ifran dar Sandra bor) och dar sjong dom Happy Birthday for mig och sen tillslut fick jag ta av mig filten.  Det har var en fodelsedagskidnappning. Jag fick kasta en sten i en poangcirkel och beroende pa hur manga poang jag fick sa fick jag ett av tre kuvert. I det som jag fick stod det sa har:

Eftersom du fick sa manga poang, gar dagens resa till:

(trumvirvel)

Weston Super Mare!

Ett av Englands mest kanda seasides! Enjoy!

Nar vi skulle ge oss ivag mot Weston Super Mare sa fick jag for farsta gangen idag se bilen. I bilen lag det massor med rosa ballonger med texten ”birthday girl” pa och pa utsidan hade de satt fast tva sanna ballonger pa bakluckan och sa hade de satt upp en slags banderoll-liknande grej som syftade pa en tjejs fodelsedag ocksa. De hade ocksa tejpat fast ett papper med ordet ”honk” (tuta) pa. Sa manga bilar som mojligt skulle tuta pa oss idag (jag tror det blev runt 25-30 stycken under dagen).

Som det statt pa lappen i kuvertet sa ligger ju Weston Super Mare vid havet sa det var dit vi akte, till stranden:

De hade ju forresten ocksa satt pa mig en san har:

Vi at picnic-lunch pa stranden:

De hade kopt en fin, engelsk tarta och satt i ljus:

Och sen, tro det eller ej, sa badade vi i havet. Det var forsta aret jag badade utomhus fore min fodelsedag. Ylva och Sandra hade bestamt sig for att bada och de ville ha med mig och Anette ocksa. Anette sa blankt nej och det gjorde jag ocksa forst, for arligt talat sa var det ganska kallt pa land och vattnet i havet hade varit iiiiiiiiiskallt nar vi kant pa det tidigare. Men jag visste att jag skulle angra mig om jag inte badade sa jag hoppade i bikinin (som Sandra tagit med at mig). Jag visste ju ocksa att det har troligtvis var sista gangen jag hade chansen att bada med Sandra och Ylva i engelskt vatten. Vi sprang ner till havet och slangde oss i vattnet sa fort vi kunde och uscha vad kallt det var. :O Nu kommer jag ju aldrig kunna saga att jag tycker nagot vatten ar kallt igen for nu vet jag hur riktigt kallt vatten kanns. Sa fort vi alla varit i och tagit nagra simtag sa sprang vi tillbaka upp pa stranden. Anette hade statt och tagit kort pa oss och hon berattade en rolig liten historia for oss. Det var tva japaner (killar) pa stranden som stod med en kamera pa stativ. Forst hade kameran varit vand ifran havet men sen nar jag, Ylva och Sandra kom da vandes kameran tydligen valdigt fort at vart hall. Anette ar overtygad om att det snart kommer laggas upp bilder av oss pa en japansk porrsajt. Haha. Nar vi kom tillbaka upp till vara saker och skulle byta om sa var det jattemanga som gick forbi som tittade pa oss som om vi vore konstiga och en del till och med sa hogt: crazy. Nagon sa dock att vi var brave. Och jag kan halla med om det. Vi var nog bade brave och crazy idag nar vi badade i det dar iskalla havet den 6 februari.

Efter att ha badat gick vi till ett akvarium-hus som hade massa olika fiskar och hajar och sant. Det var inte jatte, jatte-imponerande kanske att titta pa fiskarna men nar vi kom ut till cafeterian och souvenirbutiken sa blev det roligare. Forst spelade vi forgaves pa ett sant dar spel dar man ska fanga ett gosedjur med en jarnhand typ. Efter en stund gav vi upp men sen fick jag for mig att spela igen och da lyckades jag fanga en teddybjorn. Mjuk och gosig var den. Efter det fick vi syn pa en maskin dar man kunde gora om sin egen penny till en souvenir fran akvariet och det gjorde vi alla. Man stoppade bara ner pennyn och betalade 50 p och sen, pa bara nagra sekunder, sa gjordes en vanlig penny om till en san har:

Sen akte vi in till Weston Super Mares centrum dar vi gick runt och kollade i nagra affarer. Efter det akte vi ifran den staden och bagav oss mot nasta. Vi bestamde oss for att aka till Cheddar. Givetvis skulle ju inget ost-intressant vara oppet men det var ju coolt bara att ha varit i ost-staden Cheddar. Sa nu kan jag skryta med att jag har det. Jag har varit dar Cheddarosten kommer ifran. Vi akte till de berg dar man forrut brukade lagra osten i gruvor och det var jattecoolt for man korde pa en liten vag mellan bergen som var jatte, jatte-stora och hoga. Sa man var som omringad av berg.

Toppen av en parkeringskylt uppe mellan bergen. Det ser ut som om det var nattsvart ute men det var det inte. Det bara blev sa pa bilden. Det svarta overst ar berg fast det var ju inte sa morkt i verkligheten. Snarare ljusgratt.

Det har ser snarare ut som en kulle an ett berg men det ar ett berg. Om man jamfor med de andra bergen som fanns runtomkring sa var det dar ingenting. Tyvarr sa var det har den enda bilden jag fick av bergen sa det ar det enda jag kan visa.

Det hande en jatteskojig sak vid de dar bergen. Pa en bergsklyfta fick vi syn pa en bergsget och den var ju sot tyckte vi. Ylva fick for sig att klattra upp en liten bit for den jordiga bottnen av berget och Sandra och jag foljde efter henne. Anette satt nere i bilen. Plotsligt fick vi se att geten stod och stirrade pa oss. Forst trodde jag att den bara var nyfiken men sen sa borjade han ga mot vart hall och till sist sa hade han ganska brattom at vart hall. Sa vi rusade alla ner sa fort vi kunde, livradda att geten skulle komma ikapp oss. Anette hade hoppat ur bilen och stod och ropade at oss att springa ifran geten. Nar vi kom ner sag vi att geten hade fortsatt och sprungit forbi dar Ylva just statt och struntat i att folja efter oss ner fran berget, vilket vi var glada for. Anette berattade att nar vi hade kommit halvvags ner for den lilla vagen vi hade att ta ner till marken (det var inte alls langt upp vi var) sa var geten redan framme vid det stalle dar Ylva precis varit. Det var nara ogat. Anette sa ocksa att nar hon bloggar om den har dagen sa ska hon anvanda bade det faktum att vi badade och handelsen med geten i blogginlaggets namn och dopa det till: Galningarna och geten! Haha, det later bra tycker jag.

Efter var lilla tur till Cheddar akte vi till Bristol for att ata middag. Vi hittade en pus/restaurang inne i stan, at och sen akte vi tillbaka hem till Hereford.

Det hela har varit en jatterolig dag. Min basta fodelsedag nagonsin (aven om jag inte fyller ar forran pa mandag). Anette berattade att iden med kidnappningen hade Ylva och Sandra haft lange. De hade namnt det for henne redan nagon av de forsta gangerna de traffades, vilket var for tre veckor sen. De tre hade ocksa hoppats pa att jag skulle vara tvungen att jobba igar kvall sa att de skulle ha tid att planera men det gjorde jag ju inte. Oturligt for dom men det ordnade sig anda for nar Sandra hade kort hem mig och Anette igar sa hade Sandra och Ylva suttit till halv tre pa natten och planerat den har dagen.  

Tack Sandra, Ylva och Anette for den har dagen. Den har varit superrolig.     

Lordag 6/2-10: Jag uppdaterade inte min blogg igar sa jag far helt enkelt blogga om gardagen idag i stallet. Igar borjade dagen borjade med att jag pratade med Alana. Vi disskuterade nar jag kan sluta har och aka hem till Sverige igen. For nu har jag namligen bestamt mig for att aven om det finns nagon annan familj har i stan som vill ha mig sa ska jag aka hem till Sverige. Hon sa att jag kan valja mellan att aka hem samma helg som alla hjartans dag ar (d.v.s. nasta helg) eller sista helgen i februari. Och eftersom jag redan var installd pa att aka sista helgen i februari sa var det ett enkelt val. Dom har tydligen inte nagon ny au-pair pa gang men dom far se till att hitta en sa snart som mojligt. Sa nu ar det bestamt. Bara att boka flygbiljett.

Har har vi en liten bild pa det soliga vadret vi hade i Hereford i dag. Det ser ju ut som att det ar var. Jag ville bara visa vilket irriterande vader som finns har. I torsdags kvall osregnade det men i gar (fredag) sa var det vackert, soligt varvader.

Efter mitt lilla samtal med Alana stadade jag barnens rum. Alana akte och hamtade Charley pa nursery. Nar Alana senare skulle aka och hamta Callum, Rhiannon och Millie sa fick Charley stanna hemma med mig. Da passade jag pa att lara henne dansa fageldansen. Det tyckte hon var jattekul och det tyckte jag med. Alana lamnade av de andra barnen hemma och sen akte hon till jobbet och det var dags for mig att laga mat till barnen. Inte sa svart att gissa vad det blev.  Efter middagen sa ville Millie spela upp en lat for mig som hon hade pa sin mobil. Forst var jag inte jatteintresserad men sen nar jag horde vilken lat det var sa andrades det. Jag hade hort en lat pa puben, nar vi var ute med the Network for nagra veckor sen, som jag gillade jattemycket och det var den laten Millie hade pa sin mobil.  Sen agnade jag och alla fyra barnen de narmsta tva timmarna med att dansa i vardagsrummet. Till samma lat. Om och om igen. Men det var kul. Jag passade ocksa pa att forsoka lara de andra barnen fageldansen. De tyckte ocksa den var kul men inte lika mycket som Charley. Vi dansade anda tills barnen skulle ga och lagga sig. Eftersom Mick var hemma da sa kunde jag ga over till Ylva. Hon, jag och Anette borjade ga hem mot Sandra men vi hann inte anda fram for vi motte henne pa den stora bron i sallskap med Lady, den hund som Sandras familj nyss skaffat. Vi gick in pa Asda (alla utom Sandra och Lady) och handlade lite ingredienser till kvallens milkshake/smoothie-gorande och sen gick vi hem till Sandra. Vi gjorde vara drycker och sen spelade vi Simpsons-Scrabble. Jag talade ocksa om for de andra att jag kommer aka hem snart. Hmmm, jag onskar att jag inte hade behovt beratta det for dom utan att jag i stallet kunde stanna kvar har. Men nu ar det i alla fall avklarat. Alla vet att jag ska aka. Uscha. Nu har jag bara tva hela helger kvar har i England. En pannkakshelg och en Liverpoolhelg. Om man anda kunde stanna bara for att kunna fortsatta de sma aventyrerna med Ylva, Sandra och Anette, men nej, det gar ju inte. Runt klockan tolv korde Sandra hem oss andra och jag gick och la mig, inte jattelange efter det, utan att ha skrivit nagot blogginlagg for ovanlighetens skull.

I Sandras kok under kvallens milkshake/smoothie-gorande.

Torsdag 4/2-10: Idag var jag helt ledig hela dagen. Harligt, harligt. Jag hade ju tankt prata med Alana pa formiddagen om nar jag kan aka harifran och hur helgerna framover kan planeras, men Charley hade feber idag och var hemma fran nursery och jag tycker inte det ar sa smart att prata om det nar nagot av barnen ar vakna eller hemma sa jag far skjuta upp det tills i morgon helt enkelt.

Strax efter halv tolv gick jag och Ylva ner till stan for att traffa Sandra. Vi shoppade lite. Eller Ylva shoppade lite och sen en stund innan det var dags for oss alla att ga hemat (Sandra och Ylva skulle hamta barnen pa skolan) sa bestamde sig Ostersundarna for att ta med mig till en liten milkshake-shop dar jag aldrig varit och som jag inte ens visste existerade. Det var jatteintressant dar for dom hade en massa olika chokladbitar, flingor, kex och godis som man fick valja mellan att ha i sin milkshake. Efter en laaaaaaaaang stunds valjande sa blev det till slut Snickers. Da tog hon en vanlig Snickerschokladbit, drog av plasten och la ner den i mixern. Jag tycker egentligen inte det ar jattegott med Snickers men jag tankte att eftersom mamma alskar det sa vore det kul att kunna beratta for henne att jag druckit Snickers-milkshake.  Jag hade hoga forvantningar pa den dar shaken innan jag smakade men sen visade det sig att den inte alls var sa god som jag trodde. Den var mest bara blaskig och smakade som smaksatt mjolk med konstig konsistens.  Fast jag kan tanka mig att det ar mycket, mycket godare nar det ar varmare ute.

       Det har ar en liten del av alla de olika sorters smaker man kunde valja mellan.

Nu har vi fatt typiskt engelskt vader har igen. Mulet och regnigt. Uscha, det ar inte kul med engelskt vader. Man vet aldrig vad man kan vanta sig. Aven om man oftast kan vanta sig regn sa klart.

Pa kvallen gick jag hem till Ylva och dar spelade jag, Ylva och Sandra ett jatte-jatteroligt spel som hette OutBurst!

Det var ju som sagt ett jatteroligt spel men for att gora det annu battre sa satte Ylva dit godisar pa varje ruta som man fick ata nar man hamnade dar.

Det som ser ut som jordnotsringar pa spelplanen ar inte jordnotsringar utan Hula Hoops. Det ar typ som chips fast formade som ringar och de ar mycket hardare an chips.

Det var en mysig kvall. Ylva passade pa att satta fast sitt giraff-klistermarke pa sin resvaska sa nu sitter den dar den ska. Jattefint blev det.   

Onsdag 3/2-10: Idag skulle jag bara stada koket innan jag gick ner till skolan och hamtade barnen runt klockan tre vilket ledde till annu en sovmorgon. Sa jag stadade koket och sen nar jag precis lamnat huset for att bege mig ner till skolan sa kom Sandra och sprang ikapp mig. Hon hade varit hos Ylva. Aven om Sandra inte skulle at mitt hall hela vagen sa slapp jag i alla fall ga hela vagen till skolan sjalv idag. Jag gick hem med barnen och lagade middag till dom (tuna and pasta). Runt klockan halv sex kom Mick hem och da slutade jag.

Runt halv nio kom Ylva hem till mig och sen gick vi tillsammans hem till Sandra. Pa vagen dit gick vi in pa Asda och kopte glass med marshmallows och digestive-smulor. Hmmm, jag tror att det dar var den forsta glassen jag at sen jag kom hit i november. Hos Sandra at vi glassen och sen skrapade vi vara egna klistermarken. Sandra och Ylva ska ha sina pa sina resvaskor men jag kan inte det eftersom min vaska inte ens ar min och for att den ar av tyg. Sa Ylva tyckte att jag skulle satta mitt i mitt skap pa Backang nar jag borjar dar igen i host. Och det kanske jag kan tanka mig att gora. Fast da far jag satta fast det sa att det gar att ta loss det igen for jag tanker inte lamna det dar nar jag slutar. Aldrig i livet. Sa har fina blev klistermarkena:

 Det var bara jag, Sandra och Ylva som var med under kvallen sa det ar darfor det bara ar tre. Giraffen an Ylvas, baten ar Sandras och Skon ar min. Vi skickade runt de olika bilderna medan vi skrapade dom sa darfor har vi alla tre bidragit till alla tre klistermarkena. Det blir ju tre ganger sa bra det.   

Aven om det idag ar precis en manad sen jag kom tillbaka hit efter jul sa har jag inte packat upp min vaska an. Den ligger bara och samlar pa sig plastpasar. Jag skulle tro att jag har tankt hela tiden att nej men jag behover ju inte packa upp vaskan for jag ska ju anda snart aka igen. Men a andra sidan sa maste jag ju packa upp den for att kunna borja packa igen men sa langt hade inte jag tankt.

Tisdag 2/2-10: Den har dagen har ju inte varit sa speciell direkt. Sovmorgon, stadning och sen skulle jag egentligen inte ha jobbat nagot mer idag men det visade sig att jag behovde vara hemma med barnen i en halvtimme pa kvallen eftersom Mick skulle komma hem lite senare fran jobbet an vanligt. Det blev forresten ingen resa till Canada for honom, tyvarr. Det har varit en valdigt, valdigt lugn dag idag. Utan nagat springande ner till stan. Ja, utan nagot springande nagonstans faktiskt.

I nulaget vantar jag bara pa att fa mojlighet att prata med Alana sa snart som mojligt. Inte idag men forhoppningsvis imorgon. Jag tycker det ar dags att vi bestammer ett datum for mig att sluta sa att jag vet nagorlunda vad som ska handa i framtiden. Jag ar installd pa att avsluta min englandsvistelse med en tur till Liverpool om nagra veckor men vi far se vad som hander.

Jag fick forresten idag reda pa vad min rektor ville. Det ar visst dags for mig att gora mitt IV-val tills i host. Det hade jag inte tankt pa alls att jag skulle behova gora under min tid har i England. Nu har jag i alla fall lite mindre an tva veckor pa mig att valja nagot bra. Och visst ar det gott om tid. Den har veckan kommer kannas pluggig. Dels ska jag ju valja kurser tills i host och dels ska jag gora en research om global warming. Pa sondag ska det namligen bli debatt i the Network. Jag, Rich och Barney mot Rob, James och nagon mer som jag inte kommer ihag vem det var. Sa jag maste se till att vara forberedd sa att vi vinner debatten.

Nu ska lilla jag titta lite pa Monty Python for det far ett tag sen jag gjorde det senast.

Puss hejs.

Tisdag 2/2-10: Nu tankte jag lagga upp nagra av de bilder Ylvas kamera tog under var Stonehenge-utflykt i lordags.

Vid utkiksplatsen i Gloucestershire. Tyvarr ser man inte nagot av utsikten pa bilden. Det var iskallt och darfor hade Ylva pa sig en filt.

Dar har vi det: Stonehenge.

Det har ar en av mina egna bilder sa det ar inte en av Ylvas. Den ar ocksa fran Stonehenge. Den har stenen stod precis vid staketet sa vi kastade alla en liten sten pa den bara for att det var ju coolt att ha kastat en sten pa en Stonehengesten. Det var i alla fall darfor jag kastade. Eller alla utan Sandra kastade en sten for hon kastade en pinne i stallet. En pinne som fastande pa den stora stenen. Det sags att djavulen kastade den dar stenen pa en munks hal. Det ser pa bilden ut som att det var sno pa stenen men det var det inte. Det ar nog mossa eller nagot annat som hor ihop med stenar.

Den har bilden tog jag fran internet sa det ar inte heller nagon av Ylvas bilder. Jag ville bara visa hur Woodhenge ser ut. Ni vet det dar faltet med stenstubbar som ska vara en kopia av Stonehenge. Inte mycket att se. Men om man kanner for att satta sig ner en stund sa har man manga valmojligheter vart man ska satta sig.

Har star jag, Anette och Sandra i morkret framfor en av stenarna i Avebury Stone Circle. Tank att man fick komma anda fram till en sten som ar till och med aldre an Stonehengestenarna.

Fyra svenska au-pairer i det engelska kvallsmorkret.

Haha, det ser ju ut som att jag sover pa den ena bilden men det gor jag inte. Vi la oss ner i mitten av stencirkeln och tittade pa stjarnorna. Visst ser det mysigt ut? Tank att for manga tusen ar sen sa fanns det folk precis har (det maste det ha gjort eftersom nagon maste ha byggt stencirklarna). Coolt. Jag undrar om de ocksa lag sa dar och tittade pa stjarnorna.

  Haha, av nagon anledning sa har Ylva och Sandra fatt for sig att ta kort pa mat och dryck sa Ylva tog den har bilden av Sandras kopp med varm choklad. Det var alltsa sa har vi avslutade dagens utflykt innan vi gav oss av hemat igen. Pa Aveburys lokala pub/restaurang men varsin san dar kopp med varm choklad. Vi tyckte vi behovde det efter att ha legat ute i kylan.

Jag berattade ju i lordags om hur vi trodde att Sandras bil gick sonder pa vagen hem men att vi inte hittade nagot fel pa den nar vi stannade. Nu har Sandra dock sagt att igar sa gick bilen verkligen sonder sa den maste lamnas in pa verkstad och lagas. Sa visst hade vi ratt nar vi tyckte att den lat konstigt. Hennes stackars lilla bil tal nog inga langre turer, sarskillt inte om man glommer att pumpa luft i dacken pa den innan man ger  ivag.

Mandag 1/2-10: Nu ar det visst redan Februari. Min manad. Dagen borjade med stadning och sen, nar barnen och Alana kommit hem, sa tog jag en liten promenad ner till stan. Nar jag kom tillbaka var Mick hemma och det var dags for Alana att aka ivag och jobba. Det var ocksa dags for mig att Ga med Millie till Brownies. Eftersom hennes Brownies ar i samma omrade som dar Anette bor sa bestamde jag mig for att ga hem till henne, innan jag gick tillbaka hem till mig, och fraga om hon ville spela kort ikvall. Jag forsokte mig pa att ta en narmare vag mellan Brownies och Annettes hus for det vore ju onodigt att ta en langre vag om man inte behovde det. Sa jag tog en vag som logiskt sett borde leda mig ratt. Men jag nadde en lekplats med massa hus omkring. Forst tankte jag att det maste ga att ga mellan nagra av husen men sen sag jag att det var staket mellan alla sa jag kund einte komma langre. Sa jag fick vanda om. Ingen bra genvag det dar. Hos Anette bestamde vi att vi skulle vara hemma hos henne och spela kort under kvallen. Innan jag gick hem gick till Ylva for att fraga om hon ocksa ville spela, och visst ville hon det. Som tur var sa var Sandra den enda som hade svarat pa mitt sms sa jag behovde inte ga anda hem till henne Men visst skulle Sandra komma hon ocksa. Sa efter en liten trasig grupp igar, utan Ylva, sa fick vi vara alla fyra idag.

Nar jag kom hem var det bara en halvtimma kvar tills jag skulle ga tillbaka och hamta Millie. Och efter att jag hamtat henne och tagit med henne hem igen sa skulle jag ga upp till Ylva for att vi tillsammans skulle kunna ga ner till Anette. Men Mick fragade mig da om jag kunde stanna hemma en stund sa han kunde ga ner till affaren, och visst kunde jag gora det. Jag funderade dock, nar han gatt, pa om han gjorde en Alana. Det vill saga att han sa till mig att ha skull ga och handla fast han egentligen gick over till Steve och pratade om mig. Fast sa var det inte.

Nar han kom tillbaka efter en kvart sa gick jag till Ylva och strax darefter dok Sandra upp dar helt ovantat. Sa vi gick alla tre tillsammans till Anette. Hos Anette spelade vi kort forst och sen overgav vi kortleken for att spela ett DVD-fragesportaktigt spel (fast med vara egna regler). Under det spelet svarade jag ratt pa en fraga som gjorde att de andra nog satte lite tontstampel pa mig. Haha, kanske inte riktigt, men de tyckte det var udda att jag kunde det. Ylva sa till exempel att jag maste ha haft for mycket fritid innan jag kom hit.  Men jag alskar snooker och jag tycker att en av varldens basta idrottsman finns inom snookern. Och det var om honom fragan handlade: Ronnie O’Sullivan. Jag menar, titta pa nar den mannen spelar. :O Igar fick jag forresten hora att det precis varit final i handbolls-EM. Hmmm, vada handbolls-EM tankte jag. Jag hade ingen aning om att det ens var handbolls-EM nu sa ni ser hur borta man blir nar man ar har.  Fast engelsmannen ar ju inte direkt nagra hojdare pa handboll och det hade ju inte heller gatt sa bra for Sverige sa det kanske inte var sa konstigt att jag inget hort om det. Det ar synd att dom inte har sa mycket handboll i Storbritannien men samtidigt sa gor det inte sa mycket for dom har ju snooker. Snooker, snooker, snooker.

Ok, nu lamnade jag varan spelkvall lite men det finns inte sa mycket mer att beratta om den faktiskt. Vi gick hem strax innan elva och nu sitter jag har.

Imorgon ska jag forhoppningsvis lagga upp lite fler bilder fran i lordags. Jag skulle ha gjort det idag men jag hann inte sa det far bli i morgon.E

Sondag 31/1-10: Idag blir det visst inga bilder fran gardagens utflykt men dom kommer sa snart som mojligt. Sa vad hande da idag? Jo forst jobbade jag (hade barnen) i ett par timmar och sen gick jag och Anette ner till stan dar vi motte Sandra. Efter ett tag pa stan sa gick Sandra hem medan jag och Anette gick till katedralen. Det var Evening Song klockan halv fyra med koren och vi har lange tankt ga pa det och nu har i alla fall tva av oss gjort det. Det var inte sa bra som jag trodde men anda bra. Det var en biskop som dock pratade alldeles for lange (och i borjan alldeles for snabbt) men jag gillade honom anda. Pa vagen ut sa fick vi till och med skaka hand med den dar biskopen. Det kandes engelskt. Det fanns ocksa jattemanga praster och liknande dar i katedralen och jag kunde inte undvika att tanka att uscha att dom har sin religion som sitt yrke och far betalt for att gora det dom gor. Men det kanske ar likadant med andra jobb. Tandlakare till exempel tror pa hela tander och far betalt for att halla alla tander hela.

Sen gick vi hem var och en for sig. Strax fore halv atta kom Sandra och hamtade mig och Anette (Ylva skulle jobba, tyvarr) och vi korde ner till the Network. Och idag var det ju en jattespeciell kvall dar. Barney skulle namligen tilldelas sitt Queen’s Scout Award. Det ar det hogsta awardet man kan na som scout och darmed ar det ganska ovanligt att nagon far det. I the Network var han till exempel den forsta nagonsin att fa det sa det var valdigt speciellt for dom. Det hade kommit tre hogre scouter dit som tilldelade honom awardet. Vi blev alla jatteoverraskade nar dom sa att det Queen’s Scout Award han fick var undertecknat av sjalvaste drottning Elisabeth. Sa drottningen (den hogst satta personen har i landet) hade alltsa undertecknat det papper som Barney fick dar idag. Vi var alltsa i samma rum som drottningens autograf. Sa nu forstar man hur stort det ar. 

Barney langst till vanster. De andra tva ar tva av de som tilldelade honom Queen’s Scout Award.

Nagra andra glada Networkare som stolta tittar pa under utdelningen. Fran vanster:  Matt, den tredje av den hogre scouten som kommit dit, James, Sarah och Steve.

Efter utdelningen sa var det dags for lite fika for att fira. Sa har fin var den fikan:

Efter att ha fikat var det dags for ett spel.Vi spelade det dar nar man ar i olika lag och sa ska varje lag ha tre olika forklaringar pa vad ett jattesvart ord betyder och sen ska de andra lagen gissa. Det var roligt.

Pete, James och Steve fikar och spelar.

En glad Sandra. Kan hennes gladje bero pa att hennes lag vann spelet? Fran vanster: Chris, Sandra, big Dave och dagens huvudperson Barney. 

Sen gick vi ut och slappte upp en san dar tygballong med en liten eld under (typ som en luftballong). jag kommer inte alls ihag vad det heter men fint var det i alla fall.

Efter en mycket lyckad Network-kvall sa funderade vi pa vad vi skulle gora. Tidigare hade vi tankt spela kort men vi akte till en pub i stallet dar dom hade karaoke. Ganska sa snart hade vi alla tre parats ihop med varsin kille som vi sen hade kvar resten av kvallen. Synd bara att jag fick den fullaste och fulaste av dom. Men vi hade jatteskoj pa den dar puben i nagra timmar. Dansade och sjong. Lite vodka (jag sa lite) och nagon cigarett. Visst ar det sondag men jag tycker att det var okej att vi var ute lite. Vi kan saga att det var for att fira Barney.

Nar jag kom hem sa trodde jag att jag blivit utelast. Vilket jag i och for sig ocksa blivit. Vi har namligen (utover ett vanligt las) ett sant dar las med en kedja som man hakar fast. Jag fick upp det vanliga laset men det andra var last. Jag trodde forst att jag skulle kunna trycka in handen i den lilla glipan som fanns och lyckas oppna det anda men det gick inte hur mycket jag an forsokte. Tillslut kom dock Mick nerfor trappan och laste upp. Han hade nog hort mig vid dorren.

Den har dagen var (aven om det nastan slutade med att jag blev utelast) jatte-jattebra. Jag har aldrig haft sa har roligt pa fritiden under sa lang tid som jag haft de har manaderna i Hereford. Jag onskar jag kunde stanna. Fast annu finns det ju hopp om ett fortsatt Herefordliv. Jag menar, jag har ju precis lart mig hur man uttalar stadens namn sa inte kan jag val aka harifran redan.

Nu ska jag beratta lite om hur det gar med familjen har nu. Jag sa for nagra dagar sen att Alana lamnat mig sjalv med barnen, medans jag vantade pa Anette, medan Alana akte och handlade pa kvallen. I gar i bilen berattade Ylva dock att Alana hade inte alls varit och handlat. Hon hade gatt over till Ylvas hus och pratat med Steve om bland annat mig. Jag kan tanka mig att det var jag som var huvudsamtalsamnet eftersom jag och Alana bara nagra timmar tidigare bestamt att jag ska sluta har. Tydligen da sa hade Alana sagt till Steve att hon kunde satta in ett litet kylskap pa mitt rum om jag ville det. Som om det skulle gora nagonting battre har. Haha. Hon forsoker kopa min arbetskraft for ett kylskap. Fast hon har ju inte sagt nagot till mig om det. I morse innan Alana akte till jobbet sa hon till mig att min lon lag i ett kuvert nere i koket. Jag tittade dock inte i det innan hon akt hemifran men nar jag val gjorde det sa sag jag att det lag tio extra pund i det. Hmmm. Jo, det ar ju snallt av henne att ge mig lite extra men vad ar baktanken? Tror hon att bara for att hon blir extra snall nu pa slutet sa ska jag stanna? Jag ska erkanna att hon nastan hade lyckats med den planen (om hon nu hade en san plan) men sa fort Mick kom hem sa kande jag att det aldrig skulle ga att stanna har. Han var ju hemma igar nar jag kom hem fran var lilla utflykt och da traffade jag honom lite snabbt. Idag har jag dock traffat honom lite mer och han ar omojlig att ha att gora med. Jag vet inte om han kanske ar lite sur over att jag ska aka harifran men som jag kommer ihag det sa var det i stort sett likadant redan innan han akte till USA for tva veckor sen. Jag kande direkt hur stamningen sjonk har nar han kom hem. Uscha. Det ar bara att hoppas pa att han ska aka till Canada.

Nu ska jag ga och lagga mig. Puss puss.

Lordag 30/1-10:

Alla bilder jag lagger upp idag har jag tagit med min mobil.

Idag hade vi en jatte-jatte-jatterolig dagsutflykt. Klockan atta gav vi oss ivag mot Stonehenge. Det tog ungefar tre timmar att kora dit och pa vagen stannade vi vid en utkiksplats i Gloucestershire och tittade ut over det engelska landskapet. Man kunde bland annat se Herefordshire darifran.

Vi hade jattetur med vadret for aven om det var kallt sa sken solen och ibland sa kunde man nastan tro att det var var redan. Pa vagen till Stonehenge korde vi ocksa igenom en liten by/smastad som heter Marlborough. Vi trodde att det har kanske var cigerettmarket Marlboros hemstad men efter lite sokning pa internet sa har det visat sig att det ar det nog inte. Men lite skoj var det att fa tro det under en dag.

Vi ko fram till Stonehenge runt klockan elva och oj vilken overraskning jag fick. :O Vi visste ju att man var tvungen att betala for att komma in till stenarna (aven om man inte ens da fick komma anda fram) men vi hade bestamt oss for att noja oss med det man kunde se utifran vagen. Jag hade trott att man, vid vagen, stod ganska sa langt ifran stenarna. I alla fall nagra hundra meter och att man bara sag dom lite dar borta pa hall men icke da. :O Man kom ju anda jattenara dom. Och den gangvagen dar dom betalande besokarna fick ga fanns bara hogst fem meter framfor oss. Sa jag blev jatteglad. Visserligen var det ett staket i mellan oss och Stonehenge men det spelade ingen som helst roll. Sa sjukt coolt var det att se det pa riktigt.

Den grona gangen langst ner i bild var dar de betalande besokarna fick ga.

Pa vagen till Stonehenge hade vi sett skyltar dar det stod Woodhenge och vi trodde att det var en kopia av Stonehenge fast i tra. Men vi hade inte sa ratt som vi trodde for nar vi val lamnat Stonehenge bakom oss och kom fram till Woodhenge sa visade det sig att det inte alls var sa bra som vi rodde. Strax efter det att Stonhenge byggts klart sa byggde man upp en kopia fast med trastolpar. Men nu fanns ju saklart inga av dom kvar utan de hade bytts ut av sma stenstolpar. Inte sa jatteskoj att titta pa kanske. Sarskillt inte eftersom vi precis kommit fran det riktiga Stonehenge.

Efter att vi var klara vid Woodhenge sa skulle vi aka vidare till Avebury dar Avebury Stone Circle fanns. Den har stencirkeln var ungefar av samma slag som Stonehenge bara storre till tan och aldre. Dessutom sa skulle man fa ga fritt bland stenarna och till och med rora vid dom. Det konstiga var, tyckte vi, att det har inte ar lika kant som Stonehenge. Men tyvarr sa rakade Sandra trycka in fel pa GPS:en sa vi kom inte till Avebury utan kom i stallet till det som skulle ha varit var nasta destination: Ett jattestort outlet-kopcentrum i Swindon. Vi insag dock inte att vi var pa fel vag forran vi var framme och sag skyltarna till kopcentrumet. Strax innan vi sag dom skyltarna tyckte Sandra att hon behovde en paus (det ar ju trots allt hon som alltid kor, och idag fick hon kora en hel del) sa vi stannade till vid en lekplats och lekte lite. Kopcentrumet var inte sa bra som jag hade forvantat mig. Visst var det storre an det vi varit pa i Gloucester men jag tyckte trots det att det har idag var samre an det forra. Strax efter fem lamnade vi Swindon och gav oss ut pa vagarna igen. Den har gangen stod GPS:en pa Avebury for vi hade bestamt att vi skulle se dom dar stenarna idag ocksa aven om det nu hunnit bli morkt. Tillslut kom vi fram men da visade det sig att det hade byggts en vag mitt genom den storsta cirkeln av tre, och nu kunde vi forsta varfor det har inte var lika kant som Stonehenge. Det var ju inte pa langa vagar lika fint och inte heller var det lika imponerande att se. Eftersom det var morkt sa la vi oss alla fyra ner mitt i cirkeln och tittade pa stjarnorna. En mysig kvall. Dessutom var det fullmane sa det gjorde det annu battre. Sen gick vi in pa en pub som lag precis bredvid cirkeln och dar drack vi varm choklad. Mmmm.

Sen gav vi oss av hemat. En ganska lang bilfard igen. Pa vagen sa borjade bilen lata konstigt och ett tag sa trodde vi att nagot dack slitits sonder eller att motorn holl pa att ga sonder (Sandra har inte varldens starkaste bil har i England) Vi stannade vid en parkering och kollade om vad felet var men hittade inget sa sen fortsatte vi hem i godan ro (forrutom Anette som fortsatte oroa sig for att nagot inte fungerade som det skulle ) Lite sang och lekar blev det under hemvagen sa dagen slutade lika bra som den borjat.

Den har dagen var helt perfekt. Men aven om allt vi gjorde var roligt sa slog Stonehenge latt allt det dar. Sa grymt haftigt var det. :) Sa nu har man settt nagonting jattekant har i det har landet ocksa.

Jag kommer nog skriva mer om det har nagon annan dag och framfor allt kommer jag lagga upp mer bilder.

Puss och kram pa er!  

Fredag 29/1-10: Ok, sa i nulaget skulle jag saga att det ar 98% chans att jag aker hem om inte alltfor manga veckor. Fast an sa lange ar jag kvar har och man vet ju aldrig vad som kan handa.

I formiddags fick jag syn pa en glad joggare utanfor mitt fonster. Forst tankte jag: men vad ar det for manniska som staller sig utanfor nagons fonster och tittar in pa det dar sattet. Men nar jag tittat lite nogrannare sag jag att det var Sandra.   En liten stund senare sa knackade hon ocksa pa dorren och tittade in for att saga hej innan hon skulle springa tillbaka hem till sig (uscha, vad jobbigt att springa sa langt). Precis efter det att Sandra gett sig av sa gick ocksa jag och Alana ut. Vi tog bilen ner till Asda och storhandlade. Och det var jattetrevligt. Sen hamtade vi Charley klockan halv ett och akte hem igen. Vi hjalptes at att plocka in varorna och stada upp i koket och sen satte jag mig och tittade pa tv med Charley. For en gangs skull kande jag mig som en del av familjen idag. Och jag tycker det ar sa synd att det inte kunde ha varit sa har fran borjan for om det varit det sa hade jag nog inte hamnat i den situationen jag ar i nu. I nulaget hade jag till och med velat stanna kvar har men jag vet ju att det inte skulle funka i langden. Alana hamtade de tre ovriga barnen pa skolan medans jag var hemma med Charley och nar hon kom tillbaka sa lamnade hon i stort sett bara av dom innan hon akte ner till Asda igen. Den har gangen for att jobba (fram tills klockan ett i natt) Jag och barnen borjade med att gora icing (glasyr) till muffinsarna vi bakade igar sa nu ar dom helt  fardiga och fina. Efter det satte jag igang med middagen. Jag bestamde mig redan i forrgar for att jag skulle gora korv stroganoff. Problemet vara bara att Falukorv ar svenskt sa hur skulle jag kunna fa tag pa det har? Jag tankte att grillkorv kanske skulle funka men nagon san har jag inte sett har heller. Sa i affaren sa jag till Alana att kyckling kanske skulle kunna funka men da sa hon att dom har ett stalle dar dom har konstiga slags korvar pa Asda. Vi gick dit, till dom konstiga korvarna, och jag blev jatteforvanad nar jag fick syn pa falukorv dar (eller atminstone sag dom ungefar likadana ut, bara mycket kortare) Men det var dock sista gangen jag lagade nagon riktig mat till barnen for det visade sig att alla fyra hatade den. Rihannon sa ”Please, don’t ever make any more food from your world” Hon har namligen fatt for sig att Sverige ar i en annan varld. Sa det ar ju inte sa roligt att laga mat till dom nar dom ar helt ovilliga at prova pa nya saker och ar sa krasna, fast kanske alla smabarn ar sadana. I forsattningen far det i alla fall bli tuna and pasta och saker som man bara varmer i ugnen. Fast a andra sidan sa smakade jag ju sjalv inte pa den maten jag gav till barnen idag, eftersom det var korv i den och jag ar vegetarian, sa vem vet, jag kanske verkligen gav dom jatteacklig mat. Fast det skulle jag inte tro. I Sverige sa ater ju barnen och foraldrarna samma mat medans man har i England ger barnen annurlunda mat an den man ater sjalv, helt sjukt tycker jag. I Sverige ar det inget konstigt att ge barn korv stroganoff. Dom gillar ju det jattemycket dar men kanske det var en for vuxen ratt for dom har engelska barnen. Uscha, ibland blir jag sa trott pa det har landets konservatism.

Pa kvallen bestamde jag mig for att ha det lite mysigt med barnen. Jag borjade med att lasa en godnattsaga for Callum och sen lastejag en for Charley och sen gick jag och hamtade Callum och tog med mig honom in till Charleys sang och sa laste jag tva stycken for dom bada. Det var mysigt tyckte jag.

Idag satt jag och Charley i mitt rum nar vi plotsligt tittade ut genom fonstret och fick se att DET SNOADE!!! :O Jag som var heltovertygad om att det inte skulle komma nagon mer sno har. Fast som tur var sa snoade det inte sa jattemycket, aven om det fortfarande ligger kvar ett tunt lager sno pa marken.

Nar jag och Alana satt i bilen och vantade pa att ga in och hamta Charley pa nursery sa lyssnade vi pa radion och dar fick jag plotsligt hora att dom namnde Basshunter. Alana sa da att hon har ett av hans album har hemma. :P Och att han dessutom ar med i den engelska Big Brother vars final visades nu ikvall. Viss visste jag att Basshunter ar stor har i Storbritannien, ja till och med storre an i Sverige, men inte kunde jag val tro att han skulle vara sa stor. Sa aven om jag inte gillar Big Brother sa satte jag mig ner framfor tv:n och tittade nu pa kvallen men hur mycke jag an forsokte se honom sa sag jag honom aldrig. Det var forst nar Alana kom hem och hon kunde saga till sa fort han var i bild som jag kunde se honom. Hmmm, kanske hade det varit en fordel att veta hur manniskan sag ut forst, innan jag forsokte mig pa att se honom pa egen hand. Jag satt och letade efter nagon som sag ut som Bolibompa-Viktor men sen visade det ju sig att Basshunter ser mycket aldre ut an sa.  

Pa kvallen idag, nar jag pratade med min kara lilla syster Angelica sa sa hon att min fore detta och blivande rektor hade ringt hem till lagenheten i Sverige och fragat efter min e-mail eller mitt mobil-nummer. Jag hade tidigare sett att nagon med ett, for min mobil, okant nummer hade ringt mig. Tyvarr da sa lag den mobilen uppe pa mitt rum medan jag var pa nedervaningen med barnen (jobbade ju) sa jag kunde inte svara. Vilket var synd, for nu far jag nog vanta tills tidigast mandag for att fa veta vad hon ville prata med mig om. Det konstiga ar dock att hon ringde mig klockan kvart over fem (svensk tid) pa en fredag eftermiddag. Det kanns som om hon hada nagonting bradskande att ta upp med mig eftersom hon valde att ringa vid den tiden. Tank om hon ville saga att jag inte far komma tillbaka till Backang efter sommaren. :O Fast det tror jag inte. Jag intalar mig sjalv att hon bara ville hora om jag fortfarande tanker komma tillbaka. Men jag vantar i vilket fall som helst med spanning pa att hon ska ringa igen. Fran och med tanker jag aldrig lata den telefonen vara i ett rum dar jag sjalv inte ar.

I morgon blir det en tidig dag sa nu maste jag se till att ga och lagga mig sa att jag orkar med att titta pa de dar stenarna i morgon. ;) Forresten sa sa Sandra idag att i stallet for Shakespears hus sa ska vi aka till nagra andra gamla stenar inte sa langt ifran Stonehenge och sen pa vagen hem sa ska vi aka till ett jatte-jattestort outlet-kopcenter (tydligen ska det vara fem ganger sa stort som det i Gloucester) sa visst kan jag ga med pa att aka hemifran lite tidigare an vanligt imorgon om det innebar att det blir mer tid at shopping.

Jag maste bara avsluta med att beratta en sorglig liten historia. Nar jag, for ett par veckor sen, kopte mina fina svarta, hogklackade skor sa hade jag egentligen gatt till den skoaffaren for att kopa ett annat par skor som sag ungefar likadana ut. Men sen sag jag dom har och tyckte dom var nagot finare, jag kunde dock inte bestamma mig forst for vilket av paren jag skulle kopa. Det som jag forst blivit foralskad i eller det som jag sen insett var snappet finare? Men det fick bli det sista alternativet. Nagon vecka efter att jag kopt skorna sa satte dom igang varsta kampanjen i den skoaffaren och satte upp skyltar dar det stod, och fortfarande star, kop ett par och fa ett gratis. Men erbjudandet gallde bara de skor med en gul, stor lapp pa (d.v.s inte alla) sa forst tankte jag att det var sjalvklart att de inte kunde ha det erbjudandet pa sadana fina skor som jag precis kopt. Men nar jag sen gick in och tittade efter sa hade bada dom skorna jag hade tittat in gula lappar sa om jag bara hade vantat nagra veckor sa hade jag kunnat fa bada paren for samma pris som jag nu fick ett par for. Fast det spelar inte sa stor roll for mig. Visst kanns det lite surt men jag vet samtidigt att jag bara skulle fa problem med dom nar jag flyger hem. Jag kan ju inte ta med mig hur mycket som helst. De tva skorna ar ju av nastan samma modell ocksa (forrutom att den skon jag kopte ar av, antagligen och forhoppningsvis, fejkat skinn medan den andra ar av mocka) sa jag behover ju egentligen inte bada tva. Sa jag ar ganska nojd med att det bara blev ett par anda.

xxx

Torsdag 28/1-10: Jag skrev det forra inlagget tidigare idag men tankte vanta med att skriva fardigt det tills nu pa kvallen men jag valde att publicera det i stallet som det var och lata det har inlagget helt handla om min kvall.

Jag har ju oroat mig for hur jag skulle aka harifran nar det var dags for det. Skulle jag lamna en lapp eller skulle jag forsoka stalsatta mig for att kunna ta Alanas raseri? Nu behover jag dock inte oroa mig for det langre. Anette skulle komma hem till mig nu pa kvallen och medan jag vantade pa henne sa kom Alana upp till mitt rum och sa att vi behovde prata lite igen. Hon borjade med att saga: ”This is a small town and people talk”. Enligt Alana hade en van till henne sett mig med en annan familj och sagt det till henne. Jag tvivlar dock pa att det var sa hon fick veta det. Jag tror snarare hon hade tagit sig en titt pa min blogg och sett det dar, och sen sa valjer hon att inte saga att hon sett det pa bloggen for att hon tycker att det ar bra att kunna fa reda pa saker utan att jag vet hur hon vet. Hon och Mick kanske tycker dom har en liten hallhake pa mig dar men icke.  Vi diskuterade framtiden en liten stund och sen slutade det med att vi bestamt att nagra veckor till for mig har och sen bestammer vi ettdatum da vi avslutar det hela. Hon var dock ovantat snall och sa att hon skulle kunna tanka sig att skriva referenser. Innan vi helt avslutade samtalet sa sag jag till att forsakra mig om tva saker. Den forsta var Ylva. Inte for att Alana har nagon som helst anledning att vara arg pa henne men man vet ju aldrig. Jag vill ju inte aka harifran och lamna Ylva i en konstig situation (staende mitt i mellan Rachel och Alana typ). Men sa kommer det inte bli, vet jag nu. Den andra saken jag ville forsakra mig om var att Mick inte kommer vara rosenrasande pa mig nar han kommer hem pa lordag (om tva dagar) pa grund av det har. Jag har ju inte haft varldens basta erfarenheter av pappor under mitt liv an sa lange sa det ar kanske det jag varit mest orolig for under hela tiden han varit borta. Att han ska komma hem och vara sa dar som jag har fatt en bild av att alla pappor ar. Uscha, hoppas att Alana hade ratt nar hon sa att han kommer vara som vanligt. Hmmm, det ar bara att vanta och se.

Sa vad ska handa nu da? Antingen far jag borja hardleta efter en ny familj eller sa far jag bara ta och ge vika for den tanken som har forfoljt mig i flera veckor nu: Dags att aka hem till Sverige. Jag har faktiskt en familj att komma hem till for en gangs skull. Det har val varit nagot av det basta under min tid har i Hereford: att jag insett att det basta och viktigaste for mig ar att kunna  lagga allt gammalt bakom mig (det mesta i alla fall) och att jag nu nu har en familj igen.  Visst hade det varit roligt att stanna kvar har i England i nagra manader och visst kanns det som om jag inte ar helt fardig har annu nar det galler alla roliga upplevelser tillsammans med Sandra, Ylva och Anette men samtidigt sa kanner jag att det inte ar sa sarskillt troligt att nagon av dom tre eller nagon ny familj skulle kunna borja acceptera det sattet som jag lever pa (jag vet att ni bara vill mitt basta men det vill jag ocksa). Hmmm, ni, Ostersundare och du, Sundsvallare vet vad jag pratar om. Egentligen ar det ju bara en sa liten sak men den bara vaxer har pa ett satt jag aldrig varit med om hemma. Sa kanske jag borde aka hem igen innan den blir for stor. Ok, nu har jag blivit for djup. Sorry om nagon kanner sig traffad av nagot jag skrivit.

Vi far vanta nagra dagar och sen har jag forhoppningsvis ett svar pa hur jag ska gora. To stay or not to stay. That is the quiestion. Haha, appropa Shakespeare sa hade det visat sig att det var alldeles for langt mellan Stonehenge och Stratford-upon-Avon sa det blir inget besok i Shakespears hus pa lordag men Ylva hade visst letat upp nagon annanstans att aka i stallet. Spannande att se vart det kan vara.

Efter mitt och Alanas lilla samtal sa akte hon och handlade och strax efter att hon akt sa kom Anette. Vi pratade och tittade pa tv och sen en stund efter att Alana kommit tillbaka sa foljde jag Anette hem. En trevlig liten kvallspromenad.

Puss pa er.

Torsdag 28/1-10: Vad fort tiden gar. :O Om bara nagra fa dagar ar det redan februari ju. Jag har inte tankt pa forrut att det fortfarande finns massor med sno hemma i Sverige, for har i England har det ju inte funnits minsta sparet efter sno pa jattelange nu.

Halv ett idag var jag nere pa skolan for att hamta upp Charley fran nursery. Sen var jag ensam med Charley i nagra timmar fram tills de andra barnen slutat, Alana hamtat dom och de kommit hem. Jag valde att ta med Charley till biblioteket (jag tror det kan ha varit forsta gangen hon var dar) och jag trodde att hon skulle tycka det var jatteroligt dar. Och visst tyckte hon det var ganska skoj, men bara ganska. Vi stannade nog bara dar i en kvart och sen gick vi och tittade lite i nagra affarer i stallet.

Pa biblioteket gjorde jag en gladjande upptackt. Jag har tidigare berattat att jag hade hoppats pa att det skulle finnas massor av bocker av Robert Swindells har men sen fanns det knappt nagra alls. Idag visade det sig dock att jag hade fel. Jag hittade namligen en annan ungdomshylla idag som fanns borta vid barnbockerna och dar fanns det sakert 8-9 stycken av hans bocker. Forra gangen hade jag ju bara tittat i den ungdomshyllan som finns vid vuxen-bockerna. Hehe, nu vet jag vart jag ska ga i fortsattningen for att hitta nagonting bra. MOT BARNAVDELNINGEN!!!

Nar jag och Charley kom hem var vi ensamma hemma i ungefar tjugo minuter innan resten kom hem. Charley har fatt for sig att det finns en ”Big Bad Wolf” pa riktigt och aven om jag forsoker fa henne att inse att han inte finns sa fortsatter hon anda att tro pa honom. Det ar for det mesta nar nagonting har kommit bort som ”The Big Bad Wolf” namns. Det ar da han som varit dar och stulit det.

Pa eftermiddagen bakade vi allihopa. Barnen, Alana och jag. Jag hade forvantat mig att det skulle bli ett vanligt litet eftermiddagsbak med bara en plat muffinsar men det blev fyra olika sorter. :O Tva olika sorters muffinsar, en slags smakaka och ostbrodpinnar.

Onsdag 27/1-10: Dar ser ni, jag sa ju att dagarna ar roriga nar man ar har. Igar skrev jag att det var onsdag fastan det var tisdag. Det ar ju idag det ar onsdag. Jag tankte borja med att ta med er pa en lite rundvandring hemma hos mig sa att ni far se hur jag bor.

Min gata.

Huset. Mitt fonster ar det langst upp, langst till hoger.

Man stiger in genom ytterdorren (genom dorren???) och kommer hit till hallen. Det brukar inte sta en cykel dar i vanliga fall.

Gar man till vanster i hallen kommer man hit till vardagsrummet.

Valjer man att i stallet ga at hoger kommer man till lekrummet.

Orkar man inte svanga med en gang utan forst efter ett par-tre meter svanger at hoger sa kommer man till koket.

Overvaningen och tradgarden far ni se nagon annan gang. Idag kunde jag inte borja med en sovmorgon (tyvarr) for idag hade jag ett litet mote klockan halv elva nere i centrumpa cefeet pa Marks and Spencer. Det var en ny familj jag skulle traffa dar. Dom verkar jattebra och jag tror vi skulle fungera bra ihop. Det negativa ar att dom bor mellan Hereford och Ledbury sa det skulle ta over en timma for mig att ga in till Hereford City Centre. I och for sig skulle jag ju fa ett busskort av dom sa jag skulle nog kunna ta mig in till stan anda. Hmmm, dom vill ha mig i alla fall men vi far se vad som hander. 

Nar vart mote var slut sa planerade jag att ga hem och stada men bara nagra sekunder efter det att jag och familjen skillts at sa sag jag Ylva och Sandra komma gaende pa gatan. :P Vilken tur. Jag joinade dom en stund nar dom gick runt i affarer. En av dom affarerna var Primark och nu tankte jag ntligen visa er hur det ser ut pa insidan av Primark.

Under den har tiden i stan sa Ylva att Alana har andrat sin profil pa den aupair-sidan som vi traffades pa. For nagra dagar sen stod det att hon sokte en au-pair som kunde starta i juli eller augusti men nu star det att hon soker nagon som kan borja i februari eller mars. Det star ocksa att hon vill ha nagon sa fort som mojligt (ASAP). Smart av henne tycker jag att se till att inte vara strandsatt om jag skulle sticka. Nu ar det ju bara att hoppas att hon inte hittar nagon fore det att jag kommer nagon vart och att hon, om hon skulle gora det, inte far for sig att slanga ut mig. Haha, den risken ar nog inte sa stor men man kan ju aldrig veta. Det kanns i vilket fall som helst skont att jag inte ar ensam har och att jag atminstone skulle ha nagonstans att ta vagen.

Nar jag gick hem fran stan tog jag lite bilder av saker som jag tycker ar intressanta:

Foljer man Ross Road fran Asda och hemat sa kommer man sa smaningom hit. Egentligen ar det ingenting speciellt har men jag tycker den dar raden med hus ser sa typiskt engelsk ut. Det var vid den har utfarten som Sandra i sondags rakade kora ut pa FEL SIDA AV VAGEN. Som tur var, var det bara vi som var dar just da. Fortsatter man rakt fram pa den dar vagen sa kommer man sa smaningom till Ross-on-Wye, men om man svanger till vanster sa kommer man hem till Ylva och nagra sekunder senare hem till mig.

Staddlestone Circle. I ett av husen pa andra sidan bor Ylva (faktiskt i det som ar precis bakom lyktstolpen).

Inifran cirkeln.

Ok, bara for att ni ska forsta hur nara varandra jag och Ylva bor sa far ni nu se den har bilden. Dom tva bilarna i det hogra hornet. Den morka av dom ar den bil som Ylva brukar kora. Den vita dorren mellan dom tva bilarna ar Ylvas dorr. Och mitt hus ar det so ar precis bakom lyktstolpen langst till vanster. Sa ni ser att det inte ar langt alls.  

Efter lite, lite stadning gick jag ner till skolan och hamtade barnen varpa jag gick med dom tillbaka hem, lagade middag till dom och sag till att huset sag nagorlunda rent och prydligt ut. Strax fore sju kom Alana hem och snart darefter lamnade jag huset och gick hem till Anette. Ylva och Sandra var ocksa dar. Vi satsade pa en Wii-kvall ikvall. Forst en lang, lang stund spelade vi ett Wii-spel som gick ut pa att helt enkelt dansa.  Och sen nar vi blivit tillrackligt trotta for att byta spel sa bytte vi till ett Wii-pingis. Hehe, den har kvallen ar nagot som vi maste gora om.

Jag fick ocksa en for tidig fodelsedagspresent i kvall fran Ylva och Sandra. En korg full med mat (kex och frukt och sant dar) och en pase med annu mer som inte fick plats i korgen. Deras tanke med den var att jag ska ha det pa mitt rum sa att jag kan ata nar jag blir hungrig for dom tycker inte jag ater tillrackligt. Inte for att det ar nagon nyhet.  Men visst ar dom jattesota dom dar tva ostersundarna. Fast jag kan inte pa nagot satt se mig ata allt det dar dom gav mig (sarskillt inte det som blir for gammalt typ nu). Det kommer i alla fall racka lange, lange. Det ar en sak som ar saker. Tack sa jatte-jattemycket for att ni ar sa snalla, tjejer.

Under kvallen bestamde vi ocksa att vi pa lordag ska aka till Stonehenge och samtidigt passa pa att aka till Shakespears gamla hus i Stratford-upon-Avon. Det ska bli skoj.

Kramar.

Onsdag 26/1-10: Stadning idag igen och sen aterigen en tur ner pa stan. Har ar lite bilder jag tog utmed vagen:

Haha, ar det har typiskt engelska gator eller vad sager ni???

Nere i stan kopte jag ett bokmarke av stal pch pa det star det 50 bocker man maste lasa innan man dor. Sa nu ska jag se till att lasa allihopa. Det varsta ar bara att den forsta boken pa listan ar Sagan om Ringen-triologin. Jag har redan forsokt att lasa ett par av bockerna men herregud vad trakigt det ar att lasa dom. Det ar ju ingen hemlighet att jag blev varldens Sagan om Ringen-fan efter att ha sett filmerna, men att lasa bockerna. Uscha. nej, nej, nej. Men jag far tvinga mig i genom dom i alla fall.

Pa vagen hem fran stan gick jag forbi Asda och for andra dagen i rad gick jag da ocksa forbi en liten stuga som ligger bara tvars over rondellen. Jag hade aldrig reagerat pa den stugan forrut men igar gjorde jag det. Det ar en typisk engelsk liten stuga och sa gar runt tre honor i tradgarden. Konstigt, konstigt. Det hade kanske kunnat ses som normalt om stugan lag langre ut mot landet men icke. Haha, den ligger ju precis bredvid en av de storsta vagarna i stan och vid en av de storsta rondellerna (om det nu ar en rondell). Nagon gang ska jag se till att ta ett kort pa stugan sa att ni far se den.

Klockan halv sex akte Alana till jobbet och den vanliga kvallsrutinen, nar det galler att fa barnen att gora sig i ordning och ga och lagga sig, borjade. Nar de gatt och lagt sig satte jag pa Help! nere i vardagsrummet, som jag for en gangs skull hade helt for mig sjalv.  

Fore jul var jag ju helt sald pa de dar Penguin-biscuitsen men nu har jag hoppat over till nagot annat. Namligen Jaffa Cakes (sma mjuka kakor med gele i mitten och chaklad ovanpa). Forsta gangen jag smakade pa dom tyckte jag inte dom var goda alls och jag kunde inte forsta varfor barnen tyckte sa mycket om dom. Men nu helt plotsligt har jag borjat gilla dom. Lite synd tycker jag for blir jag beroende av nagot sa blir jag verkligen beroende. Men en sak som ar trevlig ar att jag for bara nagra minuter sen fick se att det ar samma foretag som gor Penguin som gor Jaffa Cakes. McVitie’s. Varfor kan inte det finnas lika mycket av det market i Sverige for?

Vad hander om man staller en stangd plastflaska med applejuice i fonstret under cirka ett dygn? Jag gjorde det haromdagen och igar nar jag oppnade flaskan och skulle dricka sa var det massa kolsyra i. Hmmm, hur kan det komma sig?

Mandag 25/1-10: Idag ar det tva veckor kvar till min fodelsedag. Dags att fylla tonaring for sista gangen. Jag undrar vart jag kommer fira den. I Barry-familjen, i nagon annan familj eller rent av i Sverige? Det sista ar ju inte sa troligt men man vet ju aldrig.

Efter en sovmorgon vaknade jag och insag att jag hade traningsvark efter badmintonen igar.  Jag gick ner till nedervaningen och stadade varpa jag gick ner en stund till stan. Jag tog lite bilder:

Den har bron tror jag byggdes nagon gang for att drottningen skulle komma till stan och da skulle det ju vara sa fint som mojligt. Nar det ar morkt ute ser bron dock mycket finare, lyxigare och mysigare ut an sa har. Pa andra sidan bron ligger den stora parken.

Upp for en snirklig stentrappa och sen kan man ta en san har fin bild.

Efter att ha gatt upp for stentrappan kommer man till den har lilla parken. Jag tror den heter ”Castle Green” Den stora statyn i mitten och de tva kanonerna bredvid den vet jag dock inte vad de ar for nagot (Nagot av historiskt varde i alla fall). Om jag nagon gang mot all formodan skulle fa for mig att ge mig ut att jogga sa skulle det utan tvekan vara har jag skulle gora det. Runt, runt. Varv efter varv pa gangvagen runt parken. Men det lar ju aldrig handa.

Asda fran den stora bron. Det ar alltsa har Alana jobbar.

Klockan halv sex nu pa kvallen akte Alana ivag till Asda for att jobba. Nar hon akt var dags for mig att se till att alla barnen tog pa sig sina ytterklader. Idag var namligen forsta gangen (nagonsin) som jag skull lamna Millie pa Brownies. Och eftersom det bra var jag hemma fick jag ta med mig alla barnen. En kvarts promenad ar det dit. Vi lamnade Millie dar och gick sen hem igen, gjorde barnens laxor, och en timma efter att vi kommit hem gav vi oss ivag ut i morkret igen for att hamta henne.  Nar vi om tillbaka hem den har gangen var det nastan direkt till sangs for de tre yngsta. Jag hjalpte Millie med hennes laxa och sen var det sangen som gallde for henne ocksa.

Det ar konstigt for jag tycker att jag borde fa jobba mer nu nar Mick inte ar hemma men konstigt nog kanns det som mycket mindre. :O Fast jag ska inte klaga for jag tycker det ar bra.

Jag har tankt skriva en sak nu tva kvallar i rad men glomt bort det varje gang. Det visade sig namligen att Anettes mamma har ett hus i Skene eller Kinna. Nagonstans dar omkring var det i alla fall. Sa de brukar tillbringa lite tid i Boras da och da. Det tyckte jag var skoj.

Pa onsdag ska jag traffa en ny familj har i stan. Forhoppningsvis sa gar det jattebra och sa far jag borja jobba som deras au-pair. Det vore ju jattebra. Fast jag vet inte vart dom bor, bara att det ar har i narheten. Jag hoppas det ar pa gangavstand till stan sa att man kan ta sig till Sandra, Ylva och Anette utan problem. Vi far se hur det blir.

Sondag 24/1-10: Idag har det varit fullt upp hela dagen. Strax efter klockan nio i morse akte vi hemifran och efter kanske 45 minuter sa var vi framme i Worcester. Direkt nar vi kom fram sa gick vi till the Vue. the Vue ar den storsta biografen i Worcester och det var den vi skulle ha gatt pa forra veckan nar vi i stallet hamnade pa den andra. Vi ville ju saklart kopa biobiljetterna sa tidigt som mojligt (hade inte gatt for oss att bestalla over internet) for vi hade ju blivit jattearga om vi missat samma film tva veckor irad. :O Men nog fick vi tag pa biljetter idag. Med biljetterna i vaskorna begav vi oss sen ut pa en liten shoppingrunda. Vi hade inte sa mycket tid pa oss och till raga pa det sa spenderade vi alltfor lang tid inne pa HM i borjan sa tiden vi hade att lagga pa shopping blev annu kortare. Men det var helt ok.

Tre glada flickor pa shoppingtur i Worcester. Dar far ni ju ocksa se Anette for forsta gangen.

Nar klockan var ett sa var vi tillbaka pa bion och sag ”Avatar” i 3D. Och den var sa sjukt bra. :O Visserligen ar den over tre timmar lang men jatte-jattebra sa den borde alla ni som inte sett den ga och se sa fort som mojligt. Fast det var en san dar film som gor att man skams over att vara manniska och onskar man kunde vara nagot battre i stallet. Varfor inte en kanin???  Men den var trots det den basta film jag sett pa jatte-jattelange (tror jag i alla fall). Filmen var slut strax efter fyra och da lamnade vi biografen som fyra nya lyckliga agare av varsitt par 3D-glasogon. Och inte ar det sanna dar av papper utan av plast var dom. Dom kanske man kan ha nytta av nagon gang i framtiden. Till exempel nar man ska ga pa Panda Vision pa Liseberg men vill se mycket coolare ut an alla andra for en gangs skull. Haha: -Har har du ett par 3D-glasogon.  -Nej tack, jag har med mig mina egna.

Efter filmen gick vi tillbaka till bilen for vi hade ju en tid att passa hemma i Hereford. Men i parkeringshuset  glomde vi att betala och kom inte pa det forran vi kom ner till bommen. Och inte kunde man kora tillbaka uppfor den dar spiralvagen dar man bara far kora nerat. Sa det blev for Ylva och Anette att skynda sig och passa pa att ga upp medans det var bilfritt (man fick ju saklart inte ga heller och ingen trappa eller hiss fanns det, men dom antar val att folk kommer ihag att betala ). Det tog dock ett tag igen innan dom kom ner igen. Troligtvis for att det kommit sa manga bilar och kort ner sa de var tvugna att vanta sa att de inte blev overkorda. Och det var ju bra att dom gjorde det. Tillslut kom vi i alla fall ut ur parkeringshuset och korde hem till Hereford igen.

Nar vi kom tillbaka var det nastan direkt dags att aka till Hereford Leisure Centre for att mota de andra i the Network och spela badminton. Det var forsta gangen Anette var dar och hon lat forsta motet handla om svordomar hon. Hon larde dom namligen svara pa svenska. En gang horde jag att Anette ropade ut ”men helvete” eller nagot liknande varpa Ruth ropade tillbaka ”No Swedish” och jag tankte att vilken tur att hon inte visste vad det var hon hade sagt. Men dom verkade uppskatta att lara sig att svara pa svenska for helt plotsligt stod Ruth dar framfor mig och svor pa svenska och forst fattade jag ingenting for jag var ju inte beredd pa att en engelsman skulle prata svenska med mig. Skoj, skoj (aven om hon svor at mig).

Men det var kul att antligen fa idrotta igen, var ju ett tag sen senast nu och det kandes i armen efterat ocksa. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir mer idrott i framtiden nu bara. Det som dock inte var sa skoj idag var att Ruth och Pete (heter han sa???) i alla fall Ruth och hennes man var nara pa diktatorer nar det gallde regler. Haha, det kanske var att ta i en aning, men det var inte sa skoj att spela med dom for dom gick hela tiden efter alla regler som finns men jag tycker att det oftast blir roligare (vilken sport man an haller pa med) nar man inte haller stenhart pa reglerna.

Efter badmintonen akte vi alla till en restaurang/pub. Jag, Sandra, Ylva och Anette akte darifran tidigare an alla andra for tjejerna var hungriga och ville aka nagon annanstans och ata. Sa det fick bli Pizza Hut. Sen korde Sandra hem och lamnade av oss tre andra mitt emellan mitt och Ylvas hus. Jag foljde Anette hem och gick sen hem till mig dar jag hade en trevlig liten pratstund med Alana. Ovantat trevlig faktiskt. Hon sa att Mick troligtvis ska aka direkt till Canada i nagon vecka nar han ar klar med det han gor i Atlanta. Sa troligtvis kommer han inte hem forran om tva veckor fran nu. Det tycker jag ar jattebra.

Jag insag idag att det ar helt omojligt att komma ihag vilket datum det ar for jag maste alltid kolla upp datumet pa datorn innan jag skriver det i blogginlagget. Jobbigt, jobbigt. Fast sa lange jag vet att det ar runt den 20-25:e och att det ar januari sa ar det lugnt.  Tack Ylva och pappa for att ni hjalpte till med ordet moose for alg.  Nu fattade hon vad jag menade.  Nu ska jag ta och titta lite pa den nya Beatles-dvd:n jag kopte for £1 idag i Worcester. Det spelar ju inte nagon storre roll om den skulle raka vara dalig for den kostade ju typ ingenting men vi far hoppas den ar bra.

Sa god natt allihopa och ga och se Avatar.  

Lordag 23/1-10: Hej alla glada. Idag har varit lite av en Anette-dag. Jag tog sovmorgon och nar den var slut sa gick jag och Anette ner till stan. Vi fixade ett bibliotekskort till henne och gick runt i lite affarer. En liten jakt efter en bok med Pippi Longstocking till Anettes barn hade vi men det gick ganska fort att hitta en (dock med hemska bilder i). Efter en tur inne pa Tesco gick vi hemat igen och eftersom jag skulle ga hem till Anette sjalv senare under kvallen sa tog jag det har tillfallet att folja med henne anda hem sa att hon kunde visa vagen for aldrig att jag hade hittat annars. Jag fick snabbt traffa hela familjen Osmond (Anettes familj). Pappa Oz (vet inte hur man ska stava till det), mamma Sam, Millie och Connie och de verkade trevliga. Sam ar forresten fra Scotland sa hon har en san dar harlig dialekt. Jag gick hem igen och forsokte forklara for Alana vad en alg (djuret) ar. Jag sa att det var som en hast fast mycket storre och med stora horn, lite som en stor ren. Men hon forstod inte alls vad jag menade. Jag trodde jag hort ordet elk anvandas for alg i det engelska spraket nagon gang men det visste hon inte heller vad det var. Hmmm, nagon som vet vad det satans djuret heter pa engelska??? I vilket fall som helst sa pratade vi om algar bara for att jag berattade om hur algar brukade ata sa mycket applen i var tradgard nar jag vaxte upp sa att de blev helt berusade och galna. Haha.

Strax efter klockan 8 gick jag ner till Anette igen. Det omradet hon bor i videofilmas for att det ar lite som ett militart bostadsomrade (som i och for sig de flesta sadana har borta dar vi bor). Men jag antar att det kanske bor lite fler militarer i Anettes omrade och att de nog har hogre rang och mer betydelsefulla arbeten inom militaren. Bada Osmond-foraldrarna jobbar forresten ocksa inom armen. Men det galler ju i alla fall att se sa oskyldig ut som mojligt nar man gar hem till Anette for annars man kanske blir tagen for en terrorist.

Sam och Oz var pa en restaurang och at middag sa det var bara Anette och barnen hemma. Barnen lag dock och sov sa (efter att jag kikat runt lite i huset) satte vi pa en film: ”The Green Mile”. I mitten av filmen kom Sam och Oz hem och joinade oss i vardagsrummet och tittade pa filmen. Har nagonstans hamtade Anette ocksa lite vitt vin som jag gick med pa att smaka pa. Jag gillar inte vin sa det var ju inte sa ovantat att det smakade lika illa idag. Men eftersmaken var jattebra ju. Sa kanske, kanske skulle man kunna dricka vin bara for eftersmakens skull.  Eller inte.

Klockan fem minuter over tolv var filmen slut. Vid det laget hade bade Sam och Oz gatt och lagt sig. Jag gick ut i nattmorkret och paborjade min runt tio minuter langa promenad hem. Och nu sitter jag har. Klockan ar tva minuter i ett och jag maste ga och lagga mig nu for i morgon har vi ett fullspeckat schema. Fullspeckat men roligt.    

Jag maste saga bara att i nulaget sa kanns det jattehemskt om jag skulle behova aka hem. For nu ar Hereford absolut hemma for mig. Visst, det ar ju inte sa bra med familjen och visst det kommer sakert bli varre sa smaningom men jag onskar bara att snalla, snalla, snalla lat det hela losa sig pa nagot satt sa att jag kan stanna kvar har.

Puss pa er.

Fredag 22/1-10: Dagen borjade med en lang sovmorgon. Eller sovmorgon och sovmorgon. Jag borjade lasa min nylanade bok. Klockan kanske var runt halv tolv nar Alana knackade pa dorren och kom in. Med sig hade hon ett brev till mig som precis kommit med posten och i det brevet fanns mitt simkort sa nu kan jag antligen ringa hem igen (tydligen gratis till och med till mamma och Angelica). Jippie for simkortet!!! Nu nar jag fatt i gang min mobil kan jag ocksa borja ta lite bilder. Sa har kommer de forsta bilderna jag tog med mi nya mobil.

Mina fin-fina svarta skor. Vem skulle inte vilja ha dom dar?

Och sa mina fina bla skor.

Nu tankte jag visa er lite bilder fran mitt rum ocksa. Lite varning for att det ar sa stokigt dock.

Min sang ar det forsta man ser nar man gar in. Och sen gar man lite at hoger och far se det har:

Hmmm, stokigt sa jag va??? Om man sen blir lite intresserad av att kika ut genom det dar fonstret sa ar det det har man far se:

Regninga England. Det ar det dar fonstret pa huset langst till hoger som ar sa irriterande. Det bor namligen ett ungt par dar och dom har tv-fatoljen vand sa att dom (mestadels killen) sitter och kan kika rakt in i mitt fonster. Lite smatt irriterande ar det. Sarskillt nar man ibland glommer bort att man har dom dar tvars over gatan.

Samtidigt som Alana lamnade brevet fran mamma (med sim-kortet och en liten halsning) i mitt rum sa sa hon att hon ville prata lite med mig senare innan hon skulle hamta barnen. Och visst fick hon gora det. Forst sa hon att hon hade blivit forolampad igar nar jag pratade med henne och sen sa hon att det var daligt av mig att ga och prata med Rachel om det har innan jag gick till henne. Haha, har jag pratat med Rachel om det har??? Jag sa att det maste ha varit Ylva som sagt nagot till Rachel i sanna fall men da tyckte Alana att det var daligt att jag pratade med Ylva om det forst. Vada, far man inte prata med sina kompisar om saker langre eller??? :O Visst, visst, visst, Alana ar den jag bor hos och jobbar for men hmmm…Jag haller mig nog till svenskorna i stallet. Efter lite tjat som jag inte kommer ihag sa fragade Alana om det vore nagon ide for henne och Mick att lagga ner mer tid pa mig eller om jag hade tankt aka harifran i vilket fall som helst. Vid det har laget sa var jag sa arg sa jag ville bara saga till henne att jag skulle aka hem nu pa direkten for det var precis sa jag kande just da. Jag var helt beredd pa att flytta hem till Sandra och bo dar tills jag kunde flyga hem till Sverige (forlat Ylva men Sandra var den forsta jag tankte pa, troligtvis for att hon har mer plats. ) Men jag visste att om jag sa det skulle jag inte sta ut med hur Alana skulle ta det. Uscha vad arg hon skulle bli. Sa jag nojde mig med att saga att det troligtvis inte var nagon ide for dom att lagga ner sa mycket mer tid pa mig. Sen plotsligt sa forandrades Alanas installning helt och hon inledde ett samtal med bara vanligt smaprat. Sa vi satt och patade om allt mojligt i nastan en timma och efter det kandes det tillrackligt bra for att jag skulle vilja stanna har. Men medans Alana sen hamtade barnen sa hade jag lite tid att tanka igenom det hela och kom fram till att vart lilla samtal troligtvis bara var ett desperat, sista forsok att fa mig att stanna. Och visst kanske det kandes bra just da men jag ar ganska saker pa att om ettt par dagar kommer allt vara som vanligt igen. Det vill saga inte bra alls. Sa jag ar anda overtygad om att det enda ratta ar att lamna familjen och det sa fort som mojligt. 

Strax efter halv fyra kom Alana hem med barnen och akte sen ivag till Asda for att jobba tills klockan 12. Sa da var det dags for mig att borja jobba och idag var barnen faktiskt jattesnalla. Jag undrar om det kan ha med det att Mick inte ar har at gora? Jag skulle laga middag ocksa och for forsta gangen blev det inte tuna and pasta utan idag blev det stjarnformade sma potatisbullar (varmda i ugnen), fiskpinnar (konstigt nog ocksa dom i ugnen) och vita bonor.

Nar alla barnen gatt och lagt sig borjade mina svenska sma fickor droppa in har. Strax efter 8 kom Anette, en stund senare kom Ylva och eftersom Sandra jobbade fram tills runt tio sa kom hon sist.  Sa klockan var alltsa efter tio nar nagon fick for sig att vi skulle gradda pannkakor. Hehe. Lite konstig tid for pannkakor kanske men med dom har tjejerna kan allt handa. Jag hjalpte dock inte till med pannkakorna for jag pratade i mobil med min mamma for forsta gangen pa sakert mer an tva veckor. Jag had eju inte kunnat ringa hem tidigare eftersom jag inte haft en fungerande svensk mobil forran idag. Vi hade ett givande samtal aven om det kanns som att vi har haft det forrut. Klockan var runt 12 nar Sandra, Ylva och Anette lamnade byggnaden. De tyckte nog alla det skulle kannas lite obekvamt att vara kvar nar Alana kom med tanke pa att jag och hon kanske inte ar varldens basta kompisar just nu. Det ar sa bra att alla andra familjer har ar sa snalla dock for Steve hade sagt till Ylva att om jag inte ville bo kvar har sa kunde jag bo hos dom tills jag har mojlighet att komma nagon annanstans. Jattesnallt av honom men i nulaget klarar jag mig har. Jag far se hur saker utvecklar sig harifran. Men nu ska jag ga och lagga mig sa god natt. Sov sa sott.

Torsdag 21/1-10: Jahopp, den har dagen var ju inte alltfor rolig kanske aven om jag hade hela dagen ledig. Pa mornonen/formiddagen skulle jag ju, som jag sa igar, prata med Alana vilket jag ocksa gjorde. Jag sa att jag inte trivs, att en au-pair maste kunna kanna sig valkommen och hemma for att annars blir det som att bo pa jobbet i flera manader och det skulle nog ingen tycka var sa kul. Jag sa att jag har tre val att valja mellan nu. Antingen aker jag hem till Sverige igen, byter familj eller sa stannar jag har och vi forsoker fa det att fungera (vilket jag nu dock har insett att jag absolut inte vill). Alana fragade mig vad jag ville gora for att det skulle funka battre har varpa jag svarade att det vore trevligt for oss vuxna att lara kanna varandra lite battre (vore pa tiden nu efter tva och en halv manader) Och visst gick hon med pa det men hon verkade inte alltfor intresserad sa det kanns inget positivt alls att lara kanna henne alls nar hon uppenbarligen ar sa ointresserad av mig sa det finns inte.  Sen sa Alana, och jag citerar: ”I’ve got nothing more to say to you” och sa var det samtalet over. Hmmm. Den meningen kandes ju bra. Far mig verkligen att vilja stanna har.Efter det gick jag upp pa mitt rum.

Strax efter halv ett kom Sandra och Ylva hit for vi hade en inplanerad lunch (och de ville hora hur det gatt med Alana saklart). Sa vi akte ut pa landet och gick en liten promenad ut i det engelska landskapet tills vi hittade ett bra stalle att ha var lilla lunch-picnic pa. Vi satt nastan pa toppen av en kulle men vi bestamde att vi inte skulle se vad som fanns pa andra sidan forran vi atit for att det skulle bli mer spannande. Sa vi at den goda ost- och lokpajen som Ylva gjort helt sjalv pa formiddagen. Under tiden fick jag fram nagra fina bilder framfor mig av hur det sag ut pa andra sidan kullen. Eftersom vi var ute pa landet var det ju klart att det var massa sanna dar typiskt engelska kullar och angar och kanske nagon liten sjo ocksa. Men nar vi till slut gick upp till kullens topp sa fick vi se att staden med massa hus lag dar. Och vi som trodde att vi var ute pa landet. Jag kan sla vad om att det inte ens skulle ha tagit alltfor lang tid for oss att hitta hem darifran om vi fick for oss att ga hem genom staden. Vi skulle nog ganska sa snart ha kant igen oss skulle jag tro. Efter den upptackten sa akte vi hem till Ylva och tittade pa den film som hon klippt ihop (hon spelar in filmklipp med oss nar vi ar och gor olika saker och sen ska det bli ett roligt minne i filmform. ) Herefordnytt kallas den. Efter filmen var det dags for Sandra och Ylva att aka ner till skolan och hamta barnen men jag visste inte riktigt vad jag skulle gora. Jag kande mig inte riktigt redo att ga hem och mota Alana annu sa jag bestamde mig for att aka med Ylva ner till skolan och sen ensam ga runt i stan lite. Jag hamnade i bibblan och bestamde mig for att hitta en typisk engelsk klassisk bok som jag skulle lana. Men just da kom jag inte pa nagon. (Ni far garna ge mig nagot tips:)) Daremot sa va jag borta vid musikavdelningen och sag en bok som hette Imagine This och jag tankte att…hmmm…kanske den dar boken har nagot med John Lennon att gora. Men jag viftade bort den iden ganska snabbt och brydde mig inte om att kolla. Tomhant, och darfor besviken, lamnade jag biblioteket och gick in mot stan for att se om nagon av bokaffarerna hade nagon trevlig bok. Och i en av dom fick jag syn pa den dar boken igen. Imagine This. Och nu var jag ju bara tvungen att kolla narmare pa den. Och ojojoj, den handlade ju om John. :O Och annu battre, det var ju den boken jag hade velat lasa sa lange innan jag kom hit till England. Den av hans syster. Da blev jag glad. Jag ville inte kopa boken (onodigt att slanga ut pengar som man troligtvis anda inte kan ta med hem sen for att det skulle vaga for mycket) men den fanns ju faktiskt pa bibblan. Sa jag fick snallt ga tillbaka dit och lana den. Inte for att det ar sa langt men anda, om jag bara hade agnat en sekund at att dra ut och titta pa boken forsta gangen sa hade jag sparat ganska lang tid pa att slippa ga tillbaka. Men nu ligger den har pa min sang och vantar pa att bli last. Spannande.

Nar jag kom hem sa jag som vanligt hej sa att alla pa nedervaningen (dar alla var) skulle hora. Det var dock bara Millie som svarade. De tre andra barnen satt och tittade pa tv och Alana var troligtvis for sur pa mig for att svara. Anej, tankte jag. Nu ar hon jattearg pa mig. Det har kommer aldrig sluta bra. Men strax darefter ropade hon pa mig och fragade om jag ville ha middag och da verkade hon som vanligt igen. Till och med sa pass som vanligt sa att jag vagade fraga hur jag ska jobba imorgon. Fast jag kan anta att det inte haller sig sa for alltid. Jag ar sa sjukt glad over att Mick inte ar hemma just nu i alla fall. :O Vem vet hur han skulle ha reagerat?

Vid 8-tiden gick jag ner till den andra familjen igen och idag fick jag komma in.  Hon hade precis hallt pa at lagga barnen nar jag kommit igar och dorrklockan hade varit trasig sa jag fick dubbelt ratt dar.  Mamman, Patricia, har kontakt med en annan tjej ocksa (svenska ocksa hon) som jag tror nastan har fatt jobbet men fortfarande sa litar inte Patricia helt pa att hon kommer dyka upp. Om hon inte gor det ar jobbet i stort sett mitt. Men det drojer tills efter den 5:e februari innan vi vet om hon dyker upp eller inte och jag vet inte om jag kommer kunna stanna sa lange i Barry-familjen, sa jag far snallt fortsatta leta efter en annan familj i narheten. Nar jag lamnade Patricias hus sa skulle jag ga hem till Ylva. Jag hade i stort sett gett upp hoppet helt och hallet da och forsokte vanja mig vid tanken att behova aka harifran tillbaka hem till Sverige. Det ar konstigt men for nagra dagar sen ville jag inget hellre an att aka hem men nu vill jag bara stanna har i Hereford (eller atminstone i Herefordshire). Sa jag var helt saker dar en srund pa att det skulle bli hemresa for mig inom en snar framtid men sen sa satte Ylva lite ljus i det hela igen nar hon fick for sig att leta efter familjer och jag insag att det faktiskt finns en tredje familj som ar intresseran. Sa forrutom Patricia och familjen Barry sa finns det tva till familjer som jag hoppas pa att nagon av dom vill ha mig. Sa hoppas, hoppas, hoppas.

Nu ska jag i alla fall titta pa lite Monty Python. Klockan ar i och for sig redan halv ett men det gor inget for jag borjar inte jobba forran tidigast halv sex i morgon sa jag kan ta en laaaaaang sovmorgon om jag kanner for det. Om nu inte Alana far for sig att javlas med mig och lata jattemycket hela morgonen men det far man inte hoppas.

Kram pa er alla.

Torsdag 20/1-10: Jaha, vad ska man saga om den har dagen da? Fran borjan var det tankt att jag, Anette, Sandra och Ylva skulle ga till bibblan for sagostund i morse. Ylva med Charlie och Harry, Anette med sitt yngsta av tva, Connie, (hennes aldsta heter Millie) och jag och Sandra skulle folja med utan barn. Sandra skickade ett sms vid 9-tiden i morse (och vackte mig) och sa att sagostunden skulle borja kvart over tio. Sa jag tittade pa klockan och tankte att visst skulle det vara okej att tvatta haret nu och sen ga ut med vatt har. Det var ju inga storre problem att hinna. Sa jag skrev till Sandra att jag skulle komma och sen skrev jag till Anette att jag skulle ga (vi skulle ga tillsammans sa att hon inte gick vilse ) Men efter att jag skickat ivag dom dar tva sms:en sa drog jag undan mina gardiner och tittade ut och sag SNO!!!!! Ylva hade tidigare sagt att pa onsdag skulle det snoa igen men det kom inte jag ihag sa har tidigt pa morgonen. Sa det var baraatt snallt saga forlat till Anette (som nu inte heller gick pa grund av mig) och stanna hemma for inte kan man ga ut i sno med vatt har. :O Finns det nagonting varre?

Sa jag stannade kvar i sangen tills jag kande mig redo att ta itu med stadningen. Om jag ska vara arlig blev dagens stadning en liten fuskstadning eftersom jag tog nagra genvagar men det blev lika fint for det. Innan jag gick ner mot skolan sa tittade jag pa dagens avsnitt av Emmerdale (hem till garden) Uscha, vad spannande det var. Tva dodsfall (om nu den sista dog men det sag sa ut) pa tre dagar maste vara rekord.Sen gick jag ner till skolan och hamtade barnen och gick hem med dom igen, lagade middag (tuna and pasta som vanligt). Sen tappade jag helt bort tiden pa kvallen. Jag var ju forberedd pa att laga barnens middag och jag kunde anta att Alana slutade klockan sex och skulle vara hemma strax darefter men jag tankte inte pa att barnen ska ga och lagga sig runt sju-halv atta och darfor maste vara i badet vid halv sex. Sa det blev inget bad for dom idag. Inte heller tankte jag pa deras laslaxor. Men jag tror inte dom brukar gora dom varje dag i alla fall sa det ar nog ingen fara. Sen kom Alana hem.

Pa kvallen skulle jag egentligen hem till den dar andra familjen har i Hereford som jag berattat om. Den som jag hade fatt jobb hos redan fore jul. Men for det forsta sa hade Alana handlat innan hon akt hem fran jobbet vilket gjorde att hon kom hem senare an vantat och for det andra sa ville jag ju inte bara lamna henne dar ensam med barnen direkt sa jag stannade kvar ett tag pa nedervaningen. Mamman i familjen jag skulle till hade sagt att jag kunde komma nagon gang efter klockan sex och aven om klockan redan var efter atta, nar jag var redo att ga, sa kande jag att det var vart ett forsok att ga dit i alla fall. Men det var ingen som oppnade dorren. Dom var hemma for bilen var dar och lamporna lyste men dom oppnade inte. Jag antar att hon antingen holl pa att lagga barnen just da (klockan var redan halv nio sa det var lite i senaste laget i sanna fall) eller sa kan det vara sa att dorrklockan inte funkar (kanske dom har gjort som Alana har gjort har: tagit ur batterierna for att slippa alla busringningar). Jag far se vad hon har att saga till sitt forvar. Haha.

Nar jag varit dar sa ville jag inte ga hem direkt och eftersom Sandra, tidigare under dagen, fragat om vi skulle traffas pa kvallen sa bestamde jag mig for att se om jag kunde hitta nagon rolig svenska har i stan att tillbringa kvallen med. Och tro det eller ej men jag hittade tre stycken. Forst fick jag tag pa Anette och vi bestamde att vi skulle traffas utanfor hennes och Ylvas barns dagis (och Millies Brownies). Det ar ungefar dar som hon bor namligen sa det var nara och bra. Dock sa kom jag dit tidigare an henne sa jag bestamde mig for att utforska gatorna runt omkring lite. Nar jag kande mig fardig med det hade Anette fortfarande inte kommit och eftersom jag inte brukar vara dar nere och darfor inte vet om det finns nagon ingang pa baksidan ocksa sa bestamde jag mig for att ga runt byggnaden och kolla om hon kanske var vid en annan ingang. Men det var inte sa latt att ga bara runt byggnaden. Jag gick sa nara inpa det gick men anda var jag sakert en fjardedels vag hamat igen nar jag till slut kande igen mig igen. Sa det var bara att snallt raska pa sa att Anette inte skulle behova vanta jattelange.

Sen gick vi hem till Ylva och drog med henne ut och pa vagen ner mot Asda motte vi Sandra och sa var vi alla fyra tillsammans samtidigt for forsta gangen nagonsin. Efter lite gaende inne pa Asda (dar vi bland annat sag att dom har svenska Kopparbergs Cider vilket ar konstigt eftersom Hereford ar ganska sa kand for sin egen tillverkning av just cider) gick vi hemat igen och da kom det fram lite saker. Saker som Ylva hade fatt hora av Rachel. Tydligen sa laser Alana och Mick min blogg ibland. :O Ojda tankte jag. Fast tydligen hade dom inte gjort det pa ett tag nu vilket ar bra. Tydligen sa har Alana och Rachel pratat om at jag inte trivs ocksa, eller vad det nu var. Ok, dom kanske inte direkt har pratat om det men det har atmminstone sagts sa mycket sa att Ylva fatt reda pa det fran Rachel. Hmmm. Sandras Karen och Chris hade sagt till Sandra att om jag inte trivs borde jag byta familj direkt och dom har till och med erbjudit sig att ge referenser om jag skulle behova det till nagon familj jag hittat. Det ar ju jatte-jattesnallt av dom. Lite overraskande med valdigt, valdig snallt.

Men nu forst ska jag prata med Alana imorgon eftersom bade hon och jag ar lediga hela dagen (det hade nog inte blivit av utan Sandras och Ylvas patryckningar dock). Sa jag far se om morgondagen slutar lyckligt eller hur det gar.

Tisdag 19/1-10: Idag tog jag sovmorgon som vanligt.  Runt klockan halv elva gick jag upp och satte igang med stadningen. Sen gick jag ner skolan for att hamta barnen som slutade runt klockan tre. Pa vagen ner dit sa gick jag in pa bibblan och lanade en bok. Nar jag kom till skolan sa var jag idag ovanligt noga med att tala om for alla barnen att halla sig till mig och inte springa ifran mig, eftersom jag har trottnat pa att dom alltid ger sig ivag pa egen hand. Pa skolan ar det dessutom varre om dom springer ivag for vid den har tiden nar alla barn slutar sa ar skolgarden knokad med massa foraldrar och barn och det ar jattesvart att hitta nagon dar sa lange man inte vet vart dom ar. Men trots mitt tillsagande att stanna vid mig sa stack Callum ivag, jag tittade bort en sekund och sen var han borta och ingenstans kunde jag se honom. Han brukar alltid springa ivag (det gor de flesta barn) men det tar aldrig sarskillt lang tid innan jag ser honom lekandes med nagra andra. Idag dock sa kunde jag inte se honom nagonstans och alla tre flickorna hjalpte mig att leta men inte heller nagon av dem kunde hitta honom. Jag borjade efter nagra minuter blir radd for att jag inte skulle hitta honom men da kom det en snall mamma fran andra sidan skolan med en gratande liten Callum i handen. Tack snalla mamman.  Fast fy pa dig hemska Callum. :O

Efter att ha bytt nagra ord med Sandra pa skolgarden begav vi oss hemat. Det ar jattejobbigt nufortiden att ga med barnen ner till eller hem fran skolan. Forrut, innan jul, sa var de ganska okej med det. Men nu klagar de ofta hela vagen pa att det ar jobbigt och de ar trotta. Idag borjade till exempel Charley grata nastan direkt nar hon sag mig nere vid skolan for hon insag att nar jag var dar sa var hon tvungen att ga hem. Hmmm. Dock var det ganska roligt att ga med Callum och Rhiannon idag for de tva gick och skojade  och skrattade med varande hela vagen. Sa roligt var det. Ibland tankte jag att det maste ha varit sadar som jag och Christoffer brukade ha det nar vi var sma.  Till och med sen pa kvallen sa hade Callum och Rhiannon fatt for sig att Rhiannon skulle sova tillsammans med Callum i hans sang (vilket jag dock inte tillat for jag visste att de inte skulle ha somnat pa lange om jag tillatit det). Men visst var det en trevilg tanke att de ville gora det.

Pa kvallen var jag barnvakt, precis som igar, fran halv sex tills nar Alana kom hem (vilket hon gjorde precis nu, strax innan klockan elva). Anette och Sandra kom hit vid 8-tiden nar jag fatt barnen i sang och vi satt, i den stora soffan nere i vardagsrummet, och pratade i ett par timmar. Det var trevligt tyckte jag.

Men nu ska det bli lite Monty Python for mig och sen ar det dags att sova.  Puss hejs.

Mandag 18/1-10: I morse flog Mick ivag med jobbet till Atlanta och nu kommer han inte tillbaka forren om tva veckor. Det ar bra tycker jag, forrutom att det verkar som att Alana kommer ha samre koll pa hur jag ska jobba. Hmmm, kanske ser hon ett tillfalle att arbeta jattemycket nu nar Mick inte kan stoppa henne. Vad jag kommer fa arbeta mycket i sanna fall.

Idag gick jag upp sent. Jag skulle ju bara stada som vanligt och det hinner jag pa ett par timmar. Dock maste jag vara klar tills barnen kommer hem fran skolan men det ar ju inte forran halv fyra sa jag brukar ha gott om tid pa mig dom dagarna jag varken lamnar eller hamtar barnen pa skolan.

Klockan halv sex var det dags for mig att borja jobba pa riktigt nar Alana akte ivag for att joba pa Asda och lamnade mig med barnen. Under julen nar jag var hemma i Sverige sa borjade Alana och Mick med ett nytt sanglaggningssystem. Callum och Charley gar och lagger sig forst och lite senare ar det dags for Rhiannon och Millie. Detta gors for att det inte ska bli sa mycket prat nar barnen ligger i sina sangar.  Idag nar jag hade nattat de tva yngsta, Rhiannon satt och tittade pa tv och Millie var ivag pa Brownies, sa knackade det pa dorren. Forst trodde jag att det var Millie som kom tillbaka (”eskorterad av en kompis och hennes mamma”) men det visade sig vara nagot mycket battre och intressantare. Ylva och Anette. Och sa fick jag traffa nytillskottet i vart lilla svenska gang for forsta gangen och visst verkar det har kunna bli bra. Hon var trevlig och det ska bli kul att lara kanna henne battre. Hon kommer fran Sundsvall och akte hit till England som au-pair i slutet av november 2009 (det var ju till och med efter att jag kom hit) Da bodde familjen hon jobbade i, i en liten by (med knappt nagra affarer) utanfor Bath och den enda au-pairen forrutom henne som fanns i den byn var en man som var typ 70 ar gammal. Man var tvungen att ta bussen in till Bath och det gjorde hon tydligen inte sa ofta (hade nog inte jag heller gjort). Sa det har blir nog lite roligare och socialare for henne. Med oss tre svenskor, the Network och nara till stan och shopping. Jag vet inte annu om jag jobbar kvall imorgon. I och for sig skulle jag kunna tro det med Alanas sinnessjuka arbetstider. Men om jag inte jobba sa ska jag och Anette hitta pa nagot. Forhoppningsvis far vi med oss Sandra ocksa (som annu inte traffat Anette). Ylva jobbar dock sa hon kan inte vara med.

Just nu sitter jag har pa nedervaningen, for en gangs skull, och tittar pa ”vanner” och skriver det har inlagget. Alana kommer hem om ungefar en och en halv timma och da ska jag ta reda pa hur jag ska jobba i morgon. For tillfallet kanns det hela ganska bra har, men det ar jag ratt sa saker pa att det kommer andra sig. Jag menar, jag akte hit for att komma hemifran ett tag men val har har jag ju upptackt att det ar mycket varre i den har familjen an i min egna och att jag skulle trivas mycket batte hemma nu om jag akte hem. Fast inte vill jag lamna mina sota vanner har.

Det ar ju ingen hemlighet att det har landet ar valdigt konservativt och pa vissa satt ar det bra, fast barnuppfostran ar ingen av de bra sakerna. Visst ar det bra att foraldrarna lar sina barn att vara artiga och trevliga (det mest positiva och framstaende har i landet och det som ar sa himla typiskt engelskt)  Men att foraldrar seriost anvander barnaga fortfarande ar jhu bara hemskt. Jag tycker det ar hemskt att bara hora Mick hota barnen genom att saga: You’re gonna have a smack in a minute. Jag ar dock glad over att det bara varit hot och att han aldrig har slagit dom (i alla fall inte nar jag varit i narheten och hort eller sett). Anette berattade dock idag att hennes familj faktiskt inte bara hotar utan agerar ocksa. Lite smasmisk i baken (pa blojan) eller pa handerna. Uscha. Det kanske inte gor jatte-jatteont men anda, det ar hemskt. Uscha for den negativa sidan av engelsk barnuppfostran. Foraldrarna i hennes familj hade fragat hur dom ser pa san bestraffning i Sverige och hon hade stolt svarat att det var helt och hallet olagligt. Bra for oss svenskar tycker jag.

Sondag 17/1-10: Aven om jag var hemma hos Sandra igar sa hade jag tankt skriva ett blogginlagg pa hennes dator (med svenskt tangentbord, aven om jag med storsta sannorlikhet anda skrivit utan prickar av vana ). Men jag kom inte in pa bloggen sa jag far ta bade gardagen och idag, idag.

Igar (16/1-10): Strax efter klockan nio pa morgonen akte jag, Ylva och Sandra ivag mot Gloucester dar vi tillbringade dagen med att shoppa. Efter sju timmars shopping var vi fardiga och da hade vi varit inne i ett stort designer outlet-varuhus som heter Gloucester Quays, ett vanligt varuhus, en stooooor antikvitetsaffar (dar dom hade en jattestor teddybjorn kladd i den dar roda London-vaktsdrakten for £3500,vilket ar nastan 40 000 svenska kronor), En stor pysselaffar och for forsta gangen i mitt liv var jag inne i en Toys R Us-affar, hehe…den var stor och skojig.

Gloucester Quays.

Under bilfarden till Gloucester sa berattade Ylva om nagot som Rachel och Steve hade sagt till henne nyligen. Dom hade sagt att dom tyckte att det maste vara svart for nagon att bo hemma hos Alana och Mick (och dom om nagra borde veta, dom ar ju bade vanner och grannar). Dom hade ocksa sagt att dom inte tyckte det var konstigt att Mick och Alanas forra au-pair akte hem bara efter nagra dagar (tydligen hade hon bestamt sig for att aka harifran redan forsta dagen hon var har). Nu nar jag vet att det inte ar mitt eget fel att det inte funkar sa kommer det bli mycket, mycket lattare for ocksa mig att lamna Barry-familjen.

Nar vi kom hem till Sandra pa kvallen hade vi ju hela huset for oss sjalva. Vi satte genast igang med att laga varan middag. Varan fin-middag bestod av fylld pasta med ost-och paprikasas (fast med lite fler ingredienser an vad man brukar ha i), vitloks-pizzabrod och gronsaker till sjalva middagen och sen daimkladdkaka med chokladglassyr pa och sa gradde till efterratt. Mums! Efter middagen kollade vi pa film. ”Matilda” blev det idag. Och sen gick vi och la oss. Jag och Ylva i Sandras sang och Sandra pa golvet bredvid. Hehe, stackars flicka fa sova pa golvet i sitt eget rum. Fast det var henne egen ide och hon tyckte det var skont sa det funkade bra.

Idag: Vi gick upp strax efter tio och satte igang med att gora oss i ordning. Klockan tjugo i elva skulle namligen jag och Ylva traffa de andra i the Network vid deras lokal ”the hut” for att fa skjuts av nagon av dom till bion i Worcester. Sandra kunde inte folja med for hon skulle jobba men hon var snall nog att kora mig och Ylva till ”the hut” i alla fall. Till Worcester akte vid med en av de aldre ledarna, Rich. Nar vi kom fram till biografen the Vue sa fick vi till var forfasning se att ”Avatar” i 3D var utsald. :O Da styrde vi stegen mot stadens andra biograf Odeon (samma bio som finns i Hereford, fast lite storre skulle jag tro). Men dar kunde vi inte heller ga pa Avatar (i 2D visades den har). sa vi gick i stallet pa ”Daybreakers”.

Daybreakers ar en vampyrfilm som ar ganska laskig for dom kansliga manniskorna (Ylva ). Det var bara 8 stycken av kanske…hmmm…kommer inte ihag om det ar ca. 16 eller ca. 24 medlemmar nu. Det var i alla fall bara 8 av oss som foljde med pa bion och inne i biosalongen var det vi 8 och sa tva till som tittade pa den har filmen. Hehe, ganska tom salong alltsa. Aven om vi hellre ville ha sett Avatar i 3D sa var det bra pa ett satt att vi inte kunde gjora det idag for nu sa kan jag, Ylva, Sandra och Anette (om hon vill och kan) aka pa en shoppingtur till Worcester nasta helg och efter shoppingen ga och se den i stallet. Det blir bra tycker vi. Fast for att kunna gora det maste alla vara lediga samtidigt ju och det kan man aldrig vara sa saker pa att vi kommer vara. Ok, kanske Ylva och Sandra kan vara ganska sa sakra men absolut inte jag. For jag vet ju nastan aldrig nagot i forvag om mina helger.

Efter bion akte vi med Steve och Barney tillbaka till Hereford dar vi hoppades pa att i alla fall nagra affarer skulle vara oppna men klockan var halv fem pa en sondag sa sjalvklart var det inte det. Inte ens Tesco nere i centrum var oppet. Da gick vi till Asda som har oppet till fem pa sondagar (Vad alla mataffarer stanger tidigt pa sondagar har :O). Sen gick vi hem till mig dar Ylva tog sig en titt pa min kamera och forsokte fixa i ordning den och minneskortsproblemet men det gick inte, suck. Sen gick hon hem till sig och har sitter jag nu och skriver dagens blogginlagg.

I gar kom Anette hit till stan, forhoppningsvis ska vi ga och halsa pa henne i morgon kvall, men det beror pa hur vi jobbar. Spannande, spannande, spannande ska det bli. Vi far se bara nu om hon kommer bli den fjarde i var svenska lilla tjejgrupp har i stan eller om hon kommer bli min ersattare.

Nu har forresten all sno forsvunnit har i stan…Antligen. Visst ar det mysigt med sno men det ar nar snon ar i Sverige. Har blir det ju bara kaos. Ingen skola och livsfarligt att ga ut. Men nu ar de bekymrena over som tur ar.

LOVE

Fredag 15/1-10: Just nu ar jag ganska sa glad. Fick veta idag att nar jag jobbat klart mina fa timmar idag sa var jag ledig hela helgen. Det om att jag kanske inte skulle vara ledig hndlade ju om att Alana skulle aka till sin syster som bor sa langt osterut man kan komma i England (d.v.s helt pa andra sidan landet) och hon hade inte tankt ta banrnen med sig utan tankte lamna dom har med mig (Mick ska jobba ganska mycket i helgen) Men nu ar det bestamt att barnen ska fa folja med och dom ska aka i morgon bitti vilket betyder att min, Sandra och Ylvas shoppingtur till Gloucester i morgon blir av.  Jippi for oss. Det betyder ocksa att jag inte bahover vara har hemma pa hela helgen knappt eftersom vi nog aker nagorlunda tidigt i morgon, sen sover hos Sandra och pa sondag ar det ju bio som galler. Det kommer bli en kul helg det har.

Idag har jag tagit en laaaang sovmorgon vilket jag inte borde ha gjort for nu hann jag inte ga med pa spa med Sandra och Ylva. Fast det hade ju kunnat vara nagot roligare man missade, typ om dom hade gatt pa en fotbollsmatch :O. Fast eftersom jag inte alls gillar badhus sa var det har en ganska okej uppoffring, dessutom sa tror jag att jag behovde sova lite langre idag for att orka med helgen. Man vill jhu inte sitta och sova pa bion heller. I alla fall sa var det Ylva som kom och knackade pa dorren och vakte mig (fast var redan halvt vaken) vid halv elva och sa att jag skulle skynda mig sa vi kunde ga. Fast jag hade ju strykning att gora och jag ville bli klar med den innan barnen kom hem fran skolan sa jag tog beslutet att stanna hemma och stryka i stallet. Grejjen var den att i gar nar Ylva var har sa sag vi till att stryka alla klader som fanns sa att jag skulle vara helledig idag (aven om det visade sig att jag var tvungen att jobba nu pa kvallen). Men sen sa lag det massa nya klader i korgen i dag eftersom Mick eller Alana tvattade igar kvall. Osis for mig.

Alana var hemma hela dagen, forrutom en stund da hon var och handlade och vid ett tillfalle sa sa hon, och det har var innan jag visste att jag var ledig hela helgen: Have you got any plans for the weekend? Och jag ville verkligen saga: No, cause you havn’t told me if I’m working or not. Men jag ville inte lata sa spydig sa jag sa i stallat: It depends on you. Och det var forst da som hon sa att jag var helledig. :O Hon kunde ju ha sagt det forst innan hon fragade om jag hade nagra planer kan man ju tycka, och undrar om hon hade sagt det alls om jag inte hade varit pa ratt stalle vid ratt tidpunkt. :O Troligtvis inte forran jag fragade i alla fall.

I vilket fall sa strok jag och snart var det dags for barnen att komma hem fran skolan. Alana lamnade i stort sett bara av dom innan hon akte till Asda for att jobba. Da var det dags for mig att laga mat till barnen, stryka lite mer klader och se till att barnen var nagorlunda lugna. Vid halv sex-sex kom Mick hem och mitt jobb for den har veckan var slut. Mick fragade var Alana var. Han visste inte att hon jobbade nu pa eftermiddagen/kvallen tydligen. Det verkar lite som att Alana undviker att saga till Mick att hon ska jobba for att han tycker hon jobbar alldeles for mycket. Haromdagen till exempel sa jobbade hon forst ett langt dagskift pa Asda och sen skulle hon borja jobba klockan tio nere pa Asda igen och jobba nastan hela natten. Jag kom hem klockan kvart i tio efter att jag och Ylva varit nere pa Asda och kvallshoppat (ni vet, kokosnot) och jag fragade henne om hon inte skulle aka till jobbet. Hon sa att det skulle hon. Nar jag sen gick darifran sa sa Mick till henne: Ska du jobba i natt igen, du hade val precis ett dagskift. Vad haller du pa med? Sa jag antar att han tycker hon jobbar for mycket and so do I. Inte for att jag bryr mig om henne men jag bryr mig om mig. Sa nu inser jag att om Mick och Alana inte ens kan kommunicera med varandra sa hur tusan skulle dom kunna kommunicera med mig pa ett bra satt? 

Nu har jag i alla fall en rolig helg att se fram emot.

Torsdag 14/1-10: Som tur var var det skola idag, eller lite otur var det forstas for da var jag tvungen att fa ungarna redo pa morgonen och sen ga med dom ner till skolan. Hmmm, en promenad med gnall hit och gnall dit, bortskamda miniatyrmanniskor dom dar. Nar jag lamnat dom i skolan och kom hem sa stadade jag lite och sen strok jag. Det var under strykningen som Ylva tittade in. Hon hjalpte mig med strykningen och sen fick hon for sig att genomfora en storstadning i Callums rum. Du hade en helt ledig dag men anda kom du hit och hjalpte mig stada. Tack for det Ylva.

Vi gick over till Ylva och gjorde lunchmackor som vi sedan at under tiden vi traskade ner till stan for att mota Sandra. 20 minuter sa vi det skulle ta ner men det tog lite langre for vi fick for oss att testa en ny vag som vi aldrig gatt pa innan. En vag som i alla fall jag trodde var en roligare vag an dom man brukar ta och mojligtvis var den ocksa en genvag. Men tvartom visade den sig vara omvag. Vi tre gick sen i stan innan Sandra var tvungen att ga hem for att hamta bilen och aka till skolan och hamta Lottie. Da fortsatte jag och Ylva ga runt i stan och nar vi ett par timmar senare gick hemat sa hade vi nog hunnit med de flesta second hand och valgorenhetsbutikerna i stan, atminstone i den delen av stan vi var. Men det basta av allt var att jag idag till slut, tillsammans med Ylva, gick in the Black and White House pa torget. Det huset som ar fran 1700-talet, om jag inte minns fel, och som det ar gratis intrade till. Konstigt att det tog tva manader for mig innan jag var dar inne for forsta gangen. Jag menar, trots allt sa gar man ju forbi det nastan varje gang man ar i stan. Tre vaningar hade huset och sanna dar harliga, gamla, traiga, knarriga golv och massa fina gamla mobler. Det fanns ochsa ett dockhus man kunde leka med och ett par pussel man kunde pussla. ;) Det var ett mysigt gammalt hus det dar (aven om det brukade vara ennagot slags slaktarbutik).

En jattejobbig sak med att jobba och bo i den har familjen ar att jag aldrig kan gora upp nagra planer (framst for helgerna da) for Alana och Mick vet oftast inte hur jag ska jobba sa langt i forvag. Den har helgen trodde jag dock att jag inte skulle behova jobba sa mycket for pa mitt schema stod det ingenting och det borde det ha gjort om jag skulle jobba, samtidigt sa visste jag ju att det kunde innebara lite jobb eftersom det alltid brukar sta DAY OFF om jag ar helledig. Nar jag fragade om helgen sa Alana att hon inte visste hur det skulle bli. Hmmm. Den har familjen graver sig bara djupare och djupare ner i graven som snart kommer bli sa djup att jag lamnar den innan jag drunknar. Eller, jag har ju redan bestamt mig for att lamna den men och da kanske det ar lattare om jag kan hysa sa mycket agg som mojligt mot dom nar jag ska saga att dom far leta efter en annan au-pair. Elakt??? Kanske, men samtidigt sa tycker jag dom sjalva har sett till att det blivit sa har, for trots allt sa har jag pratat med dom, men strax efterat sa ar det likadant igen :O.

I alla fall sa hade Jag, Sandra och Ylva hade pratat om att aka till Gloucester pa lordag for att shoppa pa en stor julrea dar, sen pa kvallen skulle vi alla tre sova over hos Sandra (som har huset for sig sjalv hela helgen) och pa sondag skulle jag och Ylva aka pa bio med the Network i Worcester och se Avatar i 3D. Men idag sa Alana att jag troligtvis maste jobba i helgen, bade i morgon (nar jag skulle varit nast intill helledig), pa lordag och i borjan lat det som om det var pa sondag ocksa. Som tur var sa sa hon senare att jag inte behover jobba sa mycket i morgon…”bara” ha barnen i tre-fyra timmar pa eftermiddagen/kvallen, vilket var en lattnad. Men det blir med storsta sannorlikhet ingen shoppingtur for mig till Gloucester pa lordag. Forhoppningsvis sa kan jag i alla fall sova over hos Sandra och pa sondag SKA jag ga pa bio aven om dom sager jag ska jobba eller inte for jag har jobbat varje dag den har veckan och jag behover ocksa ha nagon dag ledig ibland. Jag blev lite forvanad nar Rachel fragade hur mycket jag jobbade den har veckan och hon tyckte det var jattekonstigt att Alana lat mig jobba sa mycket. ”that’s not fair” sa hon och visst ar det inte. Det ar konstigt att Alana och Rachel ar sa bra vanner nar de ar sa olika. Jag menar Rachel ar glad, positiv och jatterolig att prata med medans Alana ar (forlat for uttrycket men) bitchig och allt som oftast sur. Hmmm.  

Efter att vi gatt hem och varit hemma var och en hos sig i nagra timmar sa korde Ylva och jag till Sandra dar jag fick spela pa Lotties keyboard . Om anda vi hade en keyboard har hemma som jag kunde underhalla mig med. Eller ett piano. Ahhh, vad jag vill ha ett piano har i mitt rum.  Vi la ett pussel med 500 bitar, som Ylva kopt i en av valgorenhetsbutikerna under dagen och gett till Sandra. Pusslet var en tecknad bild av Storbritannien med de storsta staderna och delarna utskrivna. (pa platsen for Hereford stod det ingenting utan det var en ritad ko dar i stallet. ) Det var ett skoj pussel att lagga, och till varan forvaning sa fanns alla bitarna. Det brukar dom aldrig gora nar pussel ar begagnade, tycker jag. I alla fall sa la vi fardigt pusslet och jag tror vi alla larde oss lite nya saker om landerna i UK. Det var skoj.

Nar klockan borjade narma sig tolv var vi klara och sa har fint var pusslet.

Pa lordag kommer Anette hit till stan. Idag fick vi veta att hon ska bo bara fem minuter ifran mig och Ylva…stackars Sandra som far fortsatta bo ensam dar borta pa andra sidan floden, fast  andra sidan far ju hon bo pa den ”battre sidan” vilket inte vi far. Sa fran och med pa lordag ar vi fyra svenska au-pairer har. Skoj-skoj.

Forresten sa glomde jag saga nagot innan om nar jag och Ylva var i stan. Inne i en av dom dar valgorenhetsbutikerna sa gick vi som vanligt och pratade svenska med varandra nar en kvinna som jobbade dar fragade oss om vi var svenska. Forst trodde jag hon sa det pa svenska men sen visade det sig att hon var norska. Kul att det trots allt finns en och annan skandinavier har i stan forrutom oss.  En stund innan vi motte henne sa hade jag och Ylva pratat om att det ar bra att man kan saga vad man vill for folk forstar ju anda inte vad man sager, men nu kanske man ska borja tanka pa att det kanske rakar vara nagon som kan forsta nan nang.

Jag ska bara avsluta med att saga att jag har lite problem med min blogg for tillfallet sa vissa av er kanske inte kan lasa mit senaste inlagg. Om ni vill lasa dom sa skriv bara in den har titeln pa inlagget i sokrutan har pa bloggen och sok sa borde det komma fram:

Om sanningen ska fram…

Nu sager jag puss och hejs. LOVE

Om sannin    

Onsdag 13/1-10:  Hej igen, jag tankte bara vara lite arlig med alla er darhemma som laser den har bloggen. Om sanningen ska fram sa trivs jag inte har alls langre. Av nagon anledning (man kan ju fraga sig vilken :O) sa har barnen helt plotsligt blivit jattehemska nu sen jag kom tillbaka efter jul. Och det ar val inte sa illa egentligen, men det storsta problemet ligger i att jag inte passar in i den har familjen. Jag hade hoppats att jag skulle kanna mig som en i familjen men i det har fallet gar inte det hur jag an forsoker. Och barnen ar bortskamda och tal ingenting, uscha vilken familj man hamnat i. Det ar helt enkelt inte vart £60 for att stanna kvar i den har familjen sa i nulaget gor jag allt for att komma harifran sa fort som mojligt. Antingen vill jag aka hem (skulle hellre vara arbetslos i ett halvar an att stanna har) eller sa vill jag hitta en ny familj vilket nog vore det basta. Om sanningen ska fram sa var jag redan innan jag akte hem over jul och halsade pa i en familj har i Hereford som behovde en au-pair och jag hade fatt jobbet men sen precis nar jag skulle aka hem till Sverige sa kandes allt sa bra med Barry-familjen sa jag tackade nej. Inte for att jag angrar det, for jag tror inte jag hade trivts alls i det rummet jag skulle fatt dar (jatte,jatte-litet)   

Visst vore det jattesorgligt pa vissa satt att aka harifran. Sandra och Ylva skulle vara min storsta anledning att stanna kvar for dom vill jag absolut inte aka ifran. Och nu nar vi precis borjar komma in lite mer i the Network sa vill jag inte lamna det heller och det ar ju jattespannade med de nya au-pairerna har i stan (bade Anette och en fransk som Rachel kande till). Men samtidigt sa vet man ju att jobbet ar allt har. Oavsett om man har en hel dag ledig och ar ute med kompisarna sa kommer man alltid hem till stallet dar man jobbar igen och det ar dar man maste bo och vara och jobba. Om man da hade gillat att jobba i det huset hade det varit underbart men inte nar det ar so det ar. Man har jatteroligt ute men sen vet man att man ska ga hem…Uscha. Jag onskar bara jag kunde ha fatt mycket battre kontakt med Mick och Alana sa jag inte behovde kanna mig som en satans anstalld men nej da, dom har inte forsokt ta emot mig som en i familjen och det ar det som ar problemet. Jag har inte langre nagot riktigt hem att komma hem till om kvallarna. 

Tro inte nu att jag pa nagot satt sager att det var ett misstag att aka ivag som au-pair for det var det absolut inte. Jag har blivit mer utatriktad och modig men det viktigaste av allt ar hur jag har andrat min uppfattning om familjen. Innan fanns det manga delar i min familj som jag inte alls uppskattade men nu nar jag varit sa langt borta i fran dom ett tag sa har jag insett att det ar hos dom som det ar mitt hemma. Det ar dar jag hor hemma och det ar dar jag borde vara. I mitt hem, eller i mina hem for jag har ju faktiskt tva. With mummy and with daddy. Nar jag kommer tillbaka till Sverige igen sa ska jag alltid bo sa nara min familj som mojligt. Sa det ar val bara att borja hoppas pa att alla inte flyttar at olika hall da. For det kan ju bli svart att veta at vilket av de fem hallen man ska flytta at da.  

En sak som ar konstig ar ocksa att (och forlat om jag sager nagot dumt nu) det ar ju inte sa jatte-jattevanligt att flera manniskor inom samma slakt dor under en kort tid men nu har det rakat bli sa att tva av mina slaktingar dott under den korta period som jag varit har i England (tva manader). Det tar jag som en tecken pa att det ar meningen att jag ska vara hemma i Sverige och inte nagon annanstans. Jag vill passa pa att skicka en tanke till alla dar hemma som berors av de har tva fallen. Massor av karlek skickar jag.

Vi far se vad som hander i framtiden vad det galler mitt jobb har Hereford.

Tusen pussar och kramar!!!

Onsdag 13/1-10: Den har dagen blev som jag befarade. En nio timmars lang arbetsdag ensam med barnen. Men tro det eller ej, idag gick det forvanansvart bra. Sa skolan var alltsa stangd, vilket innebar att jag skulle ha barnen har hemma hela dagen, fixa lunch och sen mot kvallen laga middag. Jag passade pa att tvatta lite av mina klader ocksa och mitt pa dagen, efter lunch, tog jag mina barn och gick over till Ylva sa att hennes och mina barn skulle kunna leka. Dock blev det inte sa mycket lekande eftersom Ylva holl pa att baka en tarta till Charlie, som fyllde tva ar idag, och det var tydligen mycket mer intressant att titta pa det och hjalpa till lite an att leka. Konstigt va??? Mot slutet av min arbetstid sa var jag jattetrott i benen och mina fotter gjorde ont eftersom jag knappt hade suttit ner over huvud taget under de dar nio timmarna. Jag hade ”sprungit” hit och dit, uppfor trappan, nerfor trappan, lekrumet, koket och alla andra rum och vrar som finns i huset. Uscha, trots att huset ar sa litet blir det massor av ”springande” nar man har dom har barnen. 

Pa kvallen gick jag till Ylva igen, fast ensam den har gangen, och vi gick forst och hamtade Aiden pa scouterna och sen gick vi ner till Asda och kvalschoppade lite grann, Jag smakade pa sma kokosnotsbitar for forsta gangen. och vi tog nagra pasar gratis brod, for det far man gora nar det ar sent, brodet gar ut samma dag och dom redan forsokt att reducera priset men anda inte lyckats salja det.

Onsdag 13/1-10: Den har dagen blev som jag befarade. En nio timmars lang arbetsdag ensam med barnen. Men tro det eller ej, idag gick det forvanansvart bra. Sa skolan var alltsa stangd, vilket innebar att jag skulle ha barnen har hemma hela dagen, fixa lunch och sen mot kvallen laga middag. Jag passade pa att tvatta lite av mina klader ocksa och mitt pa dagen, efter lunch, tog jag mina barn och gick over till Ylva sa att hennes och mina barn skulle kunna leka. Dock blev det inte sa mycket lekande eftersom Ylva holl pa att baka en tarta till Charlie, som fyllde tva ar idag, och det var tydligen mycket mer intressant att titta pa det och hjalpa till lite an att leka. Konstigt va??? Mot slutet av min arbetstid sa var jag jattetrott i benen och mina fotter gjorde ont eftersom jag knappt hade suttit ner over huvud taget under de dar nio timmarna. Jag hade ”sprungit” hit och dit, uppfor trappan, nerfor trappan, lekrumet, koket och alla andra rum och vrar som finns i huset. Uscha, trots att huset ar sa litet blir det massor av ”springande” nar man har dom har barnen. 

Pa kvallen gick jag till Ylva igen, fast ensam den har gangen, och vi gick forst och hamtade Aiden pa scouterna och sen gick vi ner till Asda och kvalschoppade lite grann, Jag smakade pa sma kokosnotsbitar for forsta gangen. och vi tog nagra pasar gratis brod, for det far man gora nar det ar sent, brodet gar ut samma dag och dom redan forsokt att reducera priset men anda inte lyckats salja det.

Tisdag 12/1-09: Uscha, det snoar igen, ganska rejalt, vilket betyder att det kan handa att det inte blir nagon skola i morgon. Da skulle det bli en heldag hemma med ungarna igen. Uscha, uscha, uscha.

I vilket fall som helst sa hade jag idag en stad-dag.Jag stadade, tvattade mina klader, stadade, strok barnens klader och stadade annu mer. Mitt pa dagen kom Sandra och Ylva och knackade pa. De skulle ga en promenad med Charley och Harry i vagnen och nu undrade dom om jag ville folja med, och vad vore val battre efter flera timmars stadande an en promenad? Sa vi gick en liten runda och sen gick vi alla hem till sig.

Pa eftermiddagen gick jag ner till stan for att kolla pa skor och jag kopte varldens snyggaste skor.   Ett par ankelhoga skor av nat laderliknande material med en 10-11 cm hog klack…Kanske inte sa praktiska och anvandbara men jatte-jattesnygga och billiga (£19.99). Sa nu har jag, efter att inte ha kopt skor har i England sen jag kom hit for nastan tva manader sen, plotsligt kopt tva par pa tre dagar. Kanske lite trostinkop. Nar jag kanner att jag absolut inte vill vara kvar har langre sa koper jag skor som gor mig glad. Fast a andra sidan sa skulle jag inte ha haft rad med alla par skor om det var pa det viset.

Pa kvallen kom Sandra och fragade om jag ville folja med henne och Ylva och handla. Ylva hade fatt i uppdrag att storhandla mat at Rachel sa vi gav oss ivag mot stora Tesco, agnade nan timme at att hitta alla grejjer som stod pa listan, och sen akte vi hem igen. Vi parkerade utanfor mitt hus eftersom det inte fanns nagon plats ledig narmare Ylvas hus an sa. Efter handlingen skulle vi vara hemma hos Ylva och spela spel, men precis nar vi stannat utanfor huset sa kom Mick korande forbi och vevade ner rutan. Jag blev jatteforvanad for Alana jobbade, jag var ute sa varfor hade Mick lamnat barnen sjalva? :O Fast Mick forklarade att han skulle hamta Alana pa jobbet sa han hade tankt parkera utanfor huset och vanta pa att jag kom tillbaka (hort talas om mobil, Mick?) sa jag kunde vara hemma dom 20 minuterna han skulle vara borta. Sa jag hjalpte till att bara upp nagra matpasar till Ylvas hus och sen gick jag hem for att komma tillbaka senare. Nar Mick och Alana sen kom tillbaka och hade parkerat bilen utanfor (fast inte lika mycket utanfor som vanligt, for pa platsen utanfor mitt fonster star Ylvas bil) huset sa satt de kvar i sakert fem minuter i bilen vilket jag tyckte var onodigt. De hade inte sagt i forvag att jag skulle behova vara hemma utan det var ren tur att Ylva var tvungen att parkera dar hon gjorde sa att Mick sen kunde se oss. Dessutom sa visste dom, eller i alla fall Mick, att jag skulle ga ut igen sa de kunde ju i alla fall ha kommit in sa jag kunde ga. Hmmm.

Nar jag sen kom over till Ylva sa spelade vi Disney Trivial Pursuit, vilket var skoj, men eftersom klockan redan varit kvart i elva nar jag kom tillbaka sa hann vi inte spela sa lange. Strax fore tolv gav vi upp spelandet och utsag Sandra till vinnare eftersom hon hade flest tartbitar i sin tarta, sa grattis Sandra.

Nu ska jag i alla fall ga och lagga mig och hoppas, hoppas, hoppas att det blir skola i morgon. Hoppas, hoppas, hoppas.

Jag ska saga ocksa att minneskorten kom fram idag, ni vet dom som pappa skulle skicka till kameran. Och det var ju nagot att se fram emot att antligen kunna ta lite bilder och lagga ut pa bloggen men det visade sig att minneskorten inte fungerade, vet ej varfor men det star bara memory stick error och sa piper det. Kanske nagon vet vad det ar for fel, skicka garna en komentar om det i sanna fall. Men uscha, ingen fungerande Sverige-mobil och ingen fungerande kamera (som ag langtat efter saaaaaa lange.) Det har gor ju det hela har annu varre. Uscha, uscha, uscha. Far se vad mer som kan ga fel nu. 

Det vore jatteroligt om ni som laser min blogg kunde kommentera den lite da och da ocksa for det ar jatte-jatteroligt att lasa era kommentarer och jag skull garna besvara kommentarerna ocksa fast har inte tagit mig tid att lara mig hur man gor tyvarr. Men snalla, snalla, snalla kommentera mera.

Mandag 11/1-09: Idag gick jag upp halv elva och satte igang att stada. Det var antligen idag som den vanliga skolrutinen borjade, sa det blev nagra timmars stadande och strykande for mig. Skolan skulle ju ha borjar forra onsdagen, for sju dagar sen, men den borjade alltsa inte forran idag pa grund av snon. Sen ringde Ylva och fragade om jag ville ga med henne pa en promenad innan det var dags for henne att hamta Aiden, Harry och Charlie i skolan och pa dagis, och visst ville jag det. Vi bestamde oss for att testa en ny liten vag/stig som vi ofta undrat vart den gar sa nu vet vi svaret. Vi kom ut pa landsbyggem efter ett tag och dar sag allt jatte-jalle engelskt och mysigt ut. Med hjalp av Ylvas karta lyckades vi hitta tillbaka hem sen ocksa.

Pa kvallen var jag barnvakt i nagra timmar. Nar jag senare pa kvallen, nar jag slutat jobba, skulle ta en liten promenad ner till Tesco i centrum och tillbaka sa upptackte jag att min svenska mobil i stort set helt slutat funka. Det ar ju den jag anvander mest. Det ar den jag pratar med familjen hemma i Sverige med. Jag som redan langtar tillbaka hem jattemycket, hur ska jag klara det utan den mobilen??? :O Fast jag har inte kollat mobilen pa ett tag nu sa om jag har tur funkar den igen eller sa borjar den funka igen inom kort.

Nu ska jag titta pa ett till avsnitt av Monty Python’s Flying Circus (jag tittade pa ett innan jag borjade skriva dagens blogginlagg). 

Puss pa er!!!

Sondag 10/1-10: Hmmm, jag borjade dagen med att traska ner till stan for att ata en engelsk frukost (vegetarisk sadan for mig) med Sandra och Ylva. Det var forsta gangen jag at det men jag gillade det inte alls nat vidare. Sen var det dags for en shoppingrunda pa stan och vi var inne i affaren New Look i sakert tva timmar vilket var rekord i en och samma affar for mig. Ut ur den affaren gick jag dock med ett par jatte-jattefina hooooga skor, Bla. £10 kostade dom bara, vilket fynd.  Efter shoppingrundan gick vi var och en hem till sig. Pa kvallen, vid sju, kom Sandra upp och hamtade mig och Ylva och vi akte ner till the Networks lokaler pa andra sidan stan. Om jag inte redan sagt det sa ar det namligen pa sondagar klockan halv 8 som de har sina traffar/moten. Idag spelade vi Pictionary, vilket var skojigt aven om vi bara spelade en gang och den gangen kandes som en testomgang. Det hade varit roligare att spela atminstone en gang till nar alla visste hur det gick till. Men det var skoj att spela bara en gang ocksa.

Jag glomde saga en intressant sak igar. Nar vi pratade om Liverpool med Ruth pa puben sa kom det fram en lite skoj detalj. Vi tycker ju att alla ar jattetrevliga har i Hereford, jamfort med i Sverige, men Ruth hon tycker inte alls att folk at trevliga har jamfort med i Liverpool sa man kan ju bara forsoka forestalla sig hur treliga alla ar dar.

LOVELOVELOVELOVE

Lordag 9/1-09: En dag fullt med skoj var det har. Eftersom det ar sent nu ska jag bara beratta lite snabbt hur dagen sag ut. Forst akte jag, Sandra och Ylva pulka i en forvanandsvart (for att vara i England) lang pulkabacke. Efter det gick vi lite, lite pa stan och sen akte vi hem till Sandra for att gora oss i ordning infor kvallen. Klockan halv atta var det namligen dags for middagen med the Network pa en mysig liten pub nere i stan. The Network hade gjort egna sma Christmas Crackers som vi alla smallde pa ett lite annorlunda satt an vi gjorde pa jul hemma i Sverige. Har skulle alla korsa sina armar och dra samtidigt i de som satt till hoger och till vansters crackers. Det blev som en stor ring. Alla fick ocksa varsitt litet julkuvert och i mitt, Sandras och Ylvas var det ett papper med snoflingor pa for att gora det mer Sverige-likt. Inte for att det kanske behovs nu nar det ar sa mycket sno har med. ( Det ar den kallaste vintern har i England pa 30 ar). Vi fick ocksa ett paket med Snowballs. Det ar sa sanna dar chokladaktiga bollar med vitt skum i och kokos utanfor (sanna man ofta koper pa marknader) kallas har.

Efter middagen gick nastan alla vidare till en pub dar vi satt ett tag. Det var har vi fick veta att Ruthie, en av ledarna, Faktiskt kom fran Liverpool. Sa hon gav oss en massa goda tips pa vard vi borde gora nar vi ar dar och hon lovade ocksa att skaffa fram lite information at oss. En annan skoj sak som kom fram var att hon ocksa ar hogsta honset i biblioteket har nere i stan, skoj va???

Efter den puben gick vi, yngre i sallskapet, vidare till puben/nattklubben alldeles intill. Dar dansade vi och hade roligt en lang stund. Jag, Ylva och Sandra var de sista som var kvar pa de stallet, av network-folket. Nar vi sen gick sa ville vi ga nan annanstans men pa alla stallen sa var det ganska tydligt att man maste visa ID och Sandra hade glomt sitt hemma (hon som hade fragat mig precis innan vi akte: Du har val med dig ditt ID-kort nu?) :P Fast tur hade vi ju i alla fall att vi kommit in pa de stallena vi varit forst dar vi inte behovde visa ID.

Det har var allra forsta gangen jag var ute pa riktigt sa det var lite speciellt, lite stelt i borjan men sa fort man kom in i det var det skoj. Haha. Vill bara saga dock ocksa att ingen alkohol intogs under kvallen/natten.

Nu ar klockan kvart over tre sa jag ska ga och lagga mig men ha det sa bra alla dar hemma i Sverige…Godnatt, puss puss pa er.

Fredag 8/1-09: Idag ar det precis en manad kvar tills jag fyller 19, da kommer jag antligen ikapp Ylva och Sandra. Hehe, ville bara saga det lite snabbt.

Idag var jag ledig hela formiddagen och borjade inte jobba forran klockan halv fyra. Jag hade barnen i tva och en halv timmar och sen var min arbetsdag (om man ens kan kalla den for det) slut. Pa kvallen hade jag och Sandra pratat om att hitta pa nagonting att gora tillsammans (med Ylva ocksa da forstas). Men Ylva skulle sitta barnvakt sa det blev inget med det. Sandra kom dock hem till mig i nagra minuter och gissa vad hon hade med till mig? SVENSK CHOKLAD!!! Marabous daimkaka. Den ska jag spara tills jag verkligen, verkligen behover kanna en smak av Sverige.

Den dar julmiddagen som jag berattade om igar, den som vi ska pa med the Network i morgon. Det visade sig att det inte var nagon julmiddag utan bara en vanlig middag, inte for att jag tror den blirsa vanlig i och for sig med tanke pa ganget vi ska dit med. Vi ska tydligen ta med oss varsin ”party piece” till middagen ocksa. Vi visste inte vad det var for nagot sa vi fragade Mick och han sa att det antingen kunde vara nagon slags maskeradutstyrsel, ett spel eller alkohol. Och vi tror ju inte pa att vi ska spela medans i ater. Alkohol skulle ju bara vara korkat att med sig till en middag ute pa en restaurang sa jag skulle gissa pa att det ar en maskeradutstyrsel. Fast helt saker kan jag ju inte vara forran Sandra fixat fram svaret fran en av medlemarna i the Network, Rob. Det ska i vilket fall som helst bli intressant att se hur morgondagen blir.

Torsdag 7/1-10: Den har dagen blev ju faktiskt ganska lyckad. Klockan 8 i morse var det dags att borja jobba. Eftersom det inte var nagon skola idag heller sa skullejag vara hemma med baren medans Alana lag uppe och sov (torsdag igen). Efter att ha overlevt varldens hemskaste dag igar sa hade jag bestamt mig for att ha en lugn dag med barnen idag. Inget ut och leka i snon idag inte. Eftersom jag vill gora mitt basta for att inte vacka upp Alana sa forsoker jag alltid se till att barnen ar sa tysta som mojligt vilket inte ar det lattaste med tanke pa de aldrar dom ar i, men jag tycker det gick ganska bra idag. Ett problem som jag har med de har barnen ar det faktum att de kommer och fragar efter nagot att ata valdigt ofta. I de flesta fall da sager jag nej (jag hatar ju deras konstiga vanor nar det galler det dar). Men i 8 fall av 10 sa borjar barnen da stortjuta, i de flesta fall de tva yngsta Callum och Charley. En dag som den har ar det ett jattestort problem for mig for a ena sidan vill jag inte att deras storbolande ska vacka Alana men a andra sidan vill jag inte ge dom massa onyttigt. Sa vad ska man gora??? I dag forsokte jag sa gott jag kunde slata over problemet nar barnen fick sin lunch. Jag vagrade att ge dom chips och sag till att alla at en frukt i stallet ( alla utan Millie som ar varldens krasnaste barn, men hon fick inte chips for det, haha).

Nar klockan borjade narma sig tva borjade min arbetsdag narma sig sitt slut nar Alana kom ner. Men det visade sig att jag skulle fa jobba ett tag till. Alana hade glomt bort att Charley skulle tagit sin svininfluensa-spruta i morse och nu nar hon kommit pa det sa var hon tvungen att ta med sig Charley sa att hon kunde fa sprutan nu i stallet. Sa strax efter tva lamnade de byggnaden och jag var ensam med barnen igen. Fast eftersom bade Millie och Rhiannon gatt ut for att leka sa var det bara jag och Callum kvar.

Callum och jag hade en jatterolig eftermiddag. Vi lekte i hans rum och sen kom Rhiannon in och ville att jag skulle lasa en saga for dom vilket jag gjorde och sen nar hon gick ut igen sa fortsatte jag att lasa for Callum. Ett par timmar efter att Alana och Charley akt ivag kom de tillbaka igen och jag kunde kanna mig fri att gora vad jag ville. Vid det har laget hade tydligen Callum blivit sa van vid att vara med mig sa nar jag sa till honom att jag skulle ga upp och tvatta haret sa insisterade han pa att folja med och titta pa nar jag borstade haret. I slutandan blev det sa att Callum satt pa badkarskanten medan jag tvattade haret. Haha, tydligen blir han en trevlig pojke nar man kan ge honom all sin uppmarksamhet. Synd bara att man inte alltid kan det.  

Efter att jag tagit en promenad pa kvallen kom jag tillbaka hem och mottes av fyra jattegulliga barn. Callum ville helt plotsligt leka jattemycket med mig. Sa jag stannade en stund och lekte med barnen i lekrummet innan jag gick upp for att ta av mig mina ytterklader och det var dags for barnen att ga och lagga sig. Och tro det eller ej, men Callum vagrade lata mig bara upp min vaska till rummet sjalv aven om den var tung. Han bar upp den for mig. Nar jag gick in i Callums rum lite senare for att ge honom ”a kiss and a cuddle” sa sa jag till honom att han varit en bra jattepojke idag varpa han sa: ”Yeah, but I’ve been a bit naughty”. Om han varit olydig och elak under dagen sa kom i alla fall inte jag ihag det just da for i den stunden tyckte jag bara han varit sa snall hela dagen. 

Det har visat sig att det kommer att komma en fjarde svensk au-pair hit till stan, Anette. Dock vet vi inte an vart hon ska bo men det ar ju alltid kul med lite fler manniskor. Den 16:e januari kommer hon sa det ar nagot att langta efter. Fast i nulaget langtar jag mest efter pa lordag. Da ska jag, Ylva och Sandra ga pa nagot slags julfest/julmiddag eller nagot liknande pa en restaurang med the Network. Det ska bli skoj. Pa kvallen var det egentligen tankt att vi skulle ga ut med Rachel, Alana och tva av Ylvas narmsta grannar, men broende pa hur sent det blir med the Network sa kanske vi inte hinner det. Fast jag far arligt talat saga att jag hellre gar pa julmiddag an gar ut och festar, trakig nykterist som jag ar.

LOVELOVELOVELOVE

Onsdag 6/1-10: Idag har varit en hemsk dag. Den borjade med att jag hade barnen nagon timma pa morgonen medans Alana var hos tandlakaren. Vi gick upp till Staddlestone Circle och lekte i snon ett tag. Pa eftermiddagen jobbade jag inte men Ylva och jag hade planerat att ta med alla vara barn (7 st) ner till den stora parken for att leka i snon sa det var vad vi gjorde men ingen av oss tyckte det var sarskillt roligt. Alla Barrybarnen grat och klagade i stort sett hela tiden sen vi kommit ner till parken sa vi gick hem ganska fort igen. Det var sista gangen vi tog med dom pa en san har utflykt. Efter det dar gick dagen bara utfor och for tillfallet kan jag inte alls se mig sjalv jobba kvar i den har familjen. Jag menar visst hade jag latt klarat av att ta hand om fyra barn i de har aldrarna men inte nar barnen ar som de har for dom ar seriost de hemskaste barnen jag traffat pa laaaaaaaaange. Olydiga och framfor allt sa otroligt bortskamda. Uscha.

Onsdag 6/1-10: Nu sitter jag och gor ingenting sa jag tankte att jag lika garna kunde lagga upp lite julbilder hemifran Sverige. Jul, jul, stralande jul.

Den 21:a December mitt i natten runt ett-halv tva kanske nar vi precis kommit hem fran flygplatsen. Jag var ju tvungen att visa pappa, Carolina och Angelica min fina, fina leksak jag kopte i borjan av min englandsvistelse nar vi var i Ross-on-Wye.

Samma natt innan vi gick och la oss. JULKLAPPSOPPNING??? Nope ingen julklappsoppning redan. Daremot ville jag packa upp min vaska med julklappar sa snart som mojligt. Jag hade slagit in alla min julklappar jattefint i ar sa for att de skulle halla sig sa fina som mojligt under resan hem fran England sa hade jag slagit in alla klapparna i plastpasar och nu ville jag alltsa ta bort alla plastpasar for att forsakra mig om att julklapparna fortfarande var lika fina som forrut. Och de flesta var det.

Nasta dag, den 22 december, var det dags att kla granen. En jatteliten gran blev det i ar som ni kan se, men som vanligt var det en riktig en och det rackte gott det.

Sen blev det juafton och julbordet kom med det. Vara fina christmas-crackers-hattar hade vi pa oss. Mamma, min kara bror Christoffer och farmor kom ut till huset och firade med oss andra.

Man kan ju fraga sig vem som ar den riktiga tomten. Den nakna langst upp, den dansande i mitten eller den rodhariga langst ner?

Pa kvallen, strax efter julbordet, var det dags for det som ar de minstas hojdpunkt under dagen: JULKLAPPSUTDELNING OCH JULKLAPPSOPPNING!!! Tack for alla fina julklappar och jattemycket tack till pappa for den finaste julklappen av alla: resan hem over jul.

Sen fick nagon for sig att slanga massa julklappspapper over mig. Ser ni det dar helroda pappret? Det ar det som jag tidigare sa att det ar varldens finaste julklappspapper och det tycker jag fortfarande.

 Det har ar den finaste bilden av alla som tagits i jul. Alla syskonen Svensson samlade pa julaftons kvall. Christoffer, jag, Angelica och Carolina.

Nagra sekunder efter att den dar fina bilden togs sa sparade vi ur som vanligt och det blev en san har bild i stallet. Svenssonsyskonen i ett notskal. Det var under den har julen som vi syskon ocksa insag hur vi fungerar. Forst kan vi prata och tjoa jattemycket om massa struntsaker men sa fort nagon sager nagot som gor att vi blir tvugna att tanka sa blir det helt tyst. Haha.

Jag antar att det har ar fran juldagen nar vi satt och spelade spel. Angelicas juklapp ”High School Musical: Mysteri Date” blev det och det var skoj.

Tusen kramar!!!

Tisdag 5/1-09: Idag hande nagot jag absolut inte forvantat mig: det snoade och inte lite heller. Flera centimeter har det kommit under dagen. Sa nu kanns det lite mer Sverigeaktigt over staden.   Titta har:

Snogubbsbyggande i den stora parken.

Motorvagsvagen hem. Har ser man ju ocksa delar av den gamla slottsmuren som omringade staden nar hela staden en gang i tiden var ett slott.

Idag har varit en ganska sa hemsk dag. Aven i dag borjade jag klockan nio och skulle ha barnen till 2. Idag var dock barnen hemska och vid nagra tillfallen tankte jag att jag skulle vagra att ta hand om de har hemska sma ungarna igen. Nagra tarar falldes under dagen, bade mina och barnens. Alana hade sagt att hon skulle komma hem vid 2 sa nar hon kom in genom dorren redan halv ett blev jag lite overraskad aven om jag borde vara van vid den har tiden att hon och Mick ofta kommer hem tidigare an sagt. Hon sa dessutom att pa grund av snon sa tog det en och en halv timme for henne att kora hem, det betyder sllltsa att hon skulle ha varit hemma nastan tre timmar for tidigt om allt varit som vanligt idag.

Nar Alana kommit hem sa tog jag med mig barnen upp till Staddlestone Circle, dar det fanns gott om utrymme for dom (och andra barn som kom dit) att ha snobollskrig och bygga snogubbar. Det var ocksa jattemanga som gick med sina hundar genom den lilla parken och sa manga hundar som jag sag dar idag har jag inte sett pa lange. Vart man an tittade fanns det en hund.

Efter en stund kom Alana ut ocksa men hon gick snart in igen med Charley som var for kall for att stanna ute. Strax darpa tog jag med de andra tre in. Nar vi kom in slutade jag for idag. Jag gick upp och tog en dusch (utan duschdraperi, jag undrar vart det tagit vagen :O). Strax fore fem gick jag over till Ylva (dar Rachel precis holl pa att oppna en burk med svenska pepparkakor som Ylva tagit med till dom). Se gick jag och Ylva ner mot stan for att mota Sandra. Vi forsokte leta upp nagonstans att ata ”efterratt” som ostersundarna sa sott kallar det mesta i bakvag. Forst gick vi in till en pub men dom hade ingen mat aven om det stod det pa skylten utanfor (kanske pa grund av snon). Da gick vi i stallet till Pizza Express men dom holl precis pa att stanga eftersom alla anstallda skulle ga hem tidigt pa grund av snon. Konstigt. Sen gick vi till en pizzeria tvars over gatan som heter Ask och dar hittade vi vad vi sokte sa vi stannade dar ett tag.

En suddig men snoig bild fran den stora bron nar jag och Ylva var pa vag hem. Tack Ylva for bilderna.

Det har i stort sett snoat hela dagen idag fran och med runt tolv. Forst var jag orolig att det skulle vara jattehalt och livsfarligt att ga ut sa som det var forra gangen fast sen nar jag val kommit ut sa insag jag att nu nar det var mycket mer sno sa var det inte alls lika halt. Bra va?

I morgon blir det troligtvis ingen skola pa grund av snon . Det ar san tur barnen i det har landet har.

Puss pa er!

Mandag 4/1-10: Sa efter ett ”jullov” med familjen, massor av sno, och sa klart ishockey (for inte skulle jag val hur enkelt som helst kunna hitta nagon sadan i det har landet om jag fick for mig att ga pa en match eller tva).kom jag igar alltsa tillbaka hit till familjen Barry. Mick och barnen hamtade mig i Birmingham. Den forsta jag sag pa flygplatsen var Rhiannon men det var Charley som kom rusande och gav mig varldens kram, varpa Rhiannon och sist Callum gjorde detsamma. Millie gjorde det inte. Hon forsokte val bete sig sa vuxet som mojligt antar jag. Som vanligt.

Forra gangen, nar jag forst kom hit, sa tog det nagra dagar innan jag fick hemlangtan men den har gangen slog det till direkt. Hela eftermiddagen och kvallen onskade jag mer an nagot annat att jag hade stannat hemma i Sverige, fast det hade ju inte funkat. :)

Nagot som var positivt i alla fall var det att nar jag i morse forst vaknade upp sa trodde jag att jag vaknade upp i min sang i Bredared, men nar jag sen insag att det var i min sang i Hereford sa tyckte jag det var positivt att vakna har. 

Idag gick jag upp halv nio. Eftersom barnen inte borjar skolan forran pa onsdag sa skulle jag ta hand om dom idag mellan 9 och 2. Det blev dock inte som jag forvantat mig. Ungefar en kvart efter det att Alana lamnat huset for att aka till college sa kom hon tillbaka, det var for kallt, bilen ville inte starta. Sa hon satt i vardagsrummet och skrev pa en uppsats eller nagot sadant i stallet mellan 9 och 2 medans jag tog hand om barnen. :) Sen sa Alana att Mick inte skulle komma hem forran sent och att hon sjalv skulle ner och jobba pa Asda under kvallen sa jag skulle jobba kvall med. Den tiden jag hade mellan 2 och halv 6 agnade jag at att ga ner till stan och kopa lite grejjer jag behover. Jag hittade ocksa en ny fin, billig ring som jag kopte och jag alskar den. Pa kvallen, en stund (kanske 20 minuter) efter att Alana och Mick lamnat huset kom Mick tillbaka. Han skulle ha hamtat nagon pa flygplatsen men det hade visat sig att han inte langre behovde det. Sa nu behovde jag inte riktigt jobba-jobba under kvallen heller. Min kvall gick mest ut pa att leka med barnen och det var ju roligt (for det mesta).

Jag fick en trevlig liten overraskning idag ocksa. Alana gav mig 60 pund och nar jag blev helt stalld och fragade varfor sa svarade hon att det var for forra veckan…Hehe, da var ju inte ens jag har. Fast sen sa hon att jag fick en veckas betald semester typ sa det var ju kul for mig.

Love

Sondag 3/1-10: Nytt ar och en ny resa till England. Klockan 12.10 i formiddags (svensk tid) lyfte planet mot Birmingham fran Landvetter. Den har flygturen skulle visa sig vara bade haftigare och laskigare an de tva tidigare. Detta berodde pa att jag den har gangen for forsta gangen flog nar det var ljust ute. Jag visste ju sa klart att man flyger over molnen men vad jag inte visste var att man ser molnen ligga som en tjock bomullsmatta runt jorden under sig. Cooooooolt var det. Ibland sag molnen faktiskt sa inbjudande ut att jag jattegarna ville vara dar ute bland dom och bara vara. Vad mysigt det skulle vara att mysa lite med molnen. Det laskiga var det att man nu kunde se hur langt man skulle falla om man trillade ur planet eller nagot.

Under den har resan hittade jag ett ganska bra exempel pa skillnaden mellan det svenska och det engalska landskapet. Det svenska ar guppigt och ar fyllt med skog medans det engelska ar nastan helt platt och faktiskt ser (fran hog hojd) precis ut som om nagon lagt ut olikformade kakelplattor over marken. For er som inte kan rakna ut vad kakelplattorna ar for nagot sa ar det ju sa klart akrar och falt. Nar vi kom in over Birmingham sa insag jag vilken stor stad det ar. Vilken stor markyta som staden tar upp. Skitstor rent ut sagt.

Nar vi landat i Birmingham sa fick jag en positiv overraskning. Det var ju nast inpa varvader daroch nar vi kom hem till Hereford lite senare sa var det ju varvader aven dar i alla fall om man jamfor med stallet som jag precis kommit fran. Ingen sno fanns det, bortsett fran nagra sma ytor pa valdigt undangomda stallen vilket ar bra eftersom det ar hur laskigt som helst med sno i det har landet. Ar ju livsfarligt att ga ut. Fast det ar ju klart, det finns ju fortfarande stallen i det har landet som har det kaotiskt pa grund av snon. Mellan Birmingham och havet (mot Danmark) fanns det jattemycket sno pa ett stalle. Atminstone var det mycket om man jamfor med ovriga landskap som jag sett uppifran. Sen precis nar vi var pa vag in i Hereford med bilen sa fick jag veta att de snoiga kullarna dar borta som man sag var Wales. Sa man kan se Wales harifran till och med.  

Sa idag handlade i stort sett om att resa fran ett -20-gradigt Sverige till ett +2 gradigt England.  Jag hade jattegarna stannat kvar och lekt lite mer i snon innan jag akte tillbaka men samtidigt ar jag glad over att slippa den ohyggliga kylan i Sverige.

I morgon ska jag beratta om hur det var att komma tillbaka till familjen efter mitt lilla ”jullov”.

Onsdag 23/12-09: Nu sitter jag hemma i snöiga Sverige och bloggar. I måndags när jag skulle flyga hem var flyget två timmar försenat. Först 1.40 pa grund av snövädret och sen ca 20 minuter pa grund av att en rullstolsbunden skulle av planet innan vi kunde gå på sa det tog lite tid. Men huvudsaken är att jag är hemma i Bredared nu och att inga väskor kom bort på vägen. God Jul  och Gott Nytt år till alla er som läser så kommer jag tillbaka med mina trevliga, dock något långdragna, inlägg efter nyår.

Tusen kramar till er alla!!!

Love

Veronica

Mandag: 21/12-09: Om cirka tva timmar ska vi aka till Birmingham International Airport. Och gissa vad jag ska gora dar??? Ta flyget till Sverige saklart. Jag har precis packat klart…eller nagra fler saker maste ner i vaskorna men det ar bara smasaker.

 Min sista dag har har varit full med barn. Eftersom Ylva akt hem och bade Steve och Rachel jobbade idag sa har Harry, Charlie och Aiden varit har hela dagen. Haha och Charlie gjorde en rolig grej. Hon var i mitt rum och sa for hon for sig att ga ut fran det. Hon skulle ta med sig massa saker ut sa hon hade handerna fulla och darfor blev hon ledsen for att dorren var stangd. Men hon loste det sjalv genom att saklart stalla ner sakerna och oppna dorren. Men nar hon tagit upp sakerna igen insag hon att dorren inte var tillrackligt oppen for att hon skulle kunna komma igenom. Sa hur skulle hon losa det har…Hmmm, tydligen var det inte sa mycket saker for hon tog alla i en hand och skot upp dorren med den andra. Smart tjej det dar, precis som sin mor.

Varan Charley har tillbringat i stort sett hela dagen i mitt rum vilket har gjort det lite mer komplicerat att packa an vad det hade varit om jag varit ensam men det gick ju bra i alla fall. Ibland har dock fler av barnen kommit in, Harry, Charlie och Callum framfor allt och da blev jag lite rolig att nagon skulle snubbla och mosa min resvaska med alla julklappar men annu har det inte hant sa far fortsatta hoppas det basta. Fast a andra sidan kanske det inte skulle spela nagon storre roll om den blev mosad har for dom ar ju inte direkt jatteforsiktiga med sakerna pa flygplatserna sa den blir nog mos i alla fall. Tur att jag tankte pa det och packade allt omtaligt i handbagaget. Min storsta oro nu ar att min vaska ska  komma bort pa nagon av flygplatserna, sa som Sandras och Ylvas gjorde, sa att jag inte far tillbaka den i Sverige…Uscha, det skulle vara hemskt. Men nu ska vi tanka positivt.

Om nio och en halv timmar ar jag i Sverige igen. Nu maste jag bara titta pa julkalendern och stada fardigt i mitt rum innan vi aker om en och en halv timma sa vi ses i Sverige. I alla fall nagra av oss.

Sweden here I come!!!

LOVE

Sondag 20/12-09: Klockan ar nu 21.55 vilket betyder att om exakt 24 timmar (minus fem minuter) landar mitt plan pa Landvetter hemma i Sverige. Ojojoj vad skoj det ska bli, dessutom sa ar det bara fyra dagar kvar till julaftom. Eller i och for sig, det kanske inte alls ar 24 timmar om man raknar med tidsskillnaden men en timma hit eller dit spelar val ingen roll. Nyss holl jag pa att freaka out har i mitt rum medans jag holl pa att packa. Det gor jag fortfarande i och for sig.  Jag hade ingen vag an sa jag kunde inte vaga mina vaskor och sjalvklart sa fick jag for mig att de vagde for mycket, men min storsta oro var den att allt inte skulle fa plats. Hjalp!!! varfor kopte jag sa manga stora saker??? Det visade sig dock, nar Alana och Mick plockat fran en vag at mig, att min storsta vaska, som far vaga 20 kg, bara vagde runt 10 kg. Haha. Och sen visade det sig ocksa att det far plats annu fler grejjer i vaskorna om jag skulle kanna for att ta med mig nat mer. Jag ska inte ta med mig nagra klader hem knappt, varfor gora det nar man bara ar hemma i ett par veckor och kan lana sin systers och sin mammas klader? Fast nagra plagg kanske far aka med och sjalvklart far man ju inte glomma underkladerna…sanna kan jag ju inte lana av mina familjemedlemmar liksom.

Hela dagen idag har jag haft fullt upp. Forst gick jag ner till stan och kopte den absolut sista julklappen. Eller egentligen var det forsta jag gjorde att satta igang tvattmaskinen men sen gick jag ner till stan. Och herregud!!! Det var absolut livsfarligt att ga ute idag. :O Jattehalt var det sa man vagade knappt ga nagonstans. Nu forstar jag vart problemet ligger nar det snoar har. I Sverige hade man ju i alla fall sandat gangbanor och vagar men nej da inte i det har landet. Det maste vara jattemanga som skadar sig i halkolyckor i England under vintern. Men jag kom hem oskadd och val hemma satte jag igang med julklappsinslagning.  Det kunde ni aldrig gissa va??? Nu antligen ar alla klappar inslagna och, som jag sa tidigare, nerpackade. I am ready to go home. I mitten av julklappsinslagningen tog jag en paus och gick over till Rachel och Steve med en liten julklapp. (lite kortare att ga till dom an till Sandras familj). Tyvarr var inte Rachel hemma sa jag fick inte saga god jul till henne men Steve lovade att framfora min halsning.

Alldeles nyss (precis efter det att jag skrev att jag holl pa att freaka out) hade jag, Alana och Mick ett litet mote. Visserligen holl dom pa att sla in julklappar till barnen men det var anda ett mote. Och de sa att Mick efter jul ska lara mig lite forsta hjalpen och sant (det ar pa tiden tycker jag). En annan rolig sak som dom sa var att Millie ar helt overfortjust i mig, ”en van for livet”, sa dom att jag har fatt en dar. Och det hoppas jag verkligen. Fast nar fragan stalldes vem av barnen som jag fastnat mest for sa svarade jag Charley. For hon ar allt en liten angel. Aven om hon ibland far for sig att borja skrika pa utan nagon storre anledning. Hmmm, Och aven om hon far for sig att saga I hate you for minsta lilla. Men hon ar jattesot anda, den dar lilla tjejen. 

Innan jag aker i morgon maste jag ha lagt in alla mina saker i min garderob (utifall att nagon ska anvanda rummet medans jag ar borta). Men just nu ser mitt rum ut som ett bombnedslag, fast a andra sidan har det gjort det varje kvall de senaste veckorna. Nar man slar in julklappar pa mitt satt blir det tydligen stokigt.      

I gar kom jag pa vart jag ska gora av alla mina mynt (jag har ingen spargris, nej). Jag har en tom godisburk som jag vill spara for att den ar fin men jag har inte vgetat vad jag ska anvanda den till forrut. Kanske som en mini-soptunna (eftersom den har den formen). Men sa kom jg pa att den ar perfekt att lagga mina mynt i. Det lar kanske ta ett tag innan den blir full men detska nog ga att fylla den innan jag slutar har och aker hem igen. Japp, de mynten jag redan samlat pa mig tar kanske upp en sjundedel eller attondel av burken sa det ska nog ga. Jag passade pa att rakna mynten ocksa fast jag blev lite besviken. Sa stor som hogen var hade jag forvantat mig att det skulle vara en ganska stor summa men det var bara 3 pund och 45 pence.  

Men det har var nog det sista blogginlagget i England for i ar (sa lange jag inte har lite tid over i morgon. Nasta inlagg kommer komma fran Sverige. Eller jag hinner nog med ett till i morgon.

Gardagens Penguin: Starfish.

Det har var passande nog den sista Penguin-gatan. Vi far hoppas det i alla fall. Fast man vet ju aldrig om det dyker upp ett nytt som jag inte sett forrut pa kexomslaget.

Hej, Sverige! Idag kan jag faktiskt skriva sa for alla som laser min blogg befinner sig i Sverige. Om tva dygn fran nu har jag, om allt gar enligt planerna, precis kommit hem till lilla Bredared. Jippie! Den har dagen har varit jatterolig. Nar jag gatt upp sa tog jag fram pysselladorna och pysslade med alla barnen plus Casey. Jag tror vi holl pa i sakert tva timmar och sen tog det ytterligare 40-45 minuter for mig att stada upp efter dom. Jag hade bestamt mig for att ga ner till stan och gora min sista julklappsshopping efter pysslet och det var precis vad jag gjorde. Jag tog med mig Millie vilket var nagot av en chansning for jag visste ju att jag skulle ga langre an vad jag brukar under en vanlig shoppingrunda den har dagen. Dessutom har jag en formaga att overskatta Millie och utga fran att hon ar aldre an vad hon ar (bara for att hon verkar sa mycket aldre) och idag kunde det ha straffat sig. Men det gjorde det inte som tur var. Hon orkade ga hela vagen.

Forst gick vi ner till Asda och sen fortsatte vi ner till Sainsbury’s som ligger nastan nere i centrum. Precis innan vi kom fram till Sainsbury’s sa kunde vi se de forsta snoflingorna falla. De var svara att se och de var inte manga men visst var de dar alltid. Efter Sainsbury’s gick vi de 15-20 minuterna det tar att ga hem till Sandra. Jag hoppades pa att atminstone nagon i familjen var hemma och alla var hemma tror jag (den enda jag inte traffade idag var Tom). Jag gav dom en liten julklapp och sen berattade Karen och Chris att Sandras och Ylvas flyg hem inte varit forsenat pa grund av snon. Tur tankte jag. Men sen fortsatte dom och sa att de inte hade fatt sina vaskor. Oooops. :O Stackars flickor. Jag vet ju hur det hade kants om det varit mina vaskor, med alla mina julklappar, som kommit bort. Fast forhoppningsvis far de tillbaka vaskorna snart, innan jul. Nar vi var pa vag tillbak in mot stan igen sa kom Karen, Lottie och Sam och stannade med bilen vid oss. Karen fragade om de skulle skjutsa oss hem innan de sjalva korde till sjukhuset (vilket var valdigt snallt av henne med tanke pa att vi bor i en helt annan ande av stan, sa det skulle ha blivit en rejal omvag). Men jag och Millie skulle inte hem annu. Daremot hade vi bestamt att vi skulle ga till Morrison’s om ligger precis vid sjukhuset och vars parkering Karen tankt parkera pa. Sa vi kunde aka med dom i alla fall. En trevlig liten aktur.

Efter Morrison’s gick vi in till city centre dar jag satte igang med den sista delen av julklappsshoppingen. Det mesta med shoppingen har i stan ar roligt, sarskillt att det ar sa billigt. Men det finns en sak som inte ar lika roligt. De hemlosa som man ser lite da och da. Aven om man vet att de finns i Boras sa ser man dom aldrig men har ser man dom. Vi gick forbi en hemlos kille idag som inte sag sa varst gammal ut (aven om man inte kunde se ansiktet) och det var inte roligt alls att se honom. Att tanka pa hur han lever. Och sa i denna kylan. Uscha. 

Katedralen verkade ha fatt spel idag.  Klockorna ringde jattelange fast troligtvis var det bara for att det var nagot speciellt dar idag eller nagot. Kanske for att det ar juletider.

Nar vi kom hem igen vid fem-tiden sa hade jag planerat att sla in lite julklappar (som vanligt) men jag fastnade inne i flickornas rum. Jag, Charley, Rhiannon och Millie hade det sa roligt darinne att det bara kandes onodigt att avbryta det vi holl pa med for att ga och sla in klappar. Men tillslut kande jag mig tvungen att gora det anda. Trots allt sa har jag ju inte all tid i varlden kvar pa mig innnan jag aker hem. Sa jag gick och borjade sla in julklappar och efter ett tag fick jag sallskap av Millie som stannade i nagra timmar innan det var dags for henne att ga och lagga sig. 

Nu ar jag i atort sett klar med alla julklappar. Bara ett par kvar att sla in och nagra sma detaljer kvar sen ar det klappat och klart. Haha. Sa nu sitter jag och tittar pa min sang. Hela sangen ar full av inslagna julklappar, pasar, ytterklader, inslagspapper, min vaska, den har datorn och sa i mitten ligger Luciakronan. Hehe, en vacker syn men jobbigt att tanka pa att jag maste stada undan allt om nagra minuter for att kunna ga och lagga mig. Men det maste goras.

Forresten, ni vet den dar lasken, Dr.Pepper som namns i manga filmer och serier och sant. Den finns har i England och sen jag forst sag den, under mina forsta dagar har, har jag velat smaka men det har inte blivit av…forran idag. Jag trodde den skulle vara god eftersom den ar vard att namna i tv men nope. Inte god alls. Jag fick en chock nar jag tog den forsta klunken och upptackte att den smakar pistage. :O Uscha. Drickbart men absolut inget man skulle valja framfor till exempel cola.

Medans jag satt och slog in julklappar nu pa kvallen sa borjade det snoa rejalt utanfor fonstret (fast det smalte direkt). Forst blev jag jatteradd: Tank om det blir varsta snoovadret och jag inte kommer hem pa mandag!!! :O Men sen kom jag pa att om det snoar rejalt nu sa kommer det troligtvis och forhoppningsvis redan vara over pa mandag sa det ar nog inga problem. Men om det inte skulle snoa nu sa skulle chanserna vara mycket storre att det borjade snoa pa mandag och da skulle risken vara stor att jag inte kunde aka hem. Hmmm, fast nu ikvall snoade det bara under en kort stund och aven om jag hoppas pa att det var den enda snon som kommer sa ar det svart att tro pa det. Sa kanske det kommer mer, vi far se.

Gardagens Penguin: Seal

Dagens Penguin: What kind of fish do Penguins catch at night??

Love

Fredag 18/12-09: Tre dagar kvar tills jag aker hem. Jag fick hora att Heathrow idag stangts av pa grund av snoovader. Och Sandra och Ylva som skulle aka darifran. :O Jag vet inte hur mycket det paverkade deras resa hem men jag hoppas att dom just nu sitter och myser med sina familjer hemma i Sverige.

Jag fick mina loner idag precis nar jag skulle ga ner till stan sa det blev en julklappsshopping-dag trots allt. Jag hann bara vika ihop tre pasar innan jag gick. Jag som satsade pa att hinna alla, men icke. Nere i stan kopte jag i alla fall klart nastan alla julklappar sa nu har jag bara tre kvar och jag vet nastan precis vad det ar jag ska kopa sa jag ar inte stressad alls over det.

Jag kopte tandstickor ocksa sa nu kan jag tanda mitt fina ljus jag fick av Ylva och fa annu mer julkansla i mitt rum. Tyckr ni ne asken ar fin??? Visst finns det val ingen aldersgrans pa att kopa tandsticksaskar i Sverige? Och inte pa lim heller val? Har i alla fall maste man vara over arton nar man koper bade lim och tandsticksaskar I vissa affarer tror jag man till och med maste vara 18 ar for att fa kopa ljus, fast jag kan ha fattat fel. :O) sa jag fick allt dra upp mitt ID-kort idag igen. Fast problemet da ar att dom i kassan aldrig kan hitta personnummret pa mitt svenska ID-kort eftersom vi skriver aret, manaden och datumet i en annan ordning, sa jag har alltid varit tvungen att visa dom. Hmmm. Tillbaka till tandstickorna nu da. Nar jag kom hem fran stan sa sag jag att det stod nagot trevligt pa baksidan av asken:

CUSTOMER QUERIES TO SWEDISH MATCH, HIGH WYCOMBE, BUCKS HP13 6EJ                                                                        MADE IN EU

Och sen tittade jag annu mer pa baksidan och sag att det stod annu tyligare:

BY APPOINTMENT TO H.M. THE QUEEN                                                                      

SWEDISH MATCH UK LTD, HIGH WYCOMBE

MATCH MANUFACTURERS

Hehe, Vart land vill visst skryta om att det var vi som uppfann tandstickorna. Pa baksidan star det ocksa nagonting annat roligt:

KEEP IN A DRY PLACE & AWAY FROM CHILDREN

DANGER! FIRE KILLS CHILDREN

Haha, verkligen??? Dessutom sa ar det en bild pa ett barn som brinner bredvid texten. En streckgubbe med ett stort, runt huvud, vars ena arm och axel ar tackta med stora gula lagor. Nu kom jag att tanka pa Sagan om ringen-parodin: Sagan om andringen nar Bilbo sitter och funderar pa vad hans bok ska handla om. ”Hmmm, den ska handla om ett barn…ett brant barn.” Hahahaha, ni som sett parodin skrattar nog med mig. Fast det dar hade ju ingenting med England att gora.

Jag kom hem fran stan, packade upp mina pasar (slangde annu fler tomma pasar i pashogarna och slangde annu fler mynt i mynthogen), och inte langt darefter var det dags for mig att borja jobba igen. Jag skulle sitta barnvakt under kvallen och det var skoj som vanligt. Jag borjar verkligen kanna mig som en storasyster till de har barnen, vilket ar jatteroligt. De visade High School Musical 3 pa TV sa vi tittade pa den allihop, och alla sjong med i sangerna (utan Callum) eller atminstone forsokte alla sjunga med men det var bara jag som kunde texterna. High School Musical-fan som jag ar. Nar de gick och la sig runt klockan 8 sa satte jag igang med att sla in lite julklappar igen och lika roligt ar det varje gang. Som en paus i inslagningen tittade jag pa julkalendern och sa tittade jag pa Plus, med han Sverker Olofsson, dar dom pratade om julmust, och faktiskt sakude jag kanna hur det borjade lukta julmust har i mitt rum…mmm. Nu borjar det kannas som en riktig svensk jul ju. Det var skoj att fa se en julmustflaska antligen. Dm har ju inga sanna i det har landet.

Gardagens Penguin: A Penguin rolling down the hill.

Dagen Penguin: Who is a Penguin’s favourite pop star?

Fundera pa den ni.

Fredag 18/12-09: Klockan ar nu 11.53 pa formiddagen vilket betyder att Ylva och Sandra ar langt harifran…Jag vet inte om deras flyg lyft annu men annars ar de val pa Heathrow just nu. An sa lange idag har jag hunnit stada barnens rum och dammsugit pa overvaningen och nu vantar jag bara pa att jag kunna ga ner till stan och julklappsshoppa. Jag har inte fatt mina loner annu, sa jag vet inte om det blir med eller utan pengar jag lamnas huset sen, men det spelar inte sa stor roll. For m jag har med mig pengar kanske jag skulle ha kopa fel saker i stallet for att bara ga runt och titta och defenitivt hitta ratt saker.  I vantan pa att ga ner till stan (mitt ganska nytvattade har maste torka forst) sa viker jag ihop alla pasar som jag samlat pa mig under min tid har. Det har blivit en hel del sadana och jag har bara slangt dom i hogar pa mitt tranga golv sa nu innan jag aker vill jag ha dom i ordning sa att det ser stadat och snyggt ut i mitt rum. Fast det ar inte pasarna jag irriterar mig mest pa, det ar fortfarande mina mynt som bara ligger i en stor hog och skrapar. Hogen bara vaxer och vaxer och vaxer, uscha. Innan jag aker harifran ska jag rakna hur mycket det ar sa far vi se. Jag har funderat pa att ta med mig lite av hogen och ge till typ gatumusikanter eller nat men det har aldrig blivit av. Kanske idag om jag kommer ihag.

Rachel kom hit med Charlie och Harry for en stund sen och just i detta nu ar hon i mitt rum och gor sonder mitt glitter runt spegeln. Men det gor inget, hon ar sot anda. Hehe, Rachel sa precis att Ylva hade frusit jattemycket i morse. Stackars flicka att behova ga ut i kylan sa tidigt (kl 5).  Och nu hjalpte Charlie mig stada upp lite i mitt rum. Dock bara det hon stokat ner men anda.  Innan fick Charlie for sig att ta ner alla dekorationerna fran jugranen utanfor mitt rum sa jag hjalpte henne att hanga tillbaka dom och sen hittade hon en docka som hon gick nerfor trappan med. Jag tyckte hon var lite valdsam med den (om hon lu latsades att den var en riktig baby) sa jag sa att hon kanske skulle vara lite forsiktig med den, men da borjade hon sla dockans huvud mot trappracket i stallet. Haha. Ylva, vilka roliga barn du har. Fast de verkar typ radda for luciakronan. Jag ville fa bade Charlie och Harry att prova den (precis som mina barn har gjort) men sa fort jag tog fram den sa blev de helt tysta och bara stirrade pa den. Kanske kommer de bara ihag den som nagot brinnande, och tycker att den ar laskig for det. Sa de ville inte prova den, aven om ljusen sa klart var slackta. Fast jag vet att Charlie hade blivit en underbar Lucia. Jag behover inte heller langre oroa mig for att Callum (som slickar pa allt) ska komma in och slicka ner hela mitt rum, for nu har Charlie redan gjort det sa det spelar ingen roll langre.  

Men nu ska jag dra ner till stan. Cya.

Torsdag 17/12-09: Jag kunde inte tro mina oron idag nar Millie sa att det var den 17:e december. For det betyder ju att det bara ar 7 dagar kvar till julafton och bara 4 dagar kvar tills jag aker hem. Jag langtar. I natt lyckades jag bara sova i fyra timmar sa egentligen borde jag redan gatt och lagt mig men nyss sa Alana att det kan handa att jag far mina tva sista loner redan ikvall nar Mick kommer hem, och det vore ju bra for da kan jag kopa julklappar i morgon i stallet for att bara leta upp dom.Hoppas, hoppas, hoppas. Nu dom sista dagarna innan hemresan galler det att inte slosa pa tiden och planera allt nogrannt sa att jag hinner med allt som ska goras. Jag kanner ibland att det lite for mycket pa lite for kort tid men jag har trots allt mycket ledig tid kvar (mer an Sandra och Ylva hade de sista dagarna innan deras hemresa) sa det ska nog ga bra. Bara det inte ar helt omojligt att hitta de sista julklapparna nu.

Idag gick jag upp klockan 6.00, vackte barnen klockan 6.45 och gjorde dom redo for skolan och promenerade sedan ner dit med dom. Sen gick jag nere pa stan i nagon halvtimme och kollade efter mojliga julklappar och sen gick jag hem. Jag satte igang tvattmaskinen for att tvatta mina ljusa klader sa att dom ar rena nar jag aker hem pa mandag. Mina morka ska jag tvatta pa sondag sa fram tills dess far jag bara ha morka klader pa mig. Pa sondag har jag smart nog raknat ut att jag maste ha samma ljusa klader pa mig som jag ska resa i pa mandag. Pa sa satt ar precis alla klader rena och fina nar jag reser hem (utan mojligtvis dom jag reser i). Jag stadade lite i koket och sen var jag ledig resten av dagen. Eftersom det ar torsdag sa var det en san dag da Alana lag uppe och sov och nar hon darfor inte forvantade sig att nagon annan skulle gora nagon nytta heller.

De narmaste timmarna agnade jag at att pyssla med min julklappsinslagning och tro det eller ej men nu ar alla julklappar i mitt rum inslagna (aven om vissa bara ar halvt fardiga). Men jag ska ju kopa manga fler julklappar sa annu ar inte julklappsinslagningen fardig. Nar barnen kom  hem gick jag ner till dom och lekte lite. De hade alla haft julfest i skolan idag sa alla hade lite presenter och godis med sig hem. Det mesta var malar- och pysselbocker a det var det barnen holl pa med och det var latt for mig att engagera mig i deras pyssel. Millie hade fatt en inslagen julklapp med sig hem som hon lagt under den lilla julgranen utanfor min dorr, och vid middagen sa Callum att han hade oppnat den varpa Millie borjade stotgrata. Men sen visade det sig att det var ju lika bra att han hade oppnat den for annars hade hon ju inte kunna pyssla med pyssel- och malarbockerna som fanns i paketet forran pa juldagen. Men nu kunde hon ju gora det redan nu. Sen foljde Millie med mig upp pa mitt rum dar hon och vi tva tillsammans hjalptes at med pysslet samtidigt som jag slog in de sista julklapparna. Sen gick barnen och la sig och nu sitter jag har. Det kanns bra nu med julklapparna i alla fall. For haromdan var det flera personer jag inte visste alls vad jag skulle ge men nu ar det i stort sett bara en jag inte vet. Aldrig trodde jag val att du skulle vara sa svar att kopa present till, Angelica. Vad koper man till en tio-aring??? Forresten sa sa jag ju igar att jag onskade mig ett minneskort till min blivande kamera sa lange inte pappa redan tankt pa det, men det hade han visst gjort sa jag behover inte onska mig det. Men i nulaget ar det jag saknar mest i mitt rum en tvattkorg, sa en ihopfallbar (sa att den far plats i resvaskan) tvattkorg vore fin-fint. 

Nu ska jag ta och titta pa julkalendern. 

Gardagens Penguin: With it’s flippers.

Dagens Penguin: What’s black & white, black & white, black & white and black & white?

Onsdag 16/12-09: I morse var det dags for mig att ga pa det sista julspelet. Men den har gangen var det inte i kyrkan utan i en sal i skolan. Det var Charleys nursery (dagis) som hade det. Fran borjan hade det sett ut som om varken Alana eller Mick skulle ga pa det utan bara jag…men det blev alla tre vilket var roligt for lilla Charley. Efter julspelet akte jag med Alana hem och strok och stadade lite i barnens rum och sen var det dags for mig att skynda mig ner till stan for att hinna kopa julklappar till Sandra och Ylva innan jag skulle hamta barnen i skolan. Som tur var sa skickade Alana ett sms och sa att hon skulle hamta barnen i stallet for att det regnade (haha, gor det val alltid :P). Jag var i alla fall glad att slippa ga hem med alla pasar. Medans jag julklappsshoppade sa stoppades jag av en munk (ikladd vanliga klader) som fragade om jag ville donera en lite summa till de hemlosa i Storbritannien. Och inte kunde jag val saga nej till det, min favoritbok ar ju trots allt Stone Cold som handlar om just hemlosa i Storbritannien. Sa jag donerade £5 (lite mer an 50 kr) och fick en bok av munken som tack. Boken heter ”KRSNA The Supreme Personality of Godhead” och handlar om Hinduism. Jag tvivlar pa att jag nagonsin kommer lasa boken men jag ar i alla fall jattenojd med min lilla donation.

Pa vag hem tog jag upp amne sno med Alana. Jag fragade om det fanns en chans att jag inte skulle kunna aka hem pa mandag om det borjade snoa nu i helgen. Hon trodde inte det skulle vara nagon fara men om det skulle visa sig inte ga att kora bil pa vagarna alls sa kommer jag fa ta taget till Birmingham. Det gar direkt till flygplatsen, sa hon. Men haha, jag tror knappast att taget skulle stanna precis vid den incheckningen jag ska till.  Ar osaker pa om jag skulle kunna hitta ratt incheckning sjalv, men trots allt sa kmmer ju med storsta sakerhet Alana eller Mick kora mig och hjalpa mig att hitta ratt, sa det ska nog ga bra. Da tycker jag mer synd om Sandra och Ylva som ska aka tag till Heathrow pa fredag och forsoka hitta ratt sjalva dar Fast dom kanske har mer erfarenhet av flyg an jag och sa ar dom ju tva.

Nar jag kom hem igen sa tvattade jag haret och sen borjade jag sla in julklapparna som skulle ges bort bara nagra timmar senare. For pa kvallen var det dags at traffa Ylva och Sandra for sista gangen innan jul vilket innebar julklappsbyte. Jag och Ylva gick tillsammans ner till stan strax fore sju och dar nere motte vi Sandra. Idag hade affarerna extra juloppet (till nio) sa vi tankte ga lite i affarer. Men forst tog vi oss en tur pa karusellen. Haha. Ni vet den dar karusellen som syntes i bakgrunden pa bilden av den stora julgranen pa torget i ett tidigare inlagg. Ylva gav den karusellfarden till mig och Sandra som julklapp. Karusellen var ju ingenting jamfort med Liseberg men det var roligt att aka den. Fast det roligaste var nar vi hade stannat och skulle ga av. Forlat Sandra, men jag tyckte faktiskt det var jattekul, tur att du inte skadade dig for da hade det inte varit lika kul. Sa har var det: mellan den stora, tjocka ”stolpen” i mitten och karusellvagnarna ver det en glipa rakt ner till marken. Det var nog mer an en meter ner till botten. Sandra, jag och Ylva satt pa var sin hast som var bredvid varandra. Sandra satt langst ut, Ylva i mitten och jag langst in mot ”stolpen”. Mot slutet av aket fick Sandra for sig att hoppa over till Ylvas hast och gjorde det. Sen fick hon for sig att hoppa vidare till min hast vilket hon ocksa gjorde. Men sen sannade karusellen och vi skulle ga av. Hon hade dock inte sett att det var en glipa pa ena sidan av min hast sa hon hoppde av dar och oj vad hon forsvann. Helt plotsigt stod hon dar nere och tittade upp pa oss. Det var en rolig handelse, minne for resten av livet skulle ja tro men bra att du inte skadade dig, tjejen.

Efter karusellturen sa gick vi lte i affarer och sen gick vi in pa ett fick for att saklart gora det man brukar gora pa fik. Det vill saga fika. Men ocksa for att oppna julklappar. Jag fick en fin, gosig kudde av Sandra ochav Ylva fick jag en fin, gosig filt och ett doftljus. Sa bra, precis de tre saker jag saknat mest i mitt rum. Dessutom sa var alla sakerna lila for tydligen sa har Sandra och Ylva bestamt att mitt rum ska vara ett lila rum. Och garna for mig. Sa tack for julklapparna tjejer och tack for att ni hjalper mig fa det mysigt i mitt rum. 

Efter fike blev det lite mer affarer och sen, nar alla affarer holl pa att stanga, gick vi over bron till ASDA. Dar skulle Ylva skriva ut nagra bilderoch det var da som jag for andra gangen anvande ordet jamte i stallet for bredvid. Jag menar, i Vastra Gotaland anvander vi ju ibland ordet jamte om vi inte orkar saga bredvid, men eftersom man uppe i Ostersund anvander ordet jamte sa menar man en jamte. En jamtlanning. Sa jamte betyder inte samma sak nere i var del av landet som uppe hos dom. I alla fall sa sa jag nu ”Jag trodde du tog den jamte” (om Ylvas bildval) Men i Sandras och Ylvas oron maste det ha latit som om jag sa: ”Jag trodde du tog den, jamte. Fattar ni? Som om jag kallade Ylva for jamte. Haha…jag tycker det ar rloligt i ala fall. 

En annan sak som a rolig har ar hur Ylvs namn inte alls passar ihop med det engelska spraket. Visst, de flesta klarar uttalet ganska bra men nar man bokstaverar namnet for dom blir dom helt forvirrade. Vada, borja ett namn med ett Y? Bara for att Y inte ar samma typ av bokstav har som i Sverige. For den ar ju vokal i Sverige men i England ar den val konsonant, eller? Nagot i den stilen i alla fall. Se bara hur man uttalar Y i olika engelska ord och jamfor sen hur man uttalar det i Ylva. De maste verka omojligt att stava ett namn sa i det hr landet. Haha, stackars forvirrade engelsman. 

I vilket fall som helst sa gick vi hem efter ASDA. Jag och Ylva tillsammans at vart hall och Sandra at sitt hall. Och nu ses vi inte igen forran efter jul. Och oj, vad vi ska ha roligt da.

Nar jag kom hem sa pratade ag lite med Mick. Han hade idag varit pa Heathrow och hamtat upp en kompis som kom Afghanistan. Och gissa vad en engelsman kan ha gjort dar? Hmmm, japp krig. Han lappar tydligen ihop trasiga soldater. Sa nu tog han en paus fran kriget for att fira jul och sen ska han tillbaka i januari. Och vem vet, sa Mick, kanske ar det snart han som ar dar borta i kriget, inte som soldat men som nagon som ska lara ut nagonting. Hmmm, sa ok varken Mick eller den har killen han hamtade pa Heathrow kanske har som uppgift att doda men enligt Mick sa innebar inte det att de inte kan behova gora det. Sa de kan behova doda motstandare, vilket maste betyda att de sjalva ocksa maste kunna bli dodade. Sjuk varld vi lever i nar folk (som Mick) gor sa dar frivilligt.

Men nu maste jag ga och lagga mig for jag ska ga upp om fem och en halv timmar och borja jobba om sex timmar och 15 minuter. Sa god natt.

Forrest Ylva sa nagonting  intelligent idag. Att det kan vara bra att ha ett minneskort till kameran (som jag far i julklapp). Sa om min far inte tankt pa det sa onskar jag mig det i julklapp av dig som inte kopt nagot till mig annu.

Puss och Hejs.

Gardagens Penguin: Because they’re always in the pole position.

Dagens Penguin: How does a Penguin make pancakes?

Tisdag 15/12-09: Idag gjorde jag ingenting alls av varde pa hela dagen. Jag hade ju planerat att julklappsshoppa men utan pengar var det inte sa latt. Men nu pa kvallen, nar jag tog en promenad ner till stan och tillbaka, sa kom jag pa hur jag ska losa problemet med det uteblivna lonen. Sa nu ska nog Sandra och Ylva hinna fa sina julklappar i alla fall, om jag nu hinner hitta nagra bra pa den korta tid jag har pa mig i morgon, men det ska nog ga bra. Det voront om jag var Ylva och Sandra nu for da hade jag bara haft tva dagar kvar har innan jul. Men nu har jag fem dagar kvar och det ar inte sa langt det heller.

Tack Carro och Wendy for den jatteroliga nyheten att Backang aterigen spoade Teknis idag. Det gjorde min dag. Man kan ju undra nar Teknis hade tankt borja vinna, fast antar att dom inte har det som kravs for att sla oss…haha.

Ville bara lagga in lite sanna har bilder sa att det skulle bli lite Backang-kansle over min blogg, och visst blev det det. Bilderna ar dock inte fran arets Backang vs Teknis.

Aven om jag bara var nere pa nedervaningen lite kort idag sa sag jag att Alana har julpyntat lite mer nu. Glitter i trappan och fargade lampor vid dorroppningen till lekrummet. Och precis utanfor mitt rum sta det en vit liten sot julgran med massa fina dekorationer i, lila och rosa tror jag dom ar.

Men nu ska jag titta lite pa Monty Python innan jag gar och lagger mig.

Forrgars Penguin: Iceburg-ers.

Dagens Penguin: Why are Penguins good race drivers?

Mandag 14/12-09: Om en vecka ar jag hemma i Sverige igen. For aven om det ar svart att tro sa ar det bara en vecka kvar innan jag aker hem over jul. Jag langtar, langtar, langtar jattemycket. Men forst har jag en veckas jobb kvar, tyvarr. Det samsta med jobbet som au-pair ar att man jobbar for privatpersoner vilket kan leda till vissa problem ibland med utbetalning av lon. Ett problem som jag fick kanna pa idag. Alana har ju inte varit jattesnabb pa att betala utlonen nagon gang tidigare (forrutom forsta gangen) och det ar ett problem i sig att man aldrig kan veta sakert om hon ens kommer ihag det. Men idag nar jag paminde henne om att jag kulle ha fatt min lon igar och samtidigt fragade henne om hon skulle kunna tanka sig att betala mig redan pa fredag den har veckan (sa att jag hinner anvanda de pengarna till att kopa julklappar) sa sager hon att hon inte har nagra pengar kvar alls och att hon maste fraga Mick om han har nagra. Annars, sa hon, sa far jag vanta med den har lonen och fa bada tva sista pa samma gang pa fredag, nar hon fatt sin lon. Jag tvivlar pa att Mick tanker betala mig sa jag far nog lungt ta och vanta. Och jag som hade planerat att anvanda en del av den har lonen for att kopa julklappar till Sandra och Ylva. Men nu nar jag inte har nagra pengar forran pa fredag, samma dag som de aker hem till Sverige, sa kommer jag ju inte hinna det. Uscha, om bara Alana kunde borja tanka pa att se till att ha pengar sa att hon kan betala min lon i tid.  Men jag antar att det ar det som ar skillnaden mellan att aka som au-pair till en familj som haft au-pair tidigare och till en som inte har haft det. an kan jamfora min med Sandras. De som redan haft det vet ju redan hur det ska vara och kan rutinerna, men folket har kan ingenting om det. De later mig ju inte ens veta om planerna andras sa att jag inte behover jobba eller om jag behover det. Just nu kanner jag inte alls for att aka tillbaka hit efter nyar. Jag vill bara aka hem och stanna dar. Liverpool skulle jag overleva utan. Men det ar bara att hoppas att det blir battre sen nar jag kommer tillbaka.

Jag ska bara beratta lite snabbt om vad jag gjort idag: stadat, stadat och stadat som vanligt och sen stada lite till. Och nyss forsokte jag titta pa julkalendern men det kom bara upp gardagens avsnitt nar jag tryckte pa dagens sa inte kunde jag titta pa det heller.  Visst, visst har jag sakert missat ett och annat avsnitt under mina 18 ar, sa sa jattefarligt ar det ju inte, men jag ar saker pa att det kants lika surt for mig da jag missat de avsnitten som det kanns idag. Julkalendern ar en tradition. Den MASTE man se varje avsnitt av.

Nu ska jag i alla fall komma med en positiv sak fran idag: jag bastamde mig idag for vad jag ska kopa till mamma i julklapp och det har inte varit latt alls, men nu hr jag i alla fall bestamt mig. Sa far val se om jag hinner fa mina tva loner, som jag ska fa, innan jag aker hem, for annars ar det ett par av er dar hemma som lar bli besvikna.

Uscha…fran en sa rolig dag som det var igar till en sa har crappy dag. Uscha.

Aja, hoppas ni har det roligare dar hemma.

Sondag 13/12-09: Halloj, alla glada lucia-manniskor. Idag var det antligen dags for oss att lussa, och oj vad bra det blev. Tyvarr sa var jag tvungen att jobba hela dagen, fran 10 till runt halv sex sa jag kunde inte vara med Sandra och Ylva och baka pepparkakor. Men det gor inget for det ska jag gora om en vecka nar jag kommer hem till Sverige. Charley stoppade idag upp en liten rod kula i nasan varpa hon fick panik och borjade skrika, men fick ut den igen pa egen hand. Men hon fortsatte grata och skrika och gjorde det jattelange sen. Men jag skrattade. Jag tyckte det var jatteroligt. haha  

Klockan fem kom Sandra och Ylva hem till mig och vantade uppe i mitt rum tills jag jobbat fardigt. Sen gick vi over till Ylva och bytte om och nar Alana, Mick och barnen kommit dit satte vi igang. Det har framtradandet var, tycker i alla fall jag,  det samsta framtradandet vi gjorde under kvallen. Det var jattetrangt i koket sa vi fick knappt plats vilket gjorde det svarare. Vi hoppade over vissa verser och vi sjong kanske lite ostadigt eftersom det var vart forsta framtradande, men det gick hyfsat bra i alla fall, bade barn och vuxna verkade gilla det. Steve sa att han inte skulle vilja braka ed nagon av oss eftersom vi sag ut som karatefolk, eller var det ninja??? Och sarskillt ville han inte braka med mig for jag hade massa ljus pa huvudet dessutom. Haha. Det var forresten forsta gangen jag hade pa mig en luciakrona med riktiga ljus idag, lite ironiskt att det skulle vara i England, ett land som inte ens firar lucia.

Direkt efter var lilla show hos Ylva sa akte vi hem till Sandra. Hennes familj hade julpyntat. Och med julpyntat menar jag verkligen julpyntat. :O Jag ska inte ens forsoka forklara det for ni skulle bara fa fel bild i alla fall men det var jattehaftigt. Stora girlanger, julbelysning, overfyllda riktiga julgranar,uppblasbar tomte och snogubbe som tittar upp och ner ur varsitt paket i tradgarden och en stor tomte, i nara pa full storlek, i koket som dansar och sjunger sa fort den kanner av rorelse plus mycket mer. Ahhh, vad mysigt. Det ar vad jag kallar riktig julstammning. Jag onskar jag fick bo dar i stallet for har. Jag kom forresten pa idag ocksa, under vart sista stopp med vart luciatag, att, om man jamfor min, Ylvas och Sandras familjer och hus, sa bor jag i det minsta huset aven om jag bor i den storsta familjen. Uscha, vad trangt vi bor.

Hemma hos Sandra var vi mycket battre an hemma oss Ylva och vi blev mycket uppskattade aven dar. Till var forvaning sjong till och med Sam och Tom, de tva tonarspojkarna, med i Deck the Halls under den andra gangen vi sjong den da vi bett dom alla att sjunga med. Direkt efter det har framtradandet akte vi direkt i vag for att genomfora kvallens sista. Det har var pa The Network, vuxen-scouterna, som vi ska ga med i. The Network ar en grupp ”unga vuxna” mellan 18 och 25 ar och tre aldre ledare, de ar kanske runt 13 stycken medlemmar och nastan alla var dar idag. Det var forsta gangen jag och Ylva traffade dom sa det var lite roligt att gora nagot sant har forsta gangen, haha. Det har var det basta framtradandet och vi blev uppskattade ocksa har. 

Efeterat stannade vi kvar for att vara med pa deras lilla mote och vi fick en ganska bra bild av vad The Network ar, och visst later det kul alltid. Ett flummigt gang som hittar pa roliga saker skulle man kort sagt kunna saga. De har en aktivitet varje sondag och idag planerade de in vad vi ska gora under sondagarna i januari och februari. Kanske till och med en bit in pa mars. Bio, Pictionary och bakning av svenska pannkakor (vad det nu ar for skillnad melan svenska och engelska) later val som roliga saker att gora. Fast, tro mig, manga mer flummigare saker planerades in. Fast det far vi ta nar vi kommer dit nasta ar. Det enda problemet ar att jag ibland maste jobba pa sondagar vilket kommer betyda att jag inte alltid kan folja med men det far jag val ta. Ar ju trots allt pa grund av jobbet som jag kan vara har nu over huvud taget.

Nu har jag fatt kanna pa det som troligtvis ar det storsta lucia-problemet: stearin i haret, hmmm. Fast nu tror jag att jag lyckats pilla ut det mesta, fast innan var det en hel del stearin i mitt har (som tur var kande jag ingenting nar det rann ner). Min T-shirts axel har en hel del stearin pa sig som runnit ner och till och med sa har jag stearin pa mina vader pa strumbyxorna. Konstigt att jag inte kande nar det rann ner dar.

Efter att ha varit pa The Network i ett par timmar sa akta vi hem till Sandra igen, for Karen hade, efter vart luciatag, sagt att det var okej for oss att komma tillbaka dit senare och ata. Vilket vi nu alltsa valde att gora. Sa for andra gangen pa samma kvall sa fick jag nu titta pa de vacka juldekorationerna. Vi fixade i ordning lite mat och efter det sa varmde vi upp lite svensk glogg (fran Ikea) och at lussekatt och papparkaka. Sa har satt vi, tre luciakladda flickor och drack glogg och at pepparkakor och lussekatter. Vad blir mer svenskt an sa??? Jag till och med tyckte om de forsta klunkarna glogg idag, fast sen blev det lika ackligt igen som det alltid varit. Kanske var for att det var svenskt i England som jag kunde sta ut med mer av den ackliga smaken an vanligt. 

Vart lilla luciatag i Sandras vardagsrum…visst var vi sota???

Forresten sa tyckte alla att lussekatterna och de svenska pepparkakorna (annorlunda smak an de engelska) var jattegoda. Det var roligt.

Sa nu ar det val dags att borja langta tills nasta lucia kan jag tanka mig. Nar jag kan titta pa riktiga luciatag i stallet for att bara vara med i ett litet ett. Jag sager det igen: Uscha for att bo i ett land som inte firar lucia. Aldrig mer att jag gor det. Det ar ju det basta pa hela aret…att titta pa lussetag…sa mysigt.

Jag ska komma med lite glada nyheter till alla Penguin-alskare ocksa: jag hittade fyra till gator som jag inte tror jag har skrivit upp har i bloggen tidigare. Men aven om jag har det sa ar det kanske bara kul att lasa den/dem igen.

Dagens Penguin: What do Penguin’s have for lunch?

Lordag 12/12-09: Dagen fore lucia. Strax efter klockan 12 i formiddags kom Sandra och Ylva hem till mig. Vi skulle baka lussekatter. Trots att hela familjen Barry var hemma och trots att det har ar ett ganska litet hus sa gick det jattebra att baka har. Vi vill ju forstas att, eftersom man inte har lussekatter i England, att det ska bli en liten overraskning i morgon nar de far se dom for forsta gangen sa ibland var det lite svart att lyckas se till att ingen av barnen sag dom men det tror jag ingen av dom gjorde. Sen skulle vi ga ner till stan och inhandla de sista grejerna vi behover men lussekatterna hade inte svalnat an och jag vagade inte lata dom sta kvar i koket for det fanns ingen chans att ingen skulle tjuvkika da, sa vi stallde upp dom i mitt rum och sa till alla barn att de inte fick ga in dar. Callum ville ju sa klart ga in i alla fall, irriterande som han ar, men tillslut slutade han sla pa dorren och det var nagonlunda sakert for oss att ga ut. Dock var jag fortfarande osaker pa om nagon skulle ga in i mitt rum medans vi var borta men nar jag senare kom tillbaka sa var jag saker ganska saker pa att ingen varit dar. Sa det var bra. Plus att hela mitt rum doftade saffran, vilket var annu battre.

Nu ar luciakronan fardig och den ar jattefin och stadig. Coolt att vi kunnat gora den helt sjalva (med viss hjalp fran Rachel). Vi provade ocksa vara klader idag: ett par vita strumpbyxor, rott sidenband for mig och blaa for Sandra och Ylva. Och sa en stor vit T-shirt, vilken inte var sa stor som jag hade trott for den racker knappt nedanfor rumpan men vi var fina anda. Sa nu kommer folket har bli jatteimponerade. Det visade sig idag ocksa att familjen Barry kommer ga hem till Rachels familj i morgon och titta pa oss i stallet for tvartom som det egentligen var tankt, fast det gar ju lika bra det. A ena sidan ar det bra for hemma hos oss hanger det en lampa precis dar jag, som lucia, bast skulle kunnat sta i vart vardagsrum. Men a andra sidan sa ar det lite synd for vi har ju en sa stor och gosig soffa i vardagsrummet medans vi nu kommer vara i Rachels kok och barnen kommer nog fa sitta pa golvet. Men det ar dom ju vana vid att gora.

Jag, Ylva och Sandra pratade idag om att det kanske skulle bli sa att ingen av oss vill aka ifran Sverige igen sen efter jul nar vi ska tillbaka hit sa vi bestamde oss for att, innan vi aker hem om en vecka, ha bokat in en resa nagonstans i borjan av nasta ar, sa att vi har nagot att se fram emot nar vi kommer tillbaka hit. Och vi kom fram till att det basta skulle vara att aka till Liverpool sa det ar dit vi ska. Skoj, skoj, skoj.  Kan knappt vanta.

Fast i nulaget vantar jag mest tills i morgon och sen till att fa fira jul hemma i Sverige, men sen nar man star dar efter nyar och inte har nagot mer att se fram emot i Sverige pa ett tag sa kommer man langta, langta, langta jattemycket efter den har lilla resan och da vill man ju inget hellre an att flyga over till England igen, eftersom man, nar man val kommer hit, vet att det narmar sig.

Idag ar det en precis en manad sen jag kom hit. Jag ville bara namna det.

Men usch vad jag hatar alla mynt har i England. :O Mynt som manga ar for sma for att de ska vara varda att anvanda. Hmmm, de borde verkligen andra pengasystemet har. Pa mitt skrivbord ligger redan efter en manad en stor hog med mynt som knappt gar att anvanda, i vilket fall som helst sa kan man inte ta med sig alla sina mynt nar man gar ut for det skulle vaga for mycket och de skulle inte fa plats . Sa de far snallt ligga kvar dar pa skrivbordet. Alla 1-penny, 2-pence och 5-pence. Till och med nagra 10-pence far ligga kvar. Uscha, uscha, uscha, vad jag hatar alla dessa mynt. Fast a andra sidan sa kan det val bli till nagot bra sen nar jag ska aka harifran nasta ar for da kan jag ju skanka alla de dar pengarna (som nog blivit en hel del vid det laget) till valgorenhet.  

Och sa svaret pa den sista Penguin-gatan: Because they haven’t got any pockets.

Love

Fredag 11/12-09:

Nu har jag precis kommit hem fran barnens skola. Det var bingo dar ikvall och Sandra skulle ga med Lottie och Ylva skulle folja med sa jag bestamde mig for att ta med mig Millie (den enda av Barry-barnen som ar mogen nog) och vi hade en kul kvall. Vinstchanserna var ganska stora skulle jag tro men det var trots det bara Ylva som vann av oss fem (skonhetsprodukter av nagot slag var vinsten). Millie vann dock en gang men hon sa inget och nar jag upptackte det hade ett till nummer dragits och  nagon annan ropat bingo sa da var det forsent. Men det gjorde ingenting for det var jatteroligt att spela bingo i alla fall, aven om man inte vann. Det maste vi se till att gora oftare. Spela, inte nodvandigtvis vinna. Det var roligt for nar vissa nummer ropades upp sa ropade alla de barn som var dar nagot som de troligtvis alltid brukar ropa nar det ar sadana har bingokvallar. Och snart stamde jag, Ylva och Sandra ocksa in i ropen. Nummer 2 da kvackade alla som en anka. Nummer 22 blev det tva kvack. Nummer 8 var wobble och nummer 88 wobble-wobble. Nummer 11 visslade alla som om man visslade efter en snygging (dock inte jag for jag kan ju inte vissla). Haha, rolig kvall det har. Och eftersom Millie och Lottie var med sa pratade jag, Ylva och Sandra engelska hela kvallen vilket var bra eftersom vi i stort sett alltid annars pratar svenska med varandra.

Jag har ocksa idag fatt den roliga nyheten att min kara granne Nadja borjat folja min blogg. Sa hej pa dig Nadja, hoppas du gillar bloggen. Och forresten det har visat sig att vi inte alls ar fran Estland, vi ar fran Ryssland precis som du. Eller inte precis som du for det ar bara en fjardedel av mig som ar darifran men anda, visst ser jag lite rysk ut?

I morse skulle jag ha tagit barnen till skolan men det visade sig att jag egentligen inte behovde det. Nastan alla morgonar ar sadana. Ingen later mig veta om planerna andras och sen helt plotsligt nar jag fragar om jag kan ta barnen och ga da sager Mick eller Alana att de ska ta dom med bilen. Hmm, kunde ni val ha sagt lite tidigare, eller??? Men idag hade Alana kommit pa att Callum hade tid hos en talpedagog, eller vad sager man pa svenska? Talpsykolog, talterapi? Speech therapy var i alla fall vad Alana sa. Lite forvanad blev jag over att de tycker att Callum behover speech therapy men inte Rihannon. Pa grund av det har hade Alana tagit ledigt hela dagen fran jobbet vilket betydde att jag varken behovde lamna barnen i skolan eller hamta dem pa eftermiddagen. Men aven om jag inte behovde folja med och lamna dom pa morgonen sa gjorde jag det. Dock trodde jag att Alana skulle kora dem ner med bilen, sa jag tankte att det gjorde nog inget om jag inte hade jattetjocka klader pa mig. Men nar vi kom utanfor huset sa visade det sig att vi skulle promenera ner till stan for att Mick hade tagit bilen nar han i gar kvall akte tillbaka till hans ”camp” igen. Dessutom sa var det iskallt ute, kallare an det nagonsin har varit tidigare i England nar jag varit ute. Men vi var redan sena sa jag hade inget annat val an att fortsatta i mina alldeles for tunna klader. Nar jag kom hem igen satte jag igang med stadningen. Det var sakert en vecka sedan, minst, som nagon moppade golven har, men idag gjorde jag det. Jag stadade och stadade och da och da ovade jag lite infor lucia pa sondag. ahhh, vad mysigt det ska bli. Det hande inte sa mycket mer sen under dagen innan det blev dags att aka till bingon. Har jag forresten sagt att Sandras Lottie ar jattelik Lindsay Lohan, tycker jag i alla fall. Jag fragade henne idag om hon vill bli brevvan med Angelica (eftersom ingen av mina barn har ar intresserade) och det ville hon sa vi far hoppas att de kan bli bra vanner sa smaningom.

Det var forst idag som jag insag att Storbritannien ar en o. Att jag bor pa en o. Det var dimman i morse som fick mig att inse det. For en san dimma har jag aldrig sett forrut. Det sag ut som sma, sma dammkorn som flog runt. Atminstone under en liten stund. Men man kunde verkligen se dimman. Konstigt.

Jag och Ylva och Sandra har pratat lite om vart vi ska se till att gora utflykter till nasta ar och visst ser det ut som att det kommer bli en rolig var och sommar. Vi kan ju inte veta helt sakert annu men som det ser ut nu sa kommer vi att aka till Paris (narmare an vad man tror), Skottland, Irland och sa sjalvklart till mitt val: Liverpool. Haha. Jag langtar mycket mer efter de har utflykterna an vad jag langtar efter att fa tillbringa mer tid med familjen Barry har. Om jag inte hade haft de haft utflykterna att se fram emot sa hade det nastan kunnat kvitta vilket om jag kom tillbaka hit efter jul eller inte men  shoppingen har i Hereford och framtida utflyckter med Ylva och Sandra kan man ju inte bara missa.

Jag maste forvarna er om att det bara finns en Penguin-gata kvar nu sa se till att njuta av varenda stavlese av den for sen kommer det inga fler. Haha, fast jag kan tanka mig att manga blir glada av att slippa dom. Jag vet att jag sjalv kommer bli jatteglad i alla fall. Jag lovar, det ar mycket, mycket trevligare att ata kexen an att skriva ner eller lasa gatorna.

Gardagens Penguin: Out of beak-ers.

Dagens Penguin: Why do Penguins carry fish in their beaks?

Vet ni, en sak som ar jattebra har ar att det ar jattelatt att se om en atprodukt ar vegetarisk har. For pa allt som det inte ar nagot kott i ar det ett  marke pa (oftast gront) , En ring med ett V ar det och sa star det suitable for vegetarians dar ocksa. V-market finns till och med pa godis och lite roligt var det nar jag och Ylva ocksa hittade det pa en harfargsflaska. Hmmm, vem skulle vilja ata harfargen??? :O Idag upptackte jag dock att det dar V-et kanske inte alltid stammer for pa en fardigmat-paket stod det att ratten hette nagot med chicken men anda hade den det dar V-et pa sig. Hur kan det dar hanga ihop. Hur som helst sa ar det bara att leta efter det dar V-et har i affarerna sa vet jag om jag kan ata det eller inte. Jag menar om ratten heter nat som antyder att den innehaller kott men anda har ett V sa ar det ju klart att jag anda inte ater den.

Jag har for mig att det finns ett annat marke ocksa som passar battre in pa min beskrivning men det har ar tva av dom som jag far halla utkik efter.

Puss pa er!!!

Torsdag 10/12-09: Idag var forsta gangen pa ett tag som det kandes som jag verkligen jobbade. Forst gick jag upp klockan 06.00 och hjalpte Alana att gora barnen redo for skolan och sen promenerade jag ner med dom. Som vanligt var Callum en plaga (dock inte en lika stor plaga som han var nar vi senare gick hem). Det ar ungefar allt dagen gatt ut pa kanns det som: att irritera mig pa Callum. Pa vagen hem hande det nagot roligt. En kvinna korde forbi mig med sin bil och hon lyssnade pa hog, hog dunka-dunka- musik och gissa vad? Musiken hon lyssnade pa var svensk: Basshunters Boten Anna (fast pa engelska). Jag gick hem och satte igang tvattmaskinen. Kandes som om det var dags att tvatta mina klader igen. Och den har gangen funkade det precis som det skulle och tro det eller ej men varken tvattmaskin eller torktumlare gick sonder. Alana lag pa overvaningen och sov som hon gor alla torsdagar (hade jobbat natt) sa jag gjorde det jag kande for sa tyst som mojligt. Egentligen var jag ledig tills jag skulle hamta barnen pa skolan men i brist pa annat att gora sa valde jag att gora lite nytta. Stryka klader, stada i rummen och plocka undan lite i koket.

Sen rakade jag ga lite for sent hemifran nar jag skulle hamta barnen. I vanliga fall brukar det racka med 25 minuter men idag hade jag bestamt mig for att ta vagen forbi ASDA ner till skolan. Jag visste att den var lite langre men inte tankte jag pa att jag darfor borde ga lite tidigare. Men jag kom bara fyra minuter for sent till nar Callum slutade sa ingen skada skedd.

Rhinannon har en manlig larare som kanske ar 25 ar eller nagot sant. Honom skulle ni se, alla ni tjejer/kvinnor dar hemma i Sverige. Inte bara ar han engelsman (vilket ar bra bara det) utan han ar jattesnygg ocksa. Idag hade han dessutom dom snyggaste kladerna pa sig som jag nagonsin sett nagon man ha. :O Hmmm, det ar nastan sa att man onskar att han ar singel och hatar sex, for da skulle han bli min direkt. Sa man kan saga att jag aldrig har nagot emot att ga ner till skolan pa morgonarna, for jag vet att han alltid ar dar da sa jag har alltid nagot fint att titta pa. Och om han nagon dag inte skulle vara dar sa funkar Millies larare nastan lika bra. Fast jag tankte idag att eftersom Millies larare ar en tjej runt, ocksa hon, 25 ar sa kanske hon ar ihop med Rhiannons larare. De hade nog varit sota ihop kanske.

Vi slog rekord pa vagen hem. Den langsta tid vi nagonsin tagit pa oss. En och en halv timme tog det. Visserligen sa tog vi en liten annan vag men inte en vag som tar en hel timme langre att ga. Men jag var val lite mer talmodig idag an andra dagar, antar jag, och lat barnen stanna till vid fler stallen och lat dom ga lite langsammare. Och sa var det saklart Callum ocksa som drog ut pa tiden. I stort sett hela vagen forsokte han reta upp mig, kandes det som i alla fall, genom att gora saker han vet att jag inte gillar. Som att till exempel slanga skrap pa gatan (eftersom jag alltid ar som besatt av att barnen ska anvanda papperskorgarna) och att ta av sig sin jacka. Nar jag kande att han fick for mycket ”makt over mig” sa kallade jag honom for baby varpa han stannade och borjade storgrata och vagrade fortsatta ga. Nar han efter tva tredjedelar av vagen borjade slapa sin jacka i den vata och leriga marken efter sig valde jag att inte bry mig om det, dels for att jag visste att det var precis det han ville att jag skulle gora och dels for att jag visste att det var han sjalv som skulle lida av det senare. Haha, och vad ratt jag fick. Plotsligt stannade han upp nar han insag att han var helt geggig pa kladerna och i ansiktet och det var tydligt att han inte gillade det. Men det var han sjalv som sett till sa att det blev sa sa nu fick han skylla sig sjalv. Jag brydde mig inte om det.  

Nar vi tidigare hade kommit fram till den parken som varit oversvammad, sa sa jag hogt: ”Oh, I want to play soccer” for det ar precis sa jag tanker varje gang jag gar forbi de de dar harliga fotbollsplanerna. Om det anda kunde bli var sa att man kunde fa spela fotboll. Langtar, langtar, langtar. Nar jag sagt det om soccer sa sa Millie: ”You’re a boy”. :O Jag hade ju inte tankt pa att det i stort sett bara ar killar som spelar fotboll i England. Jag forklarade for Millie att i Sverige sa spelar tjejer lika mycket fotboll som killar men da tyckte hon att alla tjejer som spelar fotboll i Sverige ar ”tomboys” (pojkflickor). Vilken hemsk, hemsk tanke att det finns lander dar det ar ovanligt med kvinnliga fotbollsspelare. Tank om man vaxt upp i ett sant land. Da skulle man ju knappt inte ha haft nat kul att gora nar man vaxte upp ju. Men nu vet jag i alla fall att jag maste spela massor av fotboll med alla tjejer jag kanner har nar det blir battre vader sa att jag kan sudda bort lite av Barry-barnens fordomar om kvinnliga fotbollsspelare. Inte for att det ar ens i narheten sa roligt att titta pa damfotboll som det ar att titta pa herrfotboll utan for att jag tycker det ar jatteroligt att spela och jag ar kvinna.

Pa kvallen sa kom jag antligen igang med att sla in lite julklappar, nagot som jag forsokt med i flera dagar, men som barnen alltid avbrutit. Men idag gick det. Jag har varldens finaste julklappspapper, jag lovar. Jag valde att ocksa fraga Alana och Mick (som kommit hem fran sin kurs for att hamta nagra saker) om de hade nagra tips pa hur jag ska hantera Callum. Alanas svar blev: the Naughty-Spot. Ni vet en san dar matta som man tvingar barnen att sitta pa nar de ar olydiga, en san som super-nanny anvander. Sa det var svaret pa hur man hanterar honom inomhus men hur ska man da gora nar man ar ute. Till exempel pa vag till eller fran skolan? Jo, aterigenblev Alanas svar the Naughty-Spot. :O Snacka om att folk skulle titta och man skulle skammas om man drog fram den pa en offentlig plats. Men det ar klart att det ar en sista utvag om inget annat fungerar och man kanner att man tappar kontrollen over honom helt nagon gang. Fast anda, kan man verkligen gora sa? :O

Jag fick ocksa veta att jag maste jobba pa sondag for- och eftermiddag sa jag kommer inte kunna vara med Sandra och Ylva knappt nagot den dagen innan det ar dags for vart luciatag. Men det kommer ga finfint anda, bara vi ser till att vara nagonlunda klara pa lordag. Pa lordag ska vi troligtvis vara har hemma hos mig och baka. Jag ar inte 100 % saker pa att det blir har men det verkar sa. Alana ar snall nog och later oss vara har trots att huset ar jattelitet och trangt och sa lange Rachel inte sager att vi kan vara hemma hos dom, vilket i alla fall jag tror skulle bli mindre kaotiskt, och Ylva och Sandra haller med om att det vore battre sa ar det har vi ska vara. Fast det ar klart att det kommer bli jattebra vart vi an ar. Sen sa har vi ocksa bestamt oss for att Rachel och hennes familj ska komma over hit till Alana och Micks hus pa sondag och sa ska de fa titta pa luciataget tillsammans. Det kommer spara oss massor av tid. Vad roligt det ska bli.

Jag ska avsluta dagens inlagg med nagot jag sag nar jag gick med barnen i en del, jag aldrig tidigare varit i, av den stora parken. Det fanns en trastaty dar, pa grasremsan mellan floden och gangvagen. Statyn forestallde en bulldog och jag var bara tvungen att lasa pa skylten varfor man valt att stalla ut en hund dar. Den hade tillhort en man som jobbade som organist i katedralen for jatte, jatte langesen. Och sa var det nan kompositor som bodde i Hereford som hette Sir Edward Elgar som kande den dar organisten och de brukade ga promenader utmed floden (dar som statyn nu star) med bulldoggen, som forresten hette Dan. Jag tror att det kan vara sa att den har statyn heter Enigma Variations och att Elgar gjorde den for lange, lange sedan men jag ar inte saker. Hmm, det har far jag lasa in mig lite mer pa. Sa har ser i alla fall statyn ut:

Nu ska jag dra till sangs sa att jag i morgon orkar upp nastan lika tidigt som idag. Blir annu mer jobb  i morgon.

Gardagens Penguin: Beak….careful out there.

Och sa dagens Penguin: How do Penguins drink?

Onsdag 9/12-09: En helledig dag idag. Klockan 10 kom Ylva hem till mig och nagon timma senare kom Sandra. Vi skulle ova luciasanger infor sondag. Nar Ylva kom blev hon lite forvanad for att jag lyssnade jag pa Lars Vegas Trio och hon overraskade mig nar hon sa att dom kommer fran Ostersund precis som hon och Sandra och att Lars Vegas himselfs barn ar pa dagiset dar hon praoat. Nar Sandra sen kom  blev hon ocksa forvanad, varken hon eller Sandra hade trott att Lars Vegas Trio var sa kanda utanfor Ostersund som de ar, men har satt jag nu, en tjej fran Boras, och sa att min familj alltid lyssnar pa deras julskiva kring jul. For hemma hos oss har det blivit som en tradition. Vad vore val julen utan Lars Vegas Trio? Sen berattade Sandra att en av mannen i bandet, Janne, har ett barn som gar i samma klass som Sandras syster och att hennes mamma kanner honom. Hehe, det var en positiv overraskning.

Lars Vegas Trio. Alla som inte lyssnat pa den har skivan, gor det!!! Ni kommer alska den.

Jag, Sandra och Ylva valde ut fem sanger att sjunga pa sondag: Sankta Lucia, Julen ar Har, Staffan var en Stalledrang, Deck the Halls och Nu tandas tusen juleljus. Jag fick nu ocksa den gladjande nyheten att jag fick vara Lucia. Grattis till mig. Efter lite inomhusovning av latarna bestamde vi oss for att ga ner till stan och forsoka hitta framfor allt staltrad till luciakronan men vi ville anda fortsatta ova pa sangerna sa vi sjong hela vagen ner till stan. Konstigt nog tycker jag inte att folk tittade sa konstigt pa oss som jag forst trodde de skulle gora. Nere i stan hade vi tur och hittade en cirkelformad gravljushallare som vi tyckte skulle vara perfekt som luciakrona aven om den var for stor, men det kunde fixas. Efter att ha kopt lite gront glitter till kronan och lite blatt och rott band sa var Sandra tvungen att ga hem for att jobba.

Pa vagen hem gick vi in pa en kyrkogard som vi tidigare pratat om att vi maste ga in pa nagon gang. Vi ville titta pa gravstenarna. Vi hittede massor av soldaters gravstenar. Dels soldater som dott under andra varldskriget och dels soldater som dott under senare krig (till och med for bara nagra ar sen). Sa vi tittade pa deras gravstenar och jag fick tillbaka den dar kanslan av att varlden inte ar som den borde. Den kanslan som jag haft de senaste aren men som jag sluppit sen jag kom hit till England. Hmmm, att manniskor faktiskt ger sig ut i krig och satter sina liv pa spel, bara for att forsoka besegra och doda manniskor som borde vara deras medmanniskor. Men icke. Uscha, det gick ocksa upp for mig att England har onodigt manga soldater utskickade just i detta nu. Stackars manniskor. Fast a andra sidan sa har jag vant mig vid arme-snacket vid det har laget eftersom Mick just gatt med i (om man kan saga sa) armen for andra gangen och Rachel haller pa att gora det ocksa…Royal Air Force ska det tydligen bli for henne sa hon ska upp och flyga hon.

Det var ocksa pa den dar kyrkogarden som jag insag att jag har det sa bra har i Hereford att jag till och med lyckats glomma bort att det igar var 29 ar sedan John Lennon dog. Det var nar Ylva sa att det pa en gravsten stod att kvinnan i graven dott igar for ett ar sen och jag tittade pa datumet som sa den 8:e december som jag kom ihag att det var nagot speciellt med det datumet. Sa min reaktion blev: Va!!! Nej men det kan val inte stamma. Men visst stamde det. Sa forvanad har jag inte blivit pa jattelange.

St. Martins Church. Det var den har kyrkogarden vi gick in pa. Nar vi gick runt kyrkan kom vi hit:

Soldatgravar. Dock blev den har bilden tagen nar det var var sa det sag inte lika sommrigt ut idag nar vi var dar.

Fler soldater. Pa de flesta av de har stenarna stod det att de dog ar 1982 och jag forsokte komma pa vart de kan ha dott men kunde inte det. Nyss kom jag pa att det maste ha varit i Falklandskriget.     

Nar vi kom hem till Ylva fragade vi Rachel om hon hade nagot tips pa hur vi skulle kunna fa kronan att passa battre och inte vara sa stor. Hon tankte en stund och kom sen med den briljanta iden: Sponge (tvattsvamp). Och det var ju sjalvklart att hon hade ratt, varfor hade inte vi varit sa smarta som hon for??? Sa jag och Ylva tog bilen ner till Asda dar vi kopte nagon sorts konstig, tunn, tvattsvamp och sadana dar vanliga som ar morkare och grovare pa ena sidan och tvattsvampsmjuk pa andra. Nar vi kom tillbaka till Ylvas hus sa tejpade vi fast dom runt kronan och voila: en luciakrona som passar. Nu ar det bara glittret kvar som ska viras runt sen ar den fardig.

Jag fick min julklapp med posten idag ocksa. Ni vet den som jag behovde hjalp fran Sverige for att bestalla. Den ar underbar. Mycket battre an vad jag hade forestallt mig sa nu vet jag nagon som kommer bli glad pa julafton. Hoppas jag.  

Gardagens Penguin: Lost.

Dagens Penguin: What do mother Penguins say to their children before they go out in the dark?

Tisdag 8/12-09: Julspel nummer tva stod forst pa schemat idag. Idag gick jag ner sjalv till St Nicholas Church och traffade Alana inne i kyrkan. Bade Rhiannon och Millie var med i spelet och bada tva hade fatt varsin replik. Och for att skryta lite sa kan jag saga att Millie var den som sparkade igang  julspelet med sin replik. Rhiannons replik nagra minuter senare kom som en liten chock for mig. Den dar tjejen har inte lart sig att prata riktigt. Jag som trott att det bara var jag som var ovan vid hur barn i hennes alder pratar men nej. Hon pratar verkligen omoget, som en bebis. Jag jamforde henne med alla andra i hennes klass och da insag jag att hon verkligen maste utveckla sitt sprak for att hinna med sin arskurs. I alla fall sa var det har julspelet mycket battre an det igar (trots att de inte hade nagon riktig asna). Kyrkans prast ar stortskon. Efter att ha sett honom och lyssnat pa honom tva dagar i rad nu sa kan jag bara konstatera att han ar en typisk engelsk prast. Kort, graharig och valdigt munter. Mycket battre an svenska praster. Och oj vad man lyssnade nar han pratade. Nu later det kanske som om jag haller pa att bli religios men nope, inte jag inte. Haha, sager jag som just i detta nu sitter och lyssnar pa EMD:s cover pa Hallelujah. Det ar tur att familjen Barry inte ar nagot religiosa, aven om de kanske tillhor kristendomen, for det hade kants konstigt om de var jattetroende och jag om de fragade om det skulle behova saga: ehh, jag lamnade Svenska Kyrkan i somras sa jag har inte nagon religion. :O Jag undrar om de skulle ha fatt en samre syn pa mig da. Hmmm.

Efter julspelet akte jag med Alana hem och stadade barnens rum och for forsta gangen hittils anvande jag dammsugaren. Ah, forresten till alla er som oroar sig for den dar stackars torktumlaren sa ska jag saga att den har blivit lagad nu. Efter stadningen gick jag ner till stan. Min avsikt var att kopa ett par-tre saker men jag slukades upp i julklappsshopping och shoppade, shoppade, shoppade upp nastan alla mina pengar. Sa nu har jag inte alltfor manga julklappar kvar att kopa, synd ar det bara ar de svaraste julklapparna kvar att kopa nu. Om nagon forresten har nagot tips pa vad jag kan kopa till Alana och Mick sa snalla, snalla, snalla lamna det tipset i en liten kommentar. Och aven om ni inte har ett tips sa snalla, snalla, snalla kommentera anda, for det ar sa grymt roligt att kunna lasa nagra ord da och da fran folk hemma i Sverige. 

Nar jag kom hem var Alana och hamtade barnen i skolan sa jag satte igang med att sla in lite julklappar, eller det han inte ens bli lite julklappar for jag hade inte ens hunnit bli fardig med att sla in en liten julklapp nar barnen kom instormande i mitt rum. Sa jag gjorde fardigt den enda julklappen och sen lat jag barnen pyssla lite i mitt rum (synd bara att rummet ar sa litet sa att det blir kaos nar vi ar fem personer har inne). Visst hade jag kunnat skicka ut dem allihop men det ar roligt och mysigt att kunna vara med barnen sadar pa en helt vanlig dag och vara som en riktig storasyster. Men lugnet holl sig inte kvar sig jattelange. Jag antar att ni kan gissa vem det var som forstorde vart lugn. Just det: Callum. Bad boy-Callum. Naughty-Callum. Sa for andra dagen i rad slangde jag ut honom fran mitt rum. Sen akte Alana ivag till jobbet och eftersom Mick ar borta tills pa fredag sa blev det en jobbkvall for mig. Det var sa roligt for middagsdags kallas ju for Teatime har och da skulle Millie idag forsoka fa Charley att ata sin middag. Hon upprepade da plera ganger: ”Eat your tea”. Haha, at ditt te. Det lat roligare och roligare for varje gang hon sa det. Haha. Jag genomforde den vanliga kvallsrutinen for barnen: middag, bad, pyjamasar pa, ”biscuit and a drink”, tandborstning och sa slutligen sangdags.  Och saklart far man inte glomma att ge barnen ”a kiss and a cuddle”. Puss och kram. Ikvall smog jag dock in ett litet annat inslag i rutinen ocksa: svensk julkalender pa datorn. Jag forstar inte hur barnen kan gilla nagot som de inte ens kan forsta nagonting av, men otroligt nog sa ville inte Rhiannon att jag skulle stanga av. Men det hackade for mycket idag sa jag valde att stanga av i alla fall (Jag tittade pa den sjalv senare i stallet). Men nagra minuter svensk tradition blev det i alla fall for Barry-barnen ikvall. De tycker ocksa det ar jatteroligt att vi tittar pa Kalle Anka varje julafton i Sverige. Rhiannon sa till och med igar att hon vill folja med mig hem till Sverige for att hon skulle fa se Kalle Anka. Haha. Innan hon visste om Kalle sa tyckte hon att det var jag som skulle stanna i England over jul. Hon skrev en lapp till mig som hon skrivit ungefar: Du kan aka till flygplatsen men flyg inte darifran. Du kan stanna har under veckan det ar jul. Hur gulligt ar inte det?

Problemet med Callum fortsatte under hela kvallen. Han gor mig verkligen galen den dar pojken. Vagrar gora allt jag ber honom om. Idag anvande jag inte mitt lilla papperskorgknep utan jag valde att skicka upp honom pa sitt rum. Eller, jag skickade inte upp honom utan snarare drog upp honom till sitt rum eftersom han vagrade ga upp sjalv, surprise. Uscha, vilken hemsk liten pojke. Men jag vet vart han har fatt det ifran. Mick har skamt bort honom. Later honom gora som han vill helt och hallet. En gan till exempel sa hade Callum gjort nagot han absolut inte fick gora och jag fragade honom om han trodde att hans pappa skulle tycka att det ar okej. Da svarade Callum att Mick inte skulle bry sig om det for ”I’m his son”. Och de flesta ganger ar det precis sa det ar. I vilket fall som helst sa ”slangde” jag in honom i hans rum, slackte lampan och stangde dorren. Jag visste att det sa smaningom skulle fa honom att ge efter. Och det gjorde han. Nu kan jag lattare forsta varfor foraldrar skaller pa sina barn. Det ar for att det ar det enda man kan gora ibland. Det ger en makten. Det var lite harligt att hantera Callum med lite tuffare tag idag, aven om jag tror att jag maste gora det manga, manga fler ganger innan han lar sig att lyssna. Sa nu sover han i alla fall dar inne i sitt rum. Och tjejerna sover inne i sitt och jag sitter har i mitt och vet att jag borde ga och lagga mig. Aven om jag ar ledig i morgon sa behover jag all somn jag kan fa.

En liten rolig sak jag kan beratta som avslutning pa dagens inlagg ar att alla affarer har har godis vid kassorna. Det spelar ingen som helst roll vilken sorts affar det ar, alla har de godis vid kassorna. Eller, jag vet ju inte hur det ar i dom affarer jag inte varit i men i dom jag har varit i ar det sa (Konstigt nog inte pa Primark dock). Tyvarr sa ar godiset inget undantag fran alla andra saker har i landet. Jag menar saklart att det ar billigt, vilket inte ar sa kul for da koper man mer. Hmm, jag som trodde jag skulle kulla fa en chans att sluta ata godis nar jag kom hit. Men icke. Dock ar inte mitt godisberoende lika illa langre Jag har lart mig att ata riktig mat nu ocksa. Haha.

Primark, inte bara en jattebra affar pa grund av sina jattebilliga klader, skor och accessoarer utan ocksa pa grund av de godislosa kassorna. Den har bilden forestaller ingangen/utgangen pa Primark har i Hereford som jag redan gatt genom manga, manga ganger, och manga, manga, manga fler ganger ska det bli. Papperskassarna de har ar det enda negativa jag kan komma pa om den har affaren.  

Det verkar som om jag, Ylva och Sandra kommer fa lussa for lite fler manniskor an bara vara familjer pa sondag. Ylva och Sandra var pa ett mote for scouterna for vuxna, som vi kanska ska ga med i, i sondags. Jag jobbade sa jag kunde inte folja med. Men hur som helst sa var de tydligen intresserade av att fa se vart luciatag sa det ska bli annu roligare nu. Lite mer pirrigt bara och viktigare att det blir bra.

Tydligen spelar det ingen roll om man biter pa naglarna har eller inte for man blir sjuk i alla fall. Jag ar fortfarande forkyld, och dessutom vaknade jag i morse och upptackte att jag troligtvis fatt nagon lattare form av ogoninflammation. Tur att det ar en av de minst daliga ”sjukdomar”, om man kan kalla det for det, som jag vet. Sa nu ska jag, forrutom att aldrig bita pa naglarna, alltid fran och med nu forsoka halla mina hander sa langt bort fran mina ogon som mojligt. Hmmm, far se hur det gar.

Gardagens Penguin: The snow ball.

Dagens Penguin: What do you call a Penguin in the desert?

Mandag 7/12-09: Idag ar det precis tva veckor kvar tills jag aker hem till Sverige. Kan knappt vanta. Forresten har jag sagt att jag for forsta gangen sag en akta skotte haromdagen nere pa matavdelningen pa Marks & Spencer? Japp, han hade kilt och en san dar skottemossa och allt. Hihi.

I fredags nar jag och Ylva tittade pa film hemma hos henne sa visade det sig att vi tycker helt olika om vara harfarger. :O Hon tycker tydligen att jag ar blond men det har jag ju inte varit pa ett par ar. Okej jag vet att det ljusa fortfarande lyser igenom en del men jag har ljusbrunt har nufortiden. Samma missfargade har som jag hade nar jag akte fran Sverige. Kanske kan jag ga med pa att folk har lite olika uppfattningar om min harfarg men blond, nej. Jag har daremot anda sedan vi traffades forsta gangen sett Sandra som blond men det gor inte Ylva. Enligt henne ar Sandra brunharig. Haha, sa olika man kan tycka. Vi ar i alla fall ense om att Ylva har brunt har. Tror jag.

Nog pratat om har. Min dag borjade med en liten promenad ner till stan (vi skulle ju ha cyklat men det var for regnigt sa vi bada tyckte det verkade  battre att ga) med Alana for att for forsta gangen satta min fot i en engelsk kyrka. Det var dags for mig att titta pa mitt forsta engelska julspel. Dock visade det sig att det inte var sa jattemycket att titta pa. troligtvis berodde det pa att det bara var en massa fyraaringar som inte direkt ar stora nog att kunna framfora ett riktigt bra julspel. ingen hade nagon replik utan det vara bara prasten som stod och berattade och sa sjong barnen lite titt som tatt. En sak chockerade mig mycket under det dar julspelet i alla fall: I borjan, nar fyra-arige Josef och fyra-ariga Maria gjorde entre, sa hade de med sig en asna. En livs levande asna kom gaende in i kyrkan. :O Herregud vad jag blev forvanad. En stund in i spelet kom jag ocksa pa att man ar val katoliker i England, eller? Det maste vara darfor den engelska kyrkan sag sa annorlunda ut jamfort med Sveriges protestantiska kyrka. Fast jag borde kanske ha raknat ut det redan innan juspelet borjade nar jag fragade Alana vad det var for kuddar som lag pa golvet framfor varje bank och hon forklarade att de anvands nar folk ber. Hmmm, ber verkligen katoliker, precis som muslimer, halvliggande pa golvet? Sa det var en liten besvikelse, det dar julspelet (forrutom asnan) men jag far hoppas att det blir battre i morgon nar det ar de lite aldre (Millie och Rhiannons arskurser) som ska spela upp sitt julspel. Forresten ska jag lagga till ocksa att jag hade fel igar nar jag sa att det var bade Callum och Charley som skulle vara med idag. Det var bara Callum, men Charley var i kyrkan anda med sin nursery-grupp och tittade pa.

St Nicholas Church. Det var i den har kyrkan Callum hade sitt julspel idag. Den ligger precis i mellan floden och barnens skola. Visst ar de engelska kyrkorna mycket vackrare an de svenska???

Efter julspelet skulle jag och Alana egentligen ha promenerat hem igen men Alana tyckte inte att det skulle bli nagot roligt att ga hem i regnet sa hon bestamde att vi skulle ta bussen. For forsta gangen skulle jag aka buss i England. Trots att de flesta bussar ar jattesma sa fanns det anda fyra saker som jag verkligen gillade med i alla fall just den har vi akte med. Forst var det en av stoppknapparna. Den var precis likadan som dom vi har i Sverige. Tyvarr fanns det bara en som sag ut sa pa den har bussen. Den andra saken var ett stolparna inne i bussen var turkosa. Turkosa precis som gatlyktorna pa gatan genom Luleas Tekniska Universitet. Fargglatt som inne pa Liseberg. Jag kande mig hemma pa den dar bussen. Den tredje saken jag reagerade pa var att busschaufforen satt i en liten egen hytt som var som ett eget litet rum. Den sista saken var den roligaste saken. Det satt en skylt langst fram i bussen dar det stod regler pa vad som gallde i bussen och den forsta regeln var: Sta inte framfor den har skylten. Haha. Det ar till och med roligare an att det, dar det brukar sta vart bussen ar pa vag, pa framsidan av bussen, brukar sta Sorry och sen nat mer som jag inte kommer ihag, nar bussen inte ar ”i tjanst”. Fast i och for sig sa ursaktar man sig pa alla skyltar som stallts upp tillfalligt har som vid t.ex. vagarbeten.

Jag anvande formiddagen till strykning och sen bad Alana mig ga ner till skolan och hamta barnen. Pa vag ner till stan gick jag en bit bakom en man. Vi gick bada tva pa samma sida av vagen. Jag bestamde mig for att ga over till andra sidan eftersom det var at det hallet jag skulle fortsatta sen. Precis nar jag skulle korsa gatan sa fick jag se att mannen framfor mig ocksa hade bytt sida. Jag gick over vagen och fortsatte att ga bakom honom. Men sa kom jag pa att jag tidigare hade bestamt mig for att ta den andra vagen genom parken ner till stan idag sa jag bestamde mig att byta tillbaka till den sidan jag gick pa innan. Men da plotsligt fick jag se hur mannen framfor mig ocksa bytte sida igen och gick tillbaka till den sida han forst gatt pa. Valdigt forvanad korsade jag gatan igen och fortsatte ga bakom honom. Hur stora ar oddsen att nagor sant dar ska handa igen tro?

Jag passade pa att julklappsshoppa i nagon halvtimma innan barnen slutade skolan. En halvtimme hinner man inte mycket pa om man inte vet vad man ska kopa men som tur var visste jag det. Nar vi var pa vag hem sa var barnen like gnalliga som de varit de sanste gangerna nar vi gatt hem fran skolan. Antingen ar de blota, eller sa slog eller knuffade nagon av deras syskon dom. Kanske behover de en toalett eller sa ar de helt enkelt trotta och vill hem.Trots deras gnall kom vi till sist hem men det tog langre tid an nogon gang tidigare. Nastan en hel timma om jag inte raknat fel.

Jag har fatt lite problem med att handskas med Callum for han har i stort sett slutat helt med att lyssna pa och lyda mig. Fast det ar bra att papperskorgen ar uppfunnen for det ar ett bra knep pa honom att hota med att slanga nagot i papperskorgen. Jassa, Callum, vill du inte ta pa dig din pyjamas? Na men da slanger vi den i papperskorgen. Det fungerar nastan alltid. Ibland glommer jag dock bort det knepet och later honom gora mig galen innan jag kommer pa det. Uscha. Men jag kan trosta mig med att han inte lyssnar pa sina foraldrar heller.

Ylva och Sandra har andrat vara planer lite nar det galler lucia. Vi ska inte langre anvanda lakan som lucialinne for Sandra och Ylva kopte, nar de var i Birmingham, stora vita T-shirtar och vita strumpbyxor som vi ska ha. Det ar bara sex dagar kvar nu. Sa mysigt det ska bli. Min hals ar fortfarande inte okej pa grund av min forkylning. Min forkylning som verkar omojlig att bli av med. Men jag far hoppas pa att halsen hinner bli bra tills lucia sa att jag kan gora mitt basta. Det vore ju hemskt annars. Jul, jul stralande jul.

Jag har juldekorerat lite i mitt rum. Eller juldekorerat och juldekorerat. Jag har satt lite glitter runt min spegel, satt en san dar julklappsrosett uppe i hornet pa spegeln, gjort ett hjarta av glitter pa vaggen och hangt tva bitar krusade julklappssnoren pa min garderob, om man nu kan kalla den for det. (Det verkar inte som om nagon har riktiga garderober har i England, for alla som jag har sett hemma hos folk ar sadana dar ostadiga av tyg). Lite juldekoration har jag i alla fall gjort sa nu ar mitt rum lite mer Christmassy. Eller eftersom mitt rum, som alltid, ar stokigt sa kan vi saga att det ar Christmessy. Vad jag ar vitsig.

Nu ska jag ta och titta pa julkalendern. fast forst svaret pa gardagens Penguin: A Penguin rolling down the hill.

Och sa en ny: Where do Penguins go to dance?

 Puss pa er!!!

Sondag 6/12-09: Dag tva ensam med barnen. I gar kvall gick jag och la mig lite val sent men det var bara sa trevligt att kunna ha nedervaningen for sig sjalv hela kvallen (och halva natten). Klockan halv nio i morse vacktes jag av att Charley oppnade dorren och tittade in i mitt rum, varpa en efter en de andras tre sota sma huvuden dok upp dar i dorroppningen. De bad mig ga upp och gora frukost till dom och det ar klart att jag gjorde det. Konstigt nog var jag inte sa trott som jag brukar vara pa morgonarna. Herregud, efter de har tre veckorna vet jag hur trott man hela tiden ar med smabarn i huset. Okej, de kanske inte ar jattesma men jamfor man med mig sa ar de det.

Medans barnen at frukost tittade de pa Mamma Mia och sen kom jag med den briljanta iden att ga till parken och ha en lunchpicnic och leka lite pa lekplatsen. Jag forsokte fa barnen att stada upp i huset innan vi gick vilket gick halvbra. Callum vagrade gora nagonting och tjejerna var inte alltfor positiva till stadning de heller men tillslut var huset nagorlunda rent och vi kunde ge oss ivag. Nar vi kom ner till parken ville jag ta den langa vagen runt den stora grasplanen (det dar det var sa mycket vatten forrut att det sag ut som en sjo) och vi gjorde som jag sa. Men tjejerna kom med forslaget att gena over grasplanen. Och aven om jag visste att det troligtvis var ganska blott pa sina stallen sa gick jag med pa det for jag ville testa att ga pa det for forsta gangen. Jag menar, det ar inte varje dag man kan krossa botten pa en sjo gaende. Callum ville dock inte ga dar. Han insisterade pa att ga pa gangvagen runt planen just eftersom det var sa blott i graset. Men jag fick med honom till slut. En bit in pa planen fick han for sig att springa och sa klart halkade han rakt i en vattenpol och blev genomvat. Sen fick jag hora flera ganger: ”I told you I didn’t want to go there”. Vi gick och gick och gick men verkade aldrig komma narmare lekplatsen eftersom planen ar sa stor men tillslut var vi anda framme och barnen var i full fard med att leka. Barnen at sin lunch och gav sig sedan ut till roligheterna igen. Vilket kanske inte var jattebra for Callum och Millie fick for sig att direkt hoppa pa ”The Spinning-top” som ar en slags skal som man sitter i och snurrar, snurrar, snurrar runt. Men Callum visade sig vara lite for liten och kanslig for en sadan leksak direkt efter lunch sa han kraktes. Nu vet jag i alla fall tills nasta gang: Ingen spinning-top efter lunch. Efter det gick vi hem.

Val hemma ville barnen direkt satta pa Mamma Mia igen och det kunde jag ju inte garna saga nej till. De tycker alltid det ar lika roligt att se min flagga dar pa baten i filmen och idag var det annu roligare eftersom jag hade min flagga ocksa pa min troja. Alana och Mick kom hem strax darefter, runt kvart over ett, vilket var tidigare an vantat. Min jatteskojiga helg med barnen var slut. Det var lite synd att jag inte fick fortsatta vara ”foraldern” men samtidigt var det skont for det ar inte overdrivet latt att ensam halla koll pa fyra barn mellan tre och sju ar i ett dygn.

Jag fick nagra timmar for mig sjalv uppe i mitt rum och jag valde att ringa hem till Sverige. Forst till lagenheten for att prata med lillasyrran Angelica men eftersom pappa precis kommit och hamtat henne sa pratade jag med mamma i stallet. Hon tyckte att jag borjat prata mycket mognare sen jag akte till England. Haha. Sen ringde jag ut till huset dar jag forst vaxlade nagra ord med min far och sen pratade med Angelica. Angelica aterigen till mig att jag later precis som var storasyster Carolina, som lagt till sig med en lite norrlandslatande dialekt efter att hon flyttat till Lulea. Hon sa till och med att jag later som Carolinas pojkvan Mats som ar en akta norrlanning. Det ar kanske inte sa konstigt att jag borjat prata som folket i norra Sverige eftersom den enda svenskan jag pratar har (forrutom under nagra telefonsamtal da och da) ar nar jag pratar med Ylva och Sandra som kommer fran Ostersund. Sa det ar inte konstigt om jag borjat prata som dom. En rolig grej ar att nar jag pratade med Angelica for nagon vecka sedan och inte hade pratat med nagon i Sverige sedan jag kom hit (tror jag) sa fick jag nastan en chock av hennes dialekt. Uscha vad fult det ar med vastgotska. Jag kan inte tro att jag sjalv har pratat sa i hela mitt liv. Men sa fort jag kommer hem till Boras igen sa lar jag val borja prata vastgotska igen antar jag. Fast jag kan inte undvika att hppas att jag fortsatter prata som jag gor nu for det ar sa mycket finare.

I alla fall, tillbaka till Orchard Avenue. Haha, jag tittade just vad orchard betyder och det betyder frukttradgard. Men inte har jag sett nagra som helst frukttrad har. Nar jag pratat klart med Sverige sa kom Millie in i mitt rum och sen var hon kvar har i stort sett anda till sangdags. Efter en stund kom dock Callum, Rhiannon och Charley in ocksa och det var roligt att vi alla kunde vara lite i mitt rum utan att jag behovde oroa mig for att barnen skulle forstora nagonting men sa klart forblev jag inte orosfri sarskillt lange. Callum fick for sig att borja harja omkring harinne och jag fick lov att tva ganger slanga ut honom och faktiskt halla upp handtaget sa att han inte kunde komma tillbaka in (lite elakt jag vet, men han maste lara sig att han inte kan gora hur han vill utan att bestraffas.) Han har verkligen varit jobbig idag, den dar pojken. Sedan tog Alana och Mick med sig Charley och Callum ut en stund. Men Millie och Rhiannon ville stanna hemma med mig. Vi tre hade en liten mysig tid tillsammans i mitt rum. Precis som om vi var riktiga systrar. Faktiskt sa kallar de mig sin syster och insisterar till och med pa att jag har deras efternamn. Sa for dom ar jag Veronica Barry. Jag forsoker fa dem att forsta at jag inte ar en Barry utan en Svensson men de maste alltid kampa jattemycket sa fort de ska forsoka uttala mitt svenska efternamn och anda far dom det inte ratt sa jag ska helt enkelt bespara dom det besvaret och lata dem se mig som en Barry.

Jag fick min tredje lon idag. Jag trodde faktiskt att Alana skulle glomma bort det och att jag skulle bli tvungen att paminna henne, men till min forvaning sa kom hon upp till mitt rum med min lon i ett kuvert. Tur for mig. Nu slipper jag kanna mig sa girig nar jag paminner henne, vilket jag gjorde forra veckan. 

I morgon ar det dags for det forsta julspelet som jag ska titta pa. Jag tror att det ar Charley och Callum som ska vara med. det ska bli roligt att for forsta gangen se ett engelskt julspel. Och en till spannande sak som ska handa i morgon ar att jag for forsta gangen ska cykla har i staden. Jag kommer inte ihag precis vad Ylva sagt att hon tycer om att cykla har men jag har for mig att hon inte tyckte det var jattelatt. Sa det ska bli en intressant morgondag.

Forrgars Penguin: In a snow bank.

Dagens Penguin: What’s black & white, black & white, black & white and black & white?

Lordag 5/12-09: Oh my God, vad den har dagen har varit kul. Jag borjade dagen med att ga ner lite snabbt till stan och nar jag kom hem fick jag antligen mitt efterlangtade paket med svensk julmusik och flygbiljett till Sverige. Sen drojde det inte lange forran Alana och Mick gav sig ivag. Nu kommer de inte hem forran i morgon eftermiddag nagon gang. Millies kompis Casey kom hit och var med oss till efter middagen sa jag hade inte bara fyra barn utan det blev fem. Fast det gjorde ingen skillnad. Vi borjade med att baka muffinsar till ljudet av svensk julmusik. Det blev chokladmuffinsar utan kakao och sa slangde vi i lite delade macadamia-notter och lite delhackade chokladbitar. Egentligen skulle vi ha haft kakao eftersom det ar typ den viktigaste ingrediensen men Alana hade inte hittat det i affaren sa vi fick klara oss utan. Det var lite roligt for nar jag sa till Alana i gar vilka ingredienser jag behovde till baket sa hade hon ingen aning om vad vaniljsocker var eftersom man i stort sett bara anvander nan sorts vatska som smakar vanilj som man droppar i istallet har i England. Fast jag visste att det borde finnas vanijsocker nagonstans eftersom jag, Ylva och Sandra anvant det nar vi bakat hemma hos Sandra. Men jag hade inga storre forvantningar pa att Alana skulle hitta nat vaniljsocker och det gjorde mig inget om hon inte gjorde det for det ar langt ifran den viktigaste ingrediensen. Men sen visade hon mig anda i formiddags, innan de akte, ingredienserna som hon kopt och jag blev jatteglad nar jag sag att hon faktiskt hade lyckats hitta vaniljsocker. Men sen sa hon att hon inte hittat nagon kakao. Da blev det lite varre. Kakao var ju anda den viktigaste ingrediensen. Men aven om vi inte hade kakao sa gjorde muffinsarna succe, bade hos mig och hos barnen.

Efter baket gick vi alla sex ut pa en liten promenad till en lekplats i narheten och nar vi kom hem satte jag i gang med maten. Forsta gangen jag lagat middag at barnen. Efter middagen gick Casey hem till sig, hon bor bara tvars over gatan. Jag skickade barnen upp till det vattenfyllda badkaret och jag satte for forsta gangen pa diskmaskinen. Det var forsta gangen nagonsin faktiskt som jag startade en diskmaskin. Sen tog det lite tid nar vi var fem stycken som skulle komma overens om en film att titta pa men tillslut bestamde vi oss for Hannah Montana the Movie. Efter filmen gick barnen och la sig medans jag stannade uppe och tittade pa ytterligare en film. Trots att jag, nar jag forsta gangen tittade i filmskapet har i huset tyckte att det var massor av filmer som jag aldrig sett som jag bara maste se innan jag aker harifran, sa valde jag idag att titta pa en film som man aldrig trottnar pa: Elf. Just nu sitter jag och halvtittar, om ens det, pa nan dalig komediserie. American dad heter den. Nyss horde jag grat fran overvaningen. Jag tankte en lang stund att om jag vantar sa kanske den som grater lyckas somna igen men det fortsatte. Typiskt nog sa upphorde gratet precis nar jag tankte ga upp och kolla. Det ar harligt att for en gang skull kunna sitta nere i vardagsrummet och titta pa vad man vill i stallet for att sitta pa mitt rum pa kvallarna, som jag alltid gor annars, och vara ute pa internet och/eller titta pa Monty Python.

Jag har fatt en lite konstig historia berattad for mig om den har tjejen Casey, som var hemma hos oss idag. Tydligen sa har hon massor av syskon medan hennes mamma inte har nagot jobb. Sa det sags att mamman skaffat sa manga barn bara for att fa pengar. Sen sa far hon sina aldsta barn, daribland Casey, att ga ut fran huset och laser dorren sa att de inte kan komma in igen bara for att hon ska fa tid att ta hand om de yngsta barnen. De barn som hon last ute far da klara sig sjalva under den tiden det tar tills hon laser upp och slapper in dom igen. Jag vet inte om nagot av det har egentligen ar sant, men det skulle inte forvana mig.

En lite roligare historia ar det sammantraffande som ager rum i detta nu i Birmingham. Alana och Mick akte ju dit idag och ska stanna tills i morgon. Ylva och Sandra akte ocksa dit idag och ska stanna tills i morgon. Men medan Alana och Mick akte dit for att ga pa en julfest, vill jag minnas att det var, med Micks jobb sa hade Ylva gett Sandra en overnattning pa hostel i Birmingham i fodelsedagspresent. Och vilket sammantraffande att de skulle valja just den helgen som Alana och Mick ar dar.

Haha, jag bladdrade just igenom tv-kanalerna for att se om det visas nagot bra nu och gissa vad jag hittar? Pa kanal 132 Alibi visas Wallander. Haha. Och sa star det sa har pa information: Sidetracked: Oscar-nominated actor/director Kenneth Branagh stars in the acclaimed mystery series. Swedish detective Kurt Wallander investigates a series of violent murders in Skane. Jag gillar egentligen inte Wallander men om det visas nat som har nagot att gora med Sverige i det har landet sa maste man ju anda titta.

Hela dagen har varit helt underbar. Barnen har varit lydiga och jattesnalla hela tiden och mitt storta problem har varit att oppna konservburkarna vid middagen (deras konservoppnare ar inte alls bra). Jag fick hugga och skara sonder dem med en kniv. Men det trodde jag faktiskt aldrig att barnen kunde vara sa snalla under sa lang tid. Nu onskar jag att Alana och Mick kunde aka ivag over helgerna mycket oftare sa att jag fick jobba sa har med barnen mycket oftare. 

Nu ar det bara att hoppas pa att barnen ar lika snalla och lydiga imorgon, innan Alana och Mick kommer tillbaka, som de varit idag men det tror jag nog.

Eftersom jag sitter pa nedervaningen och inte orkar ga upp bara for att hamta ett gammalt kex-papper sa struntar jag i dagens Penguin-gata och tar det imorgon i stallet. Jag hoppas det inte sitter nagot nyblivet Penguin-gatefan dar hemma i Sverige nu som blir jattebesviken.

Vad roligt. Jag trottnade pa Wallander och bytte till en musikkalan som spelar julmusik i stallet och nu spelar dom en jullat med Basshunter dar. I Miss You heter den. Mera svenskt.

Fredag 4/12-09: Idag har varit en toppen-dag. Jag var ledig hela dagen sa darfor valde jag, som alltid nar jag ar ledig, att ta en lang sovmorgon. Nar jag gatt upp gick jag ner till stan och agnade resten av dagen at julklappsshopping och jag ar riktigt nojd med hur det gick. Jag hade tidigare hittat en jattebra julklapp i en affar har i stan men nu rakade jag komma till en ny liten butik, som jag aldrig varit i eller ens sett forrut, och dar salde dom precis samma vara men den var £5 billigare sa ett fynd gjordes dar. Sen kopte jag for forsta gangen i England klader till mig sjalv (bortsett fran nagra par leggins), och det var inte helt otippat att det var pa Primark jag gjorde inkopet. Det ar ju dar alla handlar. Om det ar nagon kasse som man alltid ser massor av folk bara runt pa sa ar det Primark-kassen. Fast jag kan fortfarande inte rakna ut varfor de valjer att ha papperskassar nar de ar i England. Regn, regn, regn. Kassarna gar ju sonder av allt vatten. Sen var jag pa vag hem igen nar jag bestamde mig for att ga in och ta en titt i en affar jag aldrig varit i tidigare och tur var val det. Nar jag kom in var det forsta jag sag en stor, gammal reklamposter med Beatles. Fran nar A Hard Day’s Night kom. Och det underligaste var att den bara kostade £1.99 vilket ar strax over tva 22 svenska kronor. Okej, jag vet att det inte ar ett orginal eller nat men det ar ju anda Beatles. Jag far fortsatta att hoppas pa att det kan bli en liten resa till Liverpool innan jag aker hem efter sommaren nasta ar. Hoppas, hoppas, hoppas. Det var tungt att bara alla kassarna hem och det hela ledde till att jag nu sitter har med traningsvark i armarna, men det far jag tala. 

Pa kvallen gick jag hem till Ylva och vi planerade lite mer infor vart kommande luciatag. Ylva, jamtlanning och pysslig som hon ar, kom pa hur vi ska losa problemet med luciakronan. Vi gor helt enkelt en egen av staltrad och sa ka vi ha riktiga stearinljus i den sen. Eller det lar val inte bli vi som gor den, eftersom jag inte har en aning om hur man gor. Mest Ylva och Sandra skulle jag tro. Vi gick ner till Asda for att kolla om de hade nagon staltrad, vilket de inte verkar ha. Vi sa ocksa hej till Alana som jobbar natt dar just i detta nu. Sen gick vi hem till Ylva igen och tittade pa film. SURPRISE!!! Idag blev det Confessions of a Shopaholic. Och nu masta jag ga och lagga mig for klockan ar tva och jag maste hinna ner till stan i morgon innan det ar dags for mig att ta hand om barnen fram tills sondag eftermiddag.

Forresten sa sag jag nagot underligt igar (eller i forrgar) nar jag var pa vag till eller fran stan. Nere vid varat lilla Post Office som ligger bara nagra minuter fran oss star det ju sjalvklart en san dar rod brevlada utanfor. Men fram tills nu har jag trott att den varit som vilken brevlada som helst men nu sag jag att sa inte ar fallet. For det forsta finns det inga oppningar att slanga ner breven i och for det andra sa star det ju alltid pa brevladan nar den toms och sa men pa den har stod det inget sadant utan pa den platsen var det i stallet en san bricka som finns pa gamla ”snurr-telefoner”. Ni vet en san dar rund bricka med siffror. En san satt dar. Sa jag vet inte vad nagon har forsokt gora. Kombinera en typisk engelsk brevlada med en typisk engelsk telefonkiosk? Funkar nog inget bra i sanna fall.

Det ar konstigt for jag skickade ivag julkort hem till Sverige for tva dagar sedan och de kom tydligen fram redan idag. Men mitt paket som jag skickade hem till Angelica tog tva veckor pa sig och det lar ocksa det paket som jag vantar pa fran Sverige gora. Varfor kan inte allt man skickar ta lika lang tid sa att man vet nar man bahover skicka saker sa att de kommer fram i tid? Varken alltfor sent eller alltfor tidigt.

Svaret till gardagens Penguin: Because they don’t have enough money to buy plane tickets.

Och en ny: Where do Penguins keep their money?

Torsdag 3/12-09: Det ar helt otroligt. Idag har jag varit har i tre veckor. I morse gick jag upp tio over sex och gjorde i ordning barnen och gick med dem till skolan. En liten promenad som var varre an vanligt. Millie som alltid brukar vara sa glad, snall och hjalpsam var gnallig hela vagen. Dels for att jag ”tvingade” henne bara sin vaska sjalv och dels pa grund av nagot annat som jag inte kommer ihag vad det var. Troligtvis hade det att gora med att hon inte fick halla i Charleys ”koppel” nar hon velat det. Halvvags till skolan fick jag ocksa lov att saga ifran Callum. Han hade hittat en stor pinne som han insisterade pa att ta med sig till skolan men pinnar och skolor hor inte ihop sa sjalvklart fick han inte det. Han borjade grata. Sa nu var de tva som gnallde och grat. Men till skolan kom vi i alla fall. Jag valde att stanna en liten stund i stan och kolla i nagra affarer for jag had eingen atadning att gora idag. Nar jag kom hem var ingen hemma men Alana kom snart och strax efter det kom Rachel over och halsade pa med Harry och Charlie. Idag blev det som tur var inte lika stokigt som forra gangen de var har. Haha. Eftersom jag inte hade nagot battre for mig under dagen sa bladdrade jag igenom alla de julkataloger fran olika butiker som jag samlat pa mig sen jag kom hit. Och visst hittade jag nagra finfina julklappar dar i som jag ska kopa. 

Nar jag skulle ga och hamta barnen i skolan sa sag jag till att ga tjugo minuter tidigare an vad jag egentligen behovde, for att ha tid att aterigen ga in i nagra butiker nar jag gick genom stan. Den har gangen hade jag siktet installt pa material man kan anvanda till luciakronor och jag har hittat ett par kransar som skulle kunna anvandas men ingenstans finns det batteridrivna ljus eller liknande som vi kan ha i kronan. Troligtvis finns inte sadana har. Pa skolan gick jag igenom den vanliga rutinen: hamta Callum, hamta Charley, hamta Rhiannon och sist hamta Millie. Det ar ganska annorlunda att hamta barnen i den har skolan, Lord Scudamore Primary School, an i svenska skolor. Men de har sina orsaker. Jag maste beratta mer om det nagon gang.

Pa hemvagen blev det saklart grat och gnall igen. Den har gangen fran familjens gnallspik Rhiannon som gnaller sa fort hon oppnar munnen i stort sett. Det borjade med att hon borjade gnalla och grata sa fort hon kom ut fran skolan och sen fortsatte det hela vagen hem. Hon ar ganska svar att kontrollera, den dar tjejen och inte har hon lart sig att lyssna heller men jag gjorde mitt basta men till slut fick jag nog och sa ifran. Hon ville halla min hand men jag sa att jag skulle halla hennes hand nar hon borjat lyssna pa mig. Det vill saga inte nu. Det ar ju uppenbart att det har ledde till annu mer grat och gnall men det spelar ingen roll, for jag tror att hon larde sig en liten laxa, om man nu kan saga sa och det ar huvudsaken. Fragan ar bara om hon i morgon kommer att komma ihag nagonting av det dar.  

Nar vi kom hem var det dags for mig att bestalla en julklapp over internet och det var den krangligaste julklapp jag nansin kopt. Jag blev tvungen att fa hjalp av familjemedlemmar hemma i Sverige och sen skulle det sa klart krangla da jag inte hade stenkoll pa vilka nummer som skulle skrivas i vid betalningen. Men nu ar den i alla fall min hittils finaste julklapp kopt och jag kan knappt vanta tills den levereras hit. Nu kan ni ju alla dar hemma sitta och fundera pa vem den ar till. Allt som allt tog det tydligen mer an tre timmar for oss att bestalla den men det beror nog ocksa pa nan paus har och dar.

En liten rolig grej att beratta ar historien om osthyveln. Jag har funderat pa hur man skar ost har i huset nar man inte har nagon osthyvel men tydligen sa anvander man inte osthyvel i England. I stallet sa skar man bara osten med kniv. Jag vet inte om man ens brukar ata vanlig ost pa mackorna. Jag har i alla fall aldrig sett nagon engelsman gora det. Ylvas vardfamilj hade dock en osthyvel nar hon kom hit. Men de hade ingen aning om vad man anvander den till. Den var bara nagot som Steve kopt med sig pa en resa. Ylva fick lara dom vad man anvander osthyveln till. Ironiskt nog, strax efter att hon berattat det har for mig, sa anvande Ylva sjalv osthyveln till att steka agg sa man far hoppas att det inte var sa har hon larde Steve och Rachel att anvanda den. Haha.  

Nu ar det bara 18 dagar tills jag kommer hem till Sverige igen. Yippie!!!

Svaret pa gardagens Penguin: Aunt-artica.

Och sa dagens Penguin: Why can’t Penguins fly?

Onsdag 2/12-09: En till helt ledig dag idag. Jag tog sovmorgon till halv elva men sen var jag tvungen att ga upp. Ylva behovde min hjalp. Hon hade trott att hon skulle vara ledig hela dagen sa hon hade bokat en tid hos doktorn men det visade sig att hon inte alls var ledig utan tvartom hade Harry och Charlie hela dagen. Sa hur skulle hon da gora med barnen nar hon var hos doktorn? Hon kunde ju inte ta med sig dom in. Svaret blev hennes goda granne, Veronica. Sjalvklart stallde jag upp och gick till doktorn i stallet for henne. Haha, skojade bara. Men jag foljde med henne och barnen dit och sen gick jag en liten promenad med barnen medans hon var hos doktorn. En enkel losning. Sen foljde jag med dem hem och at lunch dar.

Pa eftermiddagen akte jag med Alana ner till stan nar hon skulle hamta barnen, var nagra saker jag behovde gora dar. Dels anvande jag for forsta gangen en sadan dar sot, stor, rund och rod brevlada som finns har. Visst finns det brevlador hemma hos oss ocksa, man behover inte aka ner till centrum for att posta brev, men jag ville anvanda en av dom lite mer i centrum. Verkade roligare sa. (Nu maste jag bara ringa fran en engelsk telefonkiosk ocksa). Dels lanade jag for forsta gangen en bok pa Hereford library. Det blev en av de bocker jag annu inte last av min favoritforfattare, Robert Swindells. Jag vet att han skriver ungdomsbocker men huvudsaken ar att jag laser over huvud taget, eller hur??? Det ar ganska konstigt for jag trodde att nu nar jag kom till england sa skulle biblioteket i Hereford ha manga fler bocker av honom an vad biblioteket i Boras har men icke. An sa lange har jag hittat tva varav en jag redan last i Sverige. Nar jag lanat boken och var pa vag att ga mot dorren sa horde jag bibliotikarien, som jag lanat boken av, viska till nagon, eller nagra, av de andra bibliotikarierna nagonting med Swedish. Det lat ganska negativt (kanske de inte vill att svenskor lanar deras bocker) men man far hoppas pa att det var positivt. Trots allt sa brukar val inte bibliotikarier vara jattemuntra alltid. Hon sag nog pa namnet att jag var svensk skulle jag tro eller sa tyckte hon att jag sag svensk ut fast det gor jag ju inte, eller? Hmmm.

Herefords bibliotek, gratismuseumet med gamla saker harifran stan och konstgalleriet som ocksa ar gratis men dar det inte finns sa mycket att se.

Under eftermiddagen/tidiga kvallen, satt jag uppe i mitt rum nar jag plotsligt insag att det var valdigt, valdigt lungt och tyst i huset. Sa brukar det aldrig vara nar barnen ar hemma och det var de nu…trodde jag. Men senare laste jag pa Ylvas blogg att Alana hade tagit med sig sina fyra barn och kommit och halsat pa dom och tydligen var det ganska mycket liv dar med barn overallt. Haha. Men har var det minsann lungt. Konstigt var det dock att jag inte markt att de gatt ut, men jag antar att jag var for inne i den svenska julmusiken jag lyssnade pa.

Idag hade jag ocksa ett litet heart to heart-samtal med Alana. Okej, det kanske inte var ett riktigt sant samtal men enligt mig sa var det det. Det ar ju ingen direkt hemlighet att jag till och med pa svenska oftast ar helt oformogen att kunna saga vad jag tycker, tanker och kanner, sa hur skulle jag mojligtvis klara av att gora det pa engelska? Problem, problem. Men jag tog upp ett par saker som jag tyckte vi behovde andra lite pa for att mitt jobb och alltihop har ska fungera battre och hon forstod vad jag menade. Anda ar jag lite orolig for att hon ska glomma bort de dar sakerna, tankspridd som hon ar. Tur ar det i alla fall att Mick inte ska vara hemma under hela nasta vecka. Mer jobb for mig och mindre pappa Barry i narheten, precis sa som jag allra helst vill ha det.

Det kanske ar dags for mig att lata er se barnen, aven om jag bara har de bilderna som var de forsta jag sag och aven om i alla fall flickorna ar utkladda pa deras bild. Jag lovar, det kommer fler bilder av dom sa smaningom.

Har har vi Charley (3) i mitten, langst fram, Rhiannon (6) langst till vanster och Millie (7) langst till hoger.

Ingen jattebra bild kanske, men det har ar Callum (4) fast jag tycker inte han ser ut alls sa dar i verkligheten, han ser inte alls ut som en liten hobbit.

Haromdagen fick jag veta att Ylva faktiskt hade haft tankar pa att aka till min Barry-familj innan hon bestamde sig for den hon ar i nu, och tur ar val det for mig att hon gjorde det valet, annars hade jag nog inte varit har nu. Sa tack, Ylva.   

Jag ska bara ge er svaret pa Penguin-gatan fran igar: Freeze a jolly good fellow.

Och nu en ny: Who’s the Penguin’s favourite aunt?

Hihi, jag fick precis min livs andra lon, sa roligt for mig, nu blir det julklappsshopping pa fredag. Vad onskar ni er i julklapp???

Tisdag 1/12-09: Antligen ar det december  Det ar man kan borja skymta julen dar framme pa riktigt. Nu nar det bara ar 24 dagar kvar till julafton och 13 dagar kvar till Lucia. Det ar ocksa bara 21 dagar kvar tills jag far aka hem till Sverige. Vad jag langtar. Idag har jag oppnat forsta luckan i min High School Musical choklad-kalender och tittat pa forsta julkalenderdelen pa svt play. Det tog dock mer an en timma att titta pa det korta lilla 15-minutersprogrammet pa datorn for det holl pa att buffra hela tiden sa jag fick forsoka vara talmodig och sta ut med att det hackade hela tiden.

Lucia ar som sagt ocksa pa gang. Det ar sa sorgligt att de inte firar Lucia har i England eftersom det enligt mig ar det basta under hela aret, nast efter jul da. Men jag och Ylva och Sandra ska ha vart eget lilla luciatag och lussa for vara tre vardfamiljer. Kanske ska en fjarde svensk au-pair som Sandra kanner och som bor i Birmingham ocksa komma hit och vara med. Det ska bli sa sjukt roligt att fa gora det har for engelsmannen som sakert inte ens har hort talas om lucia. Barnen lar alska det. De ska fa uppleva en svensk tradition. Nagot de aldrig kommer glomma. Men vi har ett litet problem: eftersom man inte firar lucia har sa saljer man sjalvklart heller inte luciasaker. Vi har letat efter nattlinnen eller langa skjortor eller vad som helst som skulle kunna likna ett lucialinne men det lutar mot att vi far kora en sax i nagra lakan och dra dom over oss. Hur vi ska gora med luciakronan har vi ingen aning om an. Om nagon har nagot forslag sa snalla dela med er av det for vi kan behova lite tips nar det galler det.

Idag var en staddag, likt de flesta vardagar ar. I morse overraskade jag mig sjalv lite grann. Alla andra morgonar sen jag kom hit har jag vaknat av barnens hogljuddhet. Men det gjorde jag inte idag. Eller jag vaknade men inte sa tidigt som jag brukar och jag lyckades somna om redan innan barnen, Alana och Mick akt hemifran sa jag borjar visst vanja mig. Till skillnad fran igar sa var det har faktiskt hen heldag inomhus. MIn forkylning blev visst inte battre av att hoppa studsmatta med Ylva igar sa jag valde att stanna inne hela dagen idag vilket jag hoppas ska ge resultat.

Jag har varit lite orolig de senaste dagarna att Charley inte gillar mig lika mycket langre som hon gjort hittills efter att jag borjat saga ifran lite mer. Jag trodde att hon kanske aldrig mer skulle vilja lata mig nudda utan att hon skulle bli sur men idag visade det sig att jag hade fel for hon lat mig faktiskt lyfta upp henne igen. Tva ganger till och med. Sen gjorde hon en sadan dar typisk barngrej. Hon skulle ga ner till koket och slanga sin bloja i sopkorgen. Hon gick ner for halva trappan och sen vande hon och gick tillbaka upp till mig och sa att jag skulle ga ner och slanga den i sopkorgen. Haha. Hon var ju anda redan halvt nere och hade bara behovt ta nagra steg till for att komma till koket men nej da. Jag sa till henne att ga och slanga den sjalv, dels for att Charley ar stor nog att kunna gora det sjalv och dels for att jag pratade i telefon med Sverige just da. Nar barnen kom och sa god natt till mig pa kvallen sa sa Rhiannon Merry Christmas till mig, hehe, lite i tidigaste laget kanske.

Forrut ville jag inget hellre an att bo i England men nu forstar jag inte hur jag nagon mer gang under december manad skulle kunna bo i ett land, som inte firar lucia. Jag vill allt bo kvar i Sverige, med alla svenska traditioner. For de flesta av dom ar oslagbara. Lucia, lucia, lucia!!!

Jag ska avsluta ocksa med en liten gata. Har i England finns det ett kex som gors av market Mcvities och som heter Penguin. Jag alskar dom, jag onskar jag kunde ta med mig tusentals av dom hem nar jag flyttar tillbaks till Sverige nasta ar men jag far val lara mig att leva utan dom. I alla fall sa ligger varje kex i en plastforpackning och pa varje forpackning star det en gata. De ar kanske inte jattebra men eftersom de ar en del av mitt nuvarande liv har i England sa vill jag dela med mig av dom. Sa jag ger er den forsta gatan nu och sa far ni svaret och en ny gata i morgon:

What do penguins sing on a birthday?

Och sa en liten fin bild av den gamla bron och katedralen: 

Till alla er dar hemma som skulle vilja se lite mer bilder har pa min blogg sa kan jag gladja er med att jag kommer ha massor av bilder efter jul nar jag fatt en digitalkamera i julklapp. Tack pappa

Mandag 30/11-09: Jaha, idag var en dag inomhus for mig. Satte inte min fot utomhus pa hela dan eller jo forresten nar jag och Ylva gick ut och hoppade studsmatta pa bakgarden. Att stanna inne var ett satt att forsoka bli frisk men eftersom det var forsta gangen jag var ute pa bakgarden sen jag kom hit sa spelade det ingen roll att jag gick ut for jag och Ylva hade roligt.

Det har var dagen da jag tvattade for forsta gangen het pa egen hand, tro det eller ej mamma, och det gick bra, ingenting gick sonder forran i slutet men jag skulle inte saga att det var mitt fel. Sa har var det: jag hade tvattat en maskin och torkat kladerna i torktumlaren helt felfritt och jag hade satt igang min andra maskin. Nar den andra maskinen var klar sa lyste klart och tydligt end-knappen sa jag oppnade tvattmasinen men kladerna nastan rann av vatten. Jag fattade ju att det inte skulle vara sa, men eftersom jag var ensam hemma och inte hade nagon att fraga om det sa tankte jag att det inte kunde spela nagon roll om jag slangde i tvatten i torktumlaren och lat dom ligga valdigt mycket langre dar i bara. Men det funkade tydligen inte sa bra. For torktumlaren slutade att fungera. Men vid den har tidpunkten sa hade Ylva kommit hit, tack gode gud, och hon visade mig hur man hallde ut vattentanken, som var helt full och hon visade ocksa hur man tomde filtret (nagot som mamma lart mig men som jag inte hade en tanke pa idag). Sen fick vi i gang torktumlaren igen men jag tyckte anda inte att den lat som den brukar gora. Men jag intalade mig att jag bara inbillade mig det. Jag och Ylva gick upp pa mitt rum och holl pa att bastalla lite gratisprover fran internet, nar Alana och barnen kom hem. Alana ropade nastan direkt pa mig och jag gick ner. Val dar nere sa Alana att det maste ha blivit ett fel med den dar tvattningen eftersom den hoppade over en hel del av tvattprogrammet. Hon forklarade att tvatten var alldeles for blot och darmed ocksa alldeles for tung for att torktumlaren skulle kunna tumla runt den. Sa hon hjalpte mig att kora igang tvattmaskinen igen och kora klart hela den sista delen av programmet. Men sen funkade det fortfarande inte att torka i torktumlaren. Hmmm, hon sa att hon skulle ta dit en arbetare som lagar sadana dar saker. Var torktumlaren trasig menade hon? Hehe, oops.

For forsta gangen idag var jag med och lagade middagen, detta for att jag skulle veta hur allt fungerade nar jag ensam ska ha barnen fran lordag formiddar till sondag eftermiddag den har veckan och darfor maste laga mat till dom. Alana fragade mig om jag ville att vi skulle blanda ihop en pulver-graddsas till mig. Jag tog lite tid pa mig och tittade igenom ingredienserna innan jag svarade att vi kunde gora det. Ingen kossa eller gris dari minsann. Alana sa att vi skulle gora till Mick ocksa eftersom han alskar den sasen sa det gjorde vi. Nar jag stod ensam i koket och rorde i sasen kom Mick in. Han fragade om sasen var till mig och jag svarade att den var till honom ocksa om han ville ha. Han sa da ocksa han att han alskar den sasen. Sen sken han upp och tog fram en av de ooppnade saspulver-pasarna, holl den framfor mig och sa: Have you seen this? Och seg som jag var sa sa jag: Yeah, I’ve seen it, why? Och han sa: Can’t you see it? Det var forst da jag sag det. Med stora bokstaver som tackte en fjardedel av framsidan stod det pa svenska: Graddsas. Haha, fast med prickar da forstas. Da blev jag glad. Sas fran Ikea, sas fran hemma. Alana hade nog forvantat sig att jag skulle reagera pa den svenska texten redan nar hon visade mig pasen men nar jag inte gjorde det valde hon att strunta i det.

Jag ska lugna alla dar hemma som sitter och tanker: Ahhh, den dar Veronica, vad ska det bli av henne. Hoppat av skolan och allt, hon kan ju inte ha nagon framtid. Ja, Jag kanske har hoppat av skolan men nu kan jag komma med den gladjande nyheten att jag ska hoppa pa den igen efter sommaren om min snalla fore detta rektor fortfarande gar med pa det. Visst gjorde jag ratt i att hoppa av och aka hit i stallet for att studera men jag gjorde inte ratt pa det viset som jag trodde da jag gjorde det. Mitt lilla aventyr har borta i England har fatt mig att inse att jag borde ga i skolan, att jag ska ga i skolan, att jag till och med vill ga i skolan. Helt plotsligt forstar jag det positiva med skolan. Tro det eller ej men jag har alltid sagt att jag absolut inte ska fortsatta studera efter gymnasiet men nu vill jag till och med det. Det finns visst mirakel.

Och slutligen ett litet tips till alla er som biter pa naglarna, som vill sluta med det men som inte klarar av att sluta: Ak ivag och jobba som au-pair. Jag har varit har i snart tre veckor och har redan slutat bita pa mina naglar. De kanske inte ar sa langa som naglar borde vara nar man latit de vaxa i tre veckor men det beror pa att mina naglar helt enkelt inte ar vana vid att vaxa sa de tar lite langre tid pa sig an vad andra naglar gor. Haha, det ar i alla fall min hypotes. Sa vad ar hemligheten? Dels sa har man ofta inte tid att bita pa naglarna nar man jobbar som au-pair. Och dels sa inser man att man kan fa i sig precis vilka bakterier som helst om man biter pa naglarna nar man bor i ett helt nytt hus med helt nya manniskor. Och inte vill man riskera att bli sjuk nar man jobbar har i England. Man vill ju kunna jobba och samtidigt kunna delta i alla roliga grejjer som folk runt omkring en hittar pa.

Puss och Hejs/ Veronica

Sondag 29/11-09: Usch, vilket vader det ar i det har landet. Gra himmel, blast och regn hela tiden. Nar man var i Sverige sa gnallde man over Sveriges vader men nu saknar man det. Men vadret ar val inget att bekymra sig over kanske. Atminstone gor ingen har det. Har gar folk runt i bara trojor aven om det ar kallt och daligt vader vilket nog ar svart att forsta for en skandinavier som har pa sig jacka sa fort solen inte skiner.

Jag hade hela dagen ledig idag ocksa. Jag hade egentligen tankt ga ner till stan och julshoppa lite men jag har inte fatt min lon an och det ar ingen mening med att julshoppa om man inte har nagra pengar att julshoppa for. Men det spelade ingen storre roll att jag inte kunde gora det for vadret var ju som sagt jattedaligt och dessutom ar jag grymt forkyld sa det hade nog bara blivit varre om jag sprungit nere pa stan i flera timmar.

Sa forrutom en liten promenad ner till stan pa eftermiddagen och sen hem igen sa har jag varit hemma hela dagen. Jag har inte velat vara nere med barnen sa mycket for de har haft sina egna sma saker for sig. Jag skulle nog kunna ta upp det storsta problemet som troligtvis finns for en au-pair har: Man vet aldrig hur mycket tid man ska spendera med familjen. A ena sidan tycker man att man borde vara med dom mycket eftersom man har blivit som en i familjen nu. A andra sidan sa vet man ju att man egentligen inte ar en i familjen och vill darfor lata familjen vara for sig sjalva ibland som de brukade innan de skaffade au-pair. Men fragan ar bara nar man ska lata de vara sjalva eller nar man ska delta i deras gemenskap. Hmm, ett litet dilemma det dar.

Det ar en annan sak som jag tycker ar valdigt konstig har. Alla dar hemma vet ju att under julen sa ar det julfargerna rott och gront som galler i Sverige, men har i England finns det inga direkta julfarger. I stallet tar man de farger man gillar bast. Jag berattade ju om att Alana igar tog upp plastgranen och idag fick jag tid att studera den for forsta gangen och det var konstigt. I Sverige finns det nog inte manga som skulle tanka sig att dekorera granen med rosa farger men varan julgran har i varat lilla hus pa Orchard Avenue ar dekorerad med bara rosa och lila julpynt. Och tro det eller ej: i toppen sitter det en rosa fjaril. En fjaril pa jul. Konstigt, va? 

Igar nar jag och Ylva var pa Stora Tesco hande nagonting som jag glomde att beratta om igar. Det hande ett mirakel. Vi strosade dar inne i supermarketen, gang upp och gang ner och helt plotsligt sa stod dom dar framfor mig: Tuggummin i pasar!!! Sa det existerar har trots allt. Fast det fanns bara en slags pase att kopa och den var inte sarskillt fin. Jag skulle nog inte kopa den i alla fall. I stallet tanker jag fortsatta kopa sma papperspaket och tomma ut tuggumminai min fina silvriga pase som jag hade med mig fran Sverige.

Det ar helt otroligt att jag bara varit har i tva och en halv vecka nar det kanns som om jag alltid varit har.

Lordag 28/11-09: Idag var jag ledig hela dagen vilket jag trodde skulle innebara en lang och harlig sovmorgon eftersom jag inte kom i sangs forran nagon gang mellan tre och halv fyra i gar kvall/natt och eftersom jag dessutom gatt och dragit pa mig en forkylning. Men nagon sovmorgon blev det inte. Vid halv tio vacktes jag av ljudet fran barnen. Jag tankte somna om men insag att jag inte skulle kunna gora det. Sa for att kompensera for att jag inte tittade pa Monty Python i gar kvall sa tog jag dator och lag och tittade pa det pa morgonen i stallet.

Idag var Sandra i London for att mota upp sin pappa och sin syster som kommit hit till England for att halsa pa. Men Ylva var har och hon var ocksa ledig hela dagen sa vi tva gick vid lunchtid ner till stan. Pa vagen sag jag det otroliga: Allt vattnet i parken var borta och fotbollsplanerna syntes igen. Det trodde jag aldrig. Forst gick vi till ett gratis-museum som ligger en vaning over Herefords bibliotek och tittade lite pa gamla saker och sen gick vi in pa biblioteket dar jag skaffade ett bibliotekskort. Man fick valja mellan fem olika bilder pa korten och jag tog saklart den jag gillade mest. En orange-brun bakgrund med de stallen som kortet galler i skrivet lite fint framfor. Pa Ylvas kort ar det dock en teckning som ett barn ritat till en teckningstavling. Den som vann tavlingen skulle fa sin teckning pa kortet och nu finns den teckningen aven i Ylvas planbok. Efter en stunds tittande i affarer sa gick vi och fikade pa ett cafe/restaurang som finns i en kyrka mitt i stan. Det ar inget religiost cafe (finns inga tecken pa det i alla fall) sa egentligen vet jag inte varfor det ar i kyrkan. Dessutom sa sag det ut som om halva kyrkan fortfarande anvandes som just kyrka men jag ar inte helt saker. Det var i vilket fall som helst det har cafeet som jag varit mest nyfiken pa att se och nu har jag sett det. Efter det blev det lite mer affarer och sen gick vi in pa Asda pa vagen hem. Jag gick hem till mig och Ylva gick hem till sig men ett par timmar senare sa kom Ylva hem till mig. Vi forsokte klara av att hitta en genvag ner till Stora Tesco (som Ylva och Sandra kallar den Tescoaffaren som ligger utanfor centrum) Ylva hade gatt den har vagen forrut men om det finns nagonting som man kan forknippa med Ylva och Sandra sa ar det att de verkar ha gjort en vana av att ga vilse Men jag och Ylva kom fram till Tesco utan storre problem. Val framme sa konstaterade jag dock att det har Stora Tesco inte var storre an det Lilla Tesco som finns i centrum. Tvartom sa var det snarare mindre, men vi ska nog lata dom behalla de namn som Ylva och Sandra gett dom for att undvika forvirring. Pa Tesco kopte vi lite gott att ata medans vi tittade pa film.

Efter Tesco gick vi hem till mig och till min stora gladje sa mottes vi av ett vardagsrum fullt med juldekorationer (mest till julgranen som ocksa tagits upp). Det ar det har jag har sett fram emot den senaste tiden och nu antligen kom julen till det har huset ocksa. Lite forvanad blev jag dock, for senast igar pratade Alana och Rachel om juldekorationer och da tyckte Alana att det var jattekonstigt att Rachel redan ville ta upp sina julsaker. men tydligen sa andrade hon sig. Filmen som jag och Ylva tittade pa den har kvallen var ”Borat” som Ylva aldrig sett tidigare sa jag tyckte att det var pa tiden.  

Nu tankte jag for forsta gangen lagga in nagra bilder pa min blogg. Bilder som Ylva tagit med sin mobil och som hon var snall nog att lata mig anvanda. Tack Ylva for det.

   Det har ar pa cafeet dar vi var idag. Att det ar en kyrka syns tydligt fran det har hallet men om vi hade tagit kortet at andra hallet i stallet sa hade det sett ut precis som ett cafe.

Jag idag, framfor den stora julgranen pa Herefords torg. Bakom granen syns karusellen och bakom karusellen syns det gamla svart-vita huset som nu ar ett gratis-museum. Jag har dock inte varit dar inne annu.

 En bild av floden Wye tagen fran den gamla bron (som ar fran 1600-talet) Langst upp till vanster i bild syns katedralen som ar en bra bra vagvisare om man gatt vilse och inte vet vart man ar. Det ar bara att ga mot tornet sa hittar man snart igen. Har jag forresten sagt att hela centrala Hereford en gang i tiden var ett slott. Vilket betyder att nar man gar och shoppar i stan sa gar man egentligen pa marken dar ett gammalt slott en gang statt. Delar av slottsmuren finns fortfarande kvar.

Och vad har vi har da? En sjo? Nej, det ar ju parken med fotbollsplanerna. Hela ytan med vatten som man ser ska egentligen vara bara gras men vattnet har kommit upp nerifran marken och oversvammat nastan hela grasplanen.

Sist men inte minst. Har har vi de tva tjejerna som gor min tid har i Hereford mycket roligare: Till vanster har vi Ylva och till hoger har vi Sandra (bada 19 ar och bada fran Ostersund). Jag vill lagga till att de, nar det har kortet togs, hade klatt ut sig i gamla klader pa museumet i det svart-vita huset som var med pa bilden med julgranen. Sa om ni tycker det ar konstiga klader de har pa sig sa ska ni tanka pa att det inte ar deras egna och de brukar vanligtvis inte ga runt med cape  

Fredag 27/11-09; Idag har varit en jattebra dag. Den borjade dock inte sa bra eftersom jag vacktes av ljudet av barnen och foraldrarna som alla hade forsovit sig. I vanliga fall nar jag har sovmorgon sa brukar jag anda vakna av dom aven om dom forsoker vara tysta men i morse var dom pa grund av stressen annu hogljudda. Sen skulle jag egentligen stadat precis som vanligt under formiddagen, men eftersom Alana var ledig och dessutom Callum var hemma fran skolan eftersom han fortfarande var hangig efter svininfluensasprutan sa sa Alana att hon skulle gora det. Sa jag fick noja mig med att stryka lite klader i dag. 

Mitt pa dagen kom 60 % av Ylvas familj over till oss. Det var mamman Rachel, Harry (3 ar) och Charlie (Charlotte, 1,5 ar). Efter att de gatt och jag stadat upp efter Charlie som slangt ut alla leksaker hon kunnat hitta i lekrummet pa golvet, sa akte Alana och Callum och Charley och hamtade sina tva systrar i skolan.

Sen blev det ett litet missforstand infor middagen. Alana skulle aka ivag till jobbet innan Mick kom hem sa jag skulle ha barnen i nagon halvtimme. Dessutom sa hade hon inne middagen i ugnen och bad mig att ta ut den nar timern pep om inte Mick hade kommit hem da. Sa hon sa hur jag skulle gora och forklarade att det, utover barnens mat, fanns en liten skal med den vegetariska varianten av maten langst ner i ugnen. Men korkad som jag var sa lade jag ner all min hjarnkapacitet pa att komma ihag hur jag skulle veta for att stanga av timern an vad jag lade ner pa att faktiskt fraga Alana och ta reda pa vart maten fanns i ugnen. Det kanske borde vara enkelt men har finns tva ugnar och de brukar vara fyllda med platar.  (Jag ar glad att jag inte har Sandras kok for dom har fyra ugnar). Sa timern pep och jag stangde av den men sen skulle jag ta ut maten ur ugnen och jag hade redan sett att min lilla vegetariska skal var i ugnen langst ner sa jag tog ut den forst. Men sen kunde jag inte hitta den andra. Inte for att jag kanske letade jattemycket men jag oppnade den oversta ugnen och sag att den var fylld av platar och uteslot snabbt att det var dar den stora skalen fanns. Och jag uteslot snabbt ocksa att den fanns i den nedersta ugnen for dar hade ju min skal statt. Sa jag drog slutsatsen att jag helt enkelt hade missforstatt Alana och att min skal egentligen var allas skal (aven om det blev pyttelite mat till var och en, men det tyckte jag inte var sa konstigt for ibland ater barnen har inte jattemycket till middag). Sa vi delade pa maten i den lilla skalen.

Efter middagen tog jag en promenad ner over den gamla bron till stan och sen hem over den nya bron. Nar jag kom hem ungefar en timma efter att ha lamnat huset sa sa Mick: Sa inte Alana till dig att det fanns en annan skal med maten for barnen i ugnen? Jag blev helt paff och Mick berattade att han hade kannt att det luktat brant nar han hade tagit ut sin pizza ur ugnen medans jag varit ute. Och pa sa satt hade han hittat skalen med all mat. Men jag vet fortfarande inte vart den hade statt, men det far forbli ett mysterium

Strax efter att jag kommit hem sa gick jag ut igen. Den har gangen kom Sandra och Ylva och hamtade mig. Vi skulle aka hem till Sandra som hade hela huset for sig sjalv. Pa vagen stannade vi till pa Sainsbury’s och handlade lite ingredienser sa att vi skulle kunna baka. Och baka det gjorde vi. Vi utgick fran de ingredienser vi visste skulle vara i Cookies men vi hade inget recept utan tog sa mycket vi kande for och sa hade vi i nagon eller nagra egna ingredienser ocksa. Till slut fick vi vara Cookies, gjorde efter vart eget pahittade recept och tro det eller ej men de var jattegoda. Vi dopte dom till ”Dagen fore London-kakorna” eftersom Sandra i morgon ska aka till London for att traffa sin pappa och sin syster. (Jag ska skriva upp receptet har sa fort jag far tillgang till det fran Ylvas eller Sandras blogg). Vi tittade pa en film som vanligt. Idag blev det ”Meet the Fockers”. Sen korde Sandra hem mig och Ylva och nu sitter jag har.   

Jag kommer inte riktigt ihag om jag sagt det har redan med det var lite roligt for Alana hon har ju fatt for sig att kopa massa vegetarisk mat till mig. Hon vet inget om att jag alskar Beatles, atminstone tror jag inte det i alla fall. Hur som helst sa har jag, sen jag blev vegetarian, velat prova pa nagon av Linda McCartneys vegetariska fardigratter och for nagon vekca sedan sa hade hon kopt Lina McCartneys vegetariska variant pa ”Toad in a Hole” och jag tyckte det skulle bli jattespannande att prova pa den, mendet blev nagot av en besvikelse  Jag gillade den inte alls. Fast jag hade kanske inte gillet den vanliga toad in a hole heller och om jag skulle provat nagon annan av hennes ratter sa hade jag kanske gillat den battre sa jag ska inte dra alla over en kant. Men lite coolt var det att antligen fa testa pa nagot fran Lindas utbud. 

Floden idag hade sjunkit tillbaka ganska mycket men i parken var dte fortfarande full oversvammning och nar jag gick forbi pa kvallen nar det var morkt och man inte sag fotbollsmalen sag det precis ut som om det var meningen att det skulle vara en sjo dar.

Ni vet de dar manniskorna som star med langa rockar och stopskyltar vid overgangstallen utanfor skolor??? Jag sag en sadan for forsta gangen i gar morse nar jag tog flickorna till skolan fran Sainsbury’s parkering. (Sainsbury’s ligger precis bakom skolan och Mick brukar oftast parkera dar nar han tar barnen till skolan sa det var dar han slappte av oss igar). Och inte bara sag jag en san dar manniska, jag till och med anvande hennes overgangstalle :) Sa hon fick halla upp stoppskylten at oss aven om jag inte tror det kom nagra bilar just da. Men det var lite haftigt i vilket fall som helst.

Torsdag 26/11-09: Idag har jag varit har i tva veckor. Det har gatt valdigt fort. Kanns som mycket kortare. Men tva veckor ar det. Jag har dragits in i julstammningen har i staden men barnen ifragasatter oftast varfor dom redan har satt upp julljus och dekorationer i staden och varfor dom saljer julsaker i affarerna. For for dom ar det langt kvar till jul, en hel manad.

Jag gjorde for forsta gangen barnen redo for skolan idag helt pa egen hand. Sen var det meningen att vi skulle ga till skolan men Mick skjutsade oss. Sen gick jag hem som vanligt och stadade lite. Dock kunde jag inte stada pa samma satt som vanligt for Callum hade tagit sprutan med vaccinet for svininfluensan pa morgonen sa han var hemma hela dagen. Jag ska lagga till bara att nar jag kom hit hade tva av medlemmarna i Ylvas vardfamilj svininfluensa och eftersom deras familj umgas ganska mycket med min familj sa var bade jag och Ylva oroliga att vi skulle bli smittade, Men icke sa nicke. Atminstone inte an sa lange, men faran ar nog inte over an. Mick var ocksa hemma fram tills lunch. Sa jag fick andra om lite i stadordningen idag.

Medens jag stadade kom jag pa en smart grej. Om man tittar pa den har familjens barn sa behover de i stort sett aldrig stada upp efter sig for deras foraldrar gor det at dem och inte minst gor jag det at dem. Det ar sadana har barn som, nar de blir storre, inte kommer att ha nagot emot att stada. Daremot barn som alltid maste stada upp efter sig sjalva nar de ar sma, kommer, nar de blir storre, inte alls gilla att stada for de forknippar stadandet med tvang fran foraldrar. Jag kan inte saga sakert att det ar sa det ar, men det verkar logiskt sa jag tror pa det till 100 %.

Annars har dagen varit ganska sa handelselos. Suttit och tittat lite i kataloger fran olika affarer har och letat efter mojliga julklappar, hittat att par stycken som kanske vore nagot att ha. Och nu ska jag strax ga och lagga mig i sangen med laptopen framfor mig och titta lite pa Monty Python sa att jag kan fa mig nagra sma skratt innan jag somnar. Det har blivit en kvallstradition har hos mig nu. Eftersom jag inte har TV pa rummet sa far jag roa mig med att titta pa filmer pa datorn, om jag nu inte vill sitta nere i vardagsrummet och titta pa det som Alana och Mick tittar pa men man kan inte saga att jag direkt tycker det dom brukar titta pa ar nagot vidare bra.

Onsdag 25/11-09: Vill bara borja med att sga att vadret verkligen ar sa daligt har i England som alla sager. Idag har det regnat i stort sett hela dagen, vilket det har gjort anda sen jag kom hit for ett par veckor sen, till och fran. Idag har jag haft fullt upp hela dagen. Pa morgonen visste jag inte om det var meningen att jag skulle ta barnen till skolanmen nar bada foraldrarna hade akt hemifran sa blev det ganska sjalvklart. Sa min uppgift blev att kla Charley och sen folja dem till skolan. Men Charley vagrade byta om fram pyjamasen och borjade, precis som jag berattade om igar eller i forrgar, skrika och grata under tacket i sin sang. Men det dar hade jag inte tid med for jag ville ju fa barnen i tid till skolan sa jag och Millie hjalptes at att halla Charley still medans vi kladde henne. Sen efter ungefar 20 minuter kom vi antligen ivag och vi gick till och med nagra minuter tidigare an vad som ar senaste tiden att ga sa vi klarade det ganska bra. Ni vet att jag berattade om kopplena som garnen har halls i. Och att jag sa att inte ville anvanda dem. Idag gjorde jag dock det pa Charley. Eller egentligen var det inte jag for Rhiannon och Millie turades om att halla henne. Men det tar emot att saga att det faktiskt hjalpte for man hade koll pa Charley hela vagen och man visste att den som holl i kopplet inte skulle rusa ivag heller.

Efter att barnen lamnats av i skolan gick jag hem igen och stadade och gjorde sant som jag brukar gora under dagarna och sen nar klockan var 12 gav jag mig ivag igen for att hamta Charley. Eftersom jag skulle hamta de andra barnen bara tva och en halv timmar senare sa var det ingen ide att ga hem med henne och sen dra med henne tillbaka ner till stan. Jag var ganska saker pa att hon inte skulle orka det. Sa vi gick runt lite i stan och tittade i affarer. Vi gick bland annat till mataffaren Tesco och dar hittade jag en CD med serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Det var en skiva med julmusik pa. Vad musiken har att gora med serien vet jag dock inte an men det far jag val ta reda pa kanske.

Sa efter tva timmar i stan med Charley hamtade vi Callum, Rhiannon och Millie i skolan och vi gick hem och tittade lite pa TV. Nar vi kommit hem hade vi alla fem hunnit bli genomblota pa grund av allt regn. Inte minst Rhiannon som hoppat i varenda vattenpol hon fick syn pa utmed vagen. Fast det ar san hon ar. Lite irriterande och olydig och valdigt skrikig. Hon skriker ofta i stallet for att prata med normal volym, sarskillt om hon far syn pa ”sweeties” blir hon alldeles till sig och skriker oftast. Men aven hon har sina bra sidor.

Och boy, vad min kropp har lidit den har dagen av allt gaende och staenda och barande. Det marks att jag inte ar van vid sa har mycket rorelse sa kanske, kanske kommer jag hem som varsta muskelbyggaren sen, I wish.

Tisdag 24/11-09: Hmm. Morgonen borjade med en liten tripp med Alana till barnens skola dar vi lamnade dem varpa Alana akte till sitt college och jag traskade hem igen. Sen sag dagen ut precis som igar. Jag moppade golv, plockade disk, strok klader och stadade rum. Sen var det dags for mig att for forsta gangen pa egen hand hamta barnen i skolan och ga hem med dom. Vilket gick bra pa sina stallen. Men pa andra gick det lite samre. Som till exempel nar Rhiannon fick for sig att springa genom en tunnel och snubblade och skrapade upp knat. Eller nar Charley, Rhiannon och Callum alla ville trycka pa knappen vid overgangsstallet vilket ledde til skrik och grat. Och Millie ar ofta ett problem hon med for hon har fatt for sig att hon ar sa mycket aldre an sina syskon och klarar allt sa mycket battre, aven om hon bara ar ett ar aldre an Rhiannon. I vissa fall stammer det kanske men det hjalper inte mig att ha henne tio meter framfor mig medans jag har tre yngre barn att halla koll pa ocksa. I alla fall sa drog Alana fram ”kopplen” till mig idag och   sa att det skulle vara lattare om jag anvande dom i morgon men det kommer jag absolut inte gora. Snacka om att jag skulle skammas och ga sunt och halla barnen i koppel som om dom var hundar.

Jag maste ta tillbaka det jag sa igar om oversvammningen ocksa. Visst hade vattnet i parken sjunkit tillbaka ganska mycket igar. Men det var igar det. Idag var det annu hogre an det varit fran borjan. Enligt Ylva ar det har den varsta oversvammningen England haft pa over tusen ar. Men Hereford ar inte sa illa drabbat som manga andra stallen som tur ar.

Idag ar det en manad kvar till jul vilket innebar att jag far komma hem om 27 dagar…alldeles for langt kvar    onskar mitt plan lyfte redan i morgon sa att jag fick satta mina fotter pa svensk mark igen men jag far lov att vanta. Den som vantar pa nagot gott…

Mandag 23/11-09: Ok, Den hagen var lite mindre rolig kanske Den borjade bra med huset for mig sjalv, lite stadning och lite moppning av golv. Det var roligt att stada. Sen kom barnen och Mick och Alana hem och jag lekte lite grann med barnen. Pa kvallen nar Alana var och jobbade och Mick var och hamtade Mille pa Brownies (scouterna) sa skulle ja se till att de ovriga tre barnen borstade tanderna och gick och la sig. Och eftersom jag gjort det forrut sa skulle det inte bli nagra problem, trodde jag. Men jag trodde fel. Lilla Charley vagrade forst att borsta tanderna och la sig i sangen och grat under tacket. Nar jag efter kanske en kvart (envisa barn, de har) fick henne att ga och borsta tanderna sa skulle Rhiannon hjalpa henne men da fick hon alldeles for mycket tandkram i munnen och borjade grata for att det var sa starkt. Nar jag hade fixat tandkramsproblemet sa var hon pa vag till sangs nar hon kom pa att hon ville ha en ”biscuit and a drink” men eftersom hon inte fick det sa borjade hon storgrata igen. Det var nu som jag sag genom fonstret att Mick korde upp pa parkeringen. Jag sa det till Charley och hon slutade grata men inte ville hon ga till sangs inte. Hon ville titta ut genom fonstret och se Mick och Millie och det tyckte jag val inte var for mycket begart. Men pa vag upp i fonstret snubblade hon och drog tanderna rakt i fonsterkarmen och borjade grata igen. Tur for mig att Mick kom hem precis sa att han kunde fixa henne aven om hon var okej.

Sondag 22/11-09: Vadret har varit uruselt hela dagen idag. Vilket var otur eftersom jag var ledig hela dagen. Men jag trotsade vadret och promenerade ner till stan. Mitt paraply gick sonder pa vagen eftersom jag inte lart mig hur tusan man anvander ett paraply har i England. Jag menar man maste ha en speciell teknik skulle jag tro for man vet aldrig varifran det blaser och blaser det gor det i stort sett alltid. Fast problemet kan ju sa klart ocksa ligga i kvaliten pa mitt lagprisparaply Jag julklappsshoppade lite nere i stan och sen precis lagom tills jag skulle ga vagen forbi Asda och sen hem sa borjade det osregna. Jag hade varit och shoppat i en kladaffar som heter Primark och dar far man alltid sota sma papperskassar att bara sina inkop i men min var inte sa jattesot idag nar jag nadde Asda. I osregnet gick papperskassen sonder och eftersom det var den enda kasse jag hade foruton en pytteliten plastkasse blev jag tvungen att bara grejerna jag kopt i famnen hela vagen fran centrum till Asda (aven om det kanske inte ar sa jattelangt). Nar jag val var fardig inne pa Asda sa hade jag ju fatt en ny kasse och mitt kassproblem var borta. Men nar jag sen var pa vag hem sa kom det en bil och korde i en vattenpol precis bredvid trottoaren dar jag gick och jag blev genomblot. Sa det var bara att skynda sig hem och byta klader.

Val hemma fick jag hora att Micks 17-ariga dotter, Cody, skulle komma pa besok. En dotter som jag inte hade nagon aning om att han hade men tydligen sa fick han henne i sitt forra aktenskap, som jag inte heller visste att han hade haft. Sa hon kom och hennes pojkvan med.

Nu ar det klart: Jag far komma hem till jul. JIPPIE!!! Sa da behover jag inte ha sa brattom med att kopa julklappar for att de ska hinna fram i tid med posten. Och om en manad far jag komma hem till Sverige igen. Kul, kul, kul Can’t wait. 

Forresten sa vill jag bara lagga till att jag sa ju i forrgar, eller nar det nu var, att oversvammningen nere i parken, enligt Alana, skulle vara kvar i manader men det verkar inte som det langre for nar jag gick forbi dar idag hade vattnet redan sjunkit jatte, jatte mycket.

Jag at Yorkshirepudding idag for forsta gangen  och det var jattegott. Nu, nagra timmar efterat kommer jag inte ihag sa mycket av den men jag kommer ihag att det var jattegott. Sa testa det alla som inte redan har gjort det

Sondag 22/11-09: Igar kom jag hem sent sa jag orkade inte uppdatera bloggen da med ska gora det nu i stallet. I gar maste jag nog saga att det var den basta dagen hittils har i England. Forst gick jag upp vid 7 och hade barnen i fyra timmar. Egentligen skulle jag varit ledig hela dagen men det blev inte riktigt hela. Sen nar Mick kommit hem och tog hand om barnen sa akte Ylva, Sandra och jag till en liten grannstad som heter Ross-On-Wye. Dar julklappsshoppade vi lite grann och sen bestamde vi oss, vid 6-tiden for att ga och ata nagonstans. Men eftersom vi redan latit bilen sta pa parkeringen ganska mycket langre an vad vi betalat for och man inte fick kopa tva biljetter efter varandra (konstig regel), sa bestamde vi oss for att leta upp ett stalle pa vagen hem. Men i stallet tog vi en liten omvag pa nan halvtimme och akte till Wales och staden Monmouth och at pa en mysig liten pub och restaurang som hette Robin Hood. Sa det var lite skoj att kunna aka over till Wales bara sadar under nagra timmar. Det var konstigt dock for pa alla skyltar stod det bade pa walesiska och sen oversattning pa engelska och de walesiska orden var hur konstiga som helst. Sag ut ungefar som om dom tagits ut ur sagan om ringen-triologin. Men hur som helst sa har man varit i Wales nu ocksa.  

Sen nar vi kom hem till Hereford igen vid 8-tiden visste vi inte vad vi skulle gora. Vi ville inte aka hem sa tidigt sa vi bestamde oss for att aka till en av de tva supermarkets som jag annu inte varit pa: Morrison’s. Men nar vi kom dit sa hade dom precis stangt sa vi fick vanda. Sen pa vagen tillbaka stannade vi till pa bion for Ylva och Sandra hade slagit vad om man fick en KitKat gratis dar om man kopte cola och popcorn eller om man fick det bara man kopte en cola. Sa jag och Ylva skulle springa in pa bion och kolla upp det men det var redan stangt dar ocksa :O Lite tidigt for en biograf att stanga pa en lordag tycker jag. I stallet bastamde vi oss for att aka och handla julklappspapper och sant pa Asda som har oppet dygnet runt alla dagar pa veckan forutom lordagar. Men aven om det var lordag igar sa hade de oppet till tio sa vi hade gott om tid att hinna titta runt lite i affaren. Sen akte vi hem till Ylva och Sandra och Ylva slog in nagra julklappar och sen krop vi upp i Ylvas sang och tittade pa film. Igar blev det ”Calendar Girls”. Sen blev det att ga hem och krypa till sangs.

Fredag 20/11-09: Jag kom precis hem efter att ha varit hemma hos Sandra och tittat pa film, ”Bednight Stories” och maste ga och lagga mig nu med en gang for att orka upp i morgon nar jag ska ha barnen pa morgonen. Idag har varit en bra dag. Forst strok jag lite klader och sen foljde jag med Alana och hamtade barnen i skolan och pa vagen hem akte vi till parken ock promenerade dar. Den dar oversvammade parken jag berattade om igar. Alana berattade att nu nar den val ovesvammats sa kommer den att vara oversvammad i manader. Fast lekplatsen gar fortfarande att vara pa sa det ar helt okej. Efter parken gick jag och Ylva ner och motte Sandra i stan och vi gick och at pa Pizza Express, den coolaste pizzeria jag nansin varit pa. Och efter det gick vi hem till Sandra och jag fick for forsta gangen traffa Karen och Chris som ar hennes familjs foraldrar. Och jag alskade Karen. Jag hade forestallt mig henne pa ett ganska sa bitchigt satt, om man far saga sa, men det stamde inte alls. Hon var hur go som helst. Sen var det meningen att jag coh Ylva skulle ga de 45 minuterna hem efter filmen men Sandra var snall nog att kora oss. Tur man kan ha.

Torsdag 19/11-09: Idag var dagen da jag skulle ha tagit barnen till skolan for forsta gangen och det var det har jag sett fram emot de senaste dagarna men sjalvklart sa blev det inte sa. Mick kom tillbaka fran Aberdeen natten till idag. Eller han skulle ha kommit pa natten men kom nagra timmar tidigare vilket gjorde att han var vaken i morse och fick for sig att kora oss ner till skolan i stallet. Sa jag far snallt vanta till nasta vecka. Annars har dagen varit ganska forvirrande. Eftersom jag inte varit har sa lange sa har det varit lite tveksamt for mig om jag under vissa perioder ar ledig och kan gora vad jag vill eller om jag ska stanna hemma och jobba men det lilla problemet ska Alana och jag ta itu med i morgon forhoppningsvis.

Genom var lilla stad, med cirka 50 000 invanare, rinner floden Wye och ibland nar det regnar mycket gor den som alla floder gor, svammar over. Det var precis det som Wye hade gjort idag och jag har aldrig nagonsin tidigare sett en sadan ovesvammning. Vid ett stalle pa vagen ner till centrum finns det en park med en stor, stor plan grasyta (med massa fotbollsmal pa, aven fast det inte ser ut som fotbollsplaner). I vilket fall som helst sa rinner floden pa andra sidan den har parken och idag kunde man inte se parken alls for hela grasytan var vattenfylld. Det sag ut som en sjo eller kanske som en utomhusbassang (ironinskt nog sa ligger stadens badhus precis bredvid) Det var vad jag kallar en oversvammning.

Och sa vill jag passa pa att beratta om ett roligt litet fenomen som finns har i landet och som jag aldrig hort talas om tidigare. detta fenomenet ar det faktum att man anvander koppel. Inte pa hundar utan pa barn. Jag hade hittils reagerat flera ganger pa att foraldrar gick och holl sina barn, och ibland drog dem, i koppelliknande band men jag antog att det var nagot annat men sa idag forklarade Sandra och Ylva for mig att det faktiskt ar koppel. Smart kanske om man har olydiga barn och ska ga bland bilar men jag tror inte att jag skulle vilja ga med mitt barn (om jag hade ett) i koppel hur olydigt det an ar. Hemskt gjort av foraldrarna, enligt mig.

Pa kvallen idag var jag hemma hos Ylva och Sandra kom ocksa dit. Jag fick for forsta gangen traffa Ylvas familjs aldsta pojke, Aiden, och han ar hur cool som helst. Kan kanske delvis bero pa att vi rakar halla pa samma lag i Premier League. Liverpool FC in our hearts forever. Jag, Ylva och Sandra tittade pa Lejonkungen och sen var den har dagen slut den ocksa.

Onsdag 18/11-09: Anda sen jag kom hit har jag forsokt hitta sadana tuggummin som jag alltid har. Ni vet Extra-tuggummin i en liten pase men vart jag an har letat sa har jag inte hittat nagra. Visst har jag hittat tuggummin, men inte sa manga och bara sadana i papperspaket med 10 stycken i varje paket. Till sist i dag kom jag pa vad problemet var…I England har dom inte tuggummin i pasar Dessutom har dom dom inte vid kassan sa man maste ga genom halva affaren for att hitta dem. Hmmm, jag vet att det ar ett I-landsproblem men det ar anda irriterande.

Jag har varit ledig hela dagen idag sa eftersom inget sarskillt hant sa kan jag ju baratta lite om foraldrarna. Mamman Alana jobbar som sjukskoterska pa Herefords sjukhus. Hon jobbar ocksa pa var narmaste supermarket, Asda. Utover detta gar hon pa college tva dagar i veckan sa det ar inte svart att forsta att hon behover en au-pair. Pappan Mick jobbar ocksa inom sjukvarden, jag har inte riktigt koll pa vad det ar han gor men tror att han jobbar som nagon slags rescue-person. En san som hjalper folk som gatt vilse och behover hjalp ute pa kullarna och sa dar. Det ar svart att forklara men Sjukvard ar det i alla fall. Det ar ganska komiskt for Ylvas familjs foraldrar jobbar ocksa bada tva inom sjukvarden vilket kanns tryggt for oss tva

Ah nu borjar julen komma ocksa. Det ar inte tankt att jag ska aka hem over julen men nu nar det narmar sig allt mer sa onskar jag inget hellre an att fa komma hem och fira med familjen som vanligt och sen aka tillbaka hit. Lite konstig onskelista kanske men det enda som star pa min onskelista i ar ar en tur och retur biljett. Annars maste jag stanna har och fira i England och det vet jag inte hur det blir. Kanske foljer jag med familjen och firar. De ska aka antingen uppat i landet till Alanas familj eller nerat till Micks. Det ar inte bestamt an tydligen. Eller sa valjer jag att stanna kvar har i Hereford och fira helt sjalv om jag inte vill folja med och vara en som egentligen inte borde vara dar. Jag lyssnade precis pa Christina Aguileras Christmas Time dar hon sjunger ”Everybody’s home for Christmas” och jag hoppas verkligen att det stammer for min del. Det ar bara att hoppas pa det basta.

Onsdag 18/11-09: Jag var pa vag hem fran stan idag nar en som gjorde en undersokning for polisen stoppade mig. Han stallde fragor om hur det ar i vart omrade och om jag tycker att polisen gjor ett bra jobb dar. Men eftersom jag bara varit har en vecka sa vet jag ju inte sa mycket om det. Men en sak som jag absolut lagt marke till ar att det ar polisbilar som cirkulerar runt i stan hela tiden och ganska ofta hor man polissirener och ser polisbilar flyga forbi. Sa en sak kan jag saga och det ar att polisen gor ett mycket battre jobb har an i Sverige. Atminstone sa syns dom mer. Pa kvallen satt jag med barnen och tittade pa film. Barnen valde, som tur var for mig, Mamma Mia. Aven om jag inte ar ett Abba-fan sa ar det anda mysigt att fa se de dar sma svenska sakerna ibland. Till exempel sa hade Ylva och Sandra precis kommit fran IKEA nar jag traffade dom forsta gangen och Sandras familj hade en flaska svensk lingonsaft i skapet nar hon kom hit for tva manader sen. Och i min familjs skap, ja dar stod det en flaska svensk glogg nar jag kom hit. Sverige, Sverige, Sverige.

Nu har jag kommit ikapp tiden sa fran och med nu ska jag skriva ett inlagg per dag med start nu.

Tisdag 17/11-09: Idag var dagen da jag verkligen borjade alska Hereford. Det ar en mysig liten stad med manga billiga och bra affarer och antligen har jag lart mig hitta till och fran centrum och mellan olika stallen i centrum. Jag akte med Alana ner till skolan, som ligger pa andra sidan centrum och sen sattes jag for en utmaning att lyckas ga ratt vag hem all by myself vilket jag gjorde utan problem. Sen foljde jag med Ylva ner till banken i centrum, sjalvklart tittade vi lite i affarer ocksa, och sen hem igen och sen. Sen gick jag till centrum igen och sen hem igen sa hela dagen gick ut pa att ga och aka upp och ner till centrum i stort sett. Som exempel pa hur billigt det ar har kan jag saga att jag hittade en DVD-box med Monty Python med alla sasonger av Flying Cirkus som jag kopte (Monty Python-fan som jag ar) och den kostade bara 17 pund vilket ar ungefar 202 svenska kronor. Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker det ar ganska billigt. Sa nu har jag nagot att roa mig med nar jag ar ledig och varken Sandra eller Ylva ar det. Pa kvallen hade jag barnen igen.

Jag kan lagga till lite forsta intryck av England har ocksa…eller i synnerhet Hereford da eftersom det ar det enda jag sett i dagsljus an sa lange.

1: Trafiken ar helt galen har i staden, overallt ar det langa bilkoer och det tar jattelang tid att kora bara en liten stracka, Ylva sager att det baror pa att alla tar bilen vilket gor att trafiken blir kaotisk. Hmmm, jag ar glad att jag slipper kora har.

2: Barnen ater sjukt mycket onyttigt. De far ”biscuits” varje dag mellan maltiderna och till lunch ater dom chips. Ni vet sadar som man tanker sig att amerikanska barn gor. Men tydligen ar det sa har i England ocksa. Helt sjuka matvanor. Med storpack minichipspasar i skapen och andra skap proppfulla med biscuits gor det inte sa gott intryck pa mig.

3: Till sist maste jag bara namna hur mysigt det ar ar att vara i centrum nar skolan slutat och alla elever gar runt dar i sina snygga skoluniformer. Det ar hur snyggt som helst och nagot av det som jag gillar mest har an sa lange. Synd bara att det inte kunde vara likadant i Sverige. Fast det ar klart att om det var det i Sverige sa skulle man inte bry sig sa mycket om det nu na man ar i England for man ar sa van vid det anda.

4: Ett annat plus ar den stora karusellen som stallts upp pa torget och som ar jattemysig pa kvallen nar det ar morkt. England, England, England.

Jag tankte bara skriva lite om vad som har hant an sa lange under de fem dagar jag varit har nu.

Torsdag 12/11-09: Det har var dagen da jag flog till England. Eftersom jag aldrig tidigare flugit och ingen i min familj gjort det heller sa var jag mer nervos infor flygturen an infor att komma fram och traffa familjen jag skulle jobba hos. Men flygturen gick bra och jag landade i Birmingham som planerat. Mamman i familjen Barry, Alana 27 ar, hamtade upp mig dar och med sig hade hon alla fyra barnen, dottrarna Millie 7 ar, Rihannon 6 ar och Charley 3 ar och sa sonen Callum 4 ar. Sjalvklart sa regnade det i England nar jag kom dit och det har det gjort nu, med lite uppehall bara da och da, i fem dagar. Jag hade fatt for mig att det bara skulle ta en halvtimme-40 minuter att aka fran  Birmingham till Hereford men det visade sig ta ungefar tva timmar. Det ar ganska roligt for aldrig under mina 18 ar i Sverige kan jag komma ihag att jag har varit med om att man tvingats kora undan for att slappa forbi polis eller ambulans eller vad det kan vara men redan under min forsta bilfard i England fick vi kora undan for en polisbil. Haha. Lite komiskt. Nar vi kom fram till Hereford var klockan sakert 8 pa kvallen. Jag traffade pappan i familjen, Mick 40 ar. Jag blev forvanad over hur litet deras hus var. Jag hade forvantat mig ett jattestort hus med tradgard och grejer men det visade sig att de bor i ett litet trangt hus med bara en liten, typisk engelsk, bakgard som tradgard. Sa till en borjan blev jag besviken men sen insag jag att med ett litet hus skulle man kunna komma familjen mycket narmra eftersom man springer pa i alla fall nan av dom vart man an gar. Sa det var den dagen det.

Fredag 13/11-09: Den dagen var de tre aldsta barnen i skolan och lilla Charley pa dagis och Alana jobbade. Men Mick hade tagit ledigt for att tillbringa dagen med mig. Vi akte ner till stan som ligger ungefar en halvtimmes gangvag fran deras hus. Vi gick runt lite i centrum och sen gick vi till stadens katedral som ar fran ar 1079. Dar tittade vi pa Mappa Mundi: en varldskarta som Mick sa ar den aldsta kvarvarande kartan i varlden, dock vet jag inte om det ar riktigt sant eller om det bara ar sa att den ar en av de tre-fyra aldsta. I vilket fall som helst sa var det coolt att se bade den stora vackra insidan av catedralen, kartan och det lilla jattegamla bibliotek som fanns dar med bocker som var hundratals ar gamla och som blivit fastkedjade i hyllorna av de som gjort i ordning bilblioteket i samband med att katedralen byggdes.Hur haftigt som helst var det i vilket fall som helst.

Lordag 14/11-09: Jag kommer inte ihag sa mycket fran den har dagen. Men det kan kanske bero pa att det inte hande sa mycket. Vi var hemma och jag lekte med barnen och larde kanna dom lite battre.

Sondag 15/11-09: Den har dagen var inte kul alls. Eller till en borjan var den det. Mick akte till Aberdeen i Skottland pa morgonen och Alana jobbade hela dagen sa jag fick vara ensam hemma med barnen. Och det var roligt och gick bra till en borjan men efter nagra timmar borjade jag fa hemlangtan. Flera ganger var blev jag tvungen att lamna barnen for att de inte skulle se att jag grat. Jag trodde inte att jag skulle kunna sakna familjen eller vannerna sa mycket som jag faktiskt gjorde da. Och jag hade kunnat gora vad som helst for att bara fa vara tillbaka pa Svensk mark igen. Att fa vara i Sverige. Och jag trodde aldrig att jag skulle saga det har men jag saknade faktiskt skolan. Jag menar den har ju alltid varit en trygghet i livet. Nagonstans dar man vet att man hor hemma. Men nu horde jag inte hemma pa nagon skola lange. Jag horde inte langre hemma pa Backang utan befann mig har i ett frammande land utan nagon jag kande, i en frammande familj som jag an sa lange inte kommit in i pa riktigt. Sa jag saknade allt som funnits i mitt liv den senaste tiden, min familj, skolan och min sota, sota, underbara lilla Global-klass och hade nu ingenting kvar omkring mig. Senare insag jag att det har lilla bakslaget i mitt stora steg framat berodde pa att jag agerat sa snabbt nar jag bestamde mig for det sa det hade inte riktigt sjunkit in vad det var jag gjort. Pa kvallen nar Alana kommit hem gick jag upp pa mitt rum och pratade for forsta gangen sen jag kom till England med delar av min familj och mina vanner over internet och grat och grat och grat. Det var vid den har tidpunkten som de tva andra svenska au-pairerna har i Hereford, Ylva och Sandra, knackade pa dorren for att traffa mig for forsta gangen. Illa vald tidpunkt med tanke pa att jag var helt sondergraten men nar vi val traffats sa kande jag mig mer hemma har. Min hemlangtan var borta for nu hade jag fatt tva vanner har i stan. Tur ar det ocksa att Ylva bor bara 30 sekunder fran mig, om ens det, och hennes familjs mamma, Rachel, och Alana ar basta vanner.

Mandag 16/11-09: Dag fyra var Sandras fodelsedag. Hon fyllde nitton. Jag och Ylva firade med henne dar hon bor, hon bor pa den rikare sidan av floden Wye medans vi bor pa den fattigare, om man far saga sa, sa det ar ganska langt mellan oss men som tur ar har bade Ylva, som forresten ocksa ar 19 ar, och Sandra korkort. Vi bakade en svensk tarta och sen var det dags for Sandra att hamta upp hennes barn i skolan. Som en extra liten fodelsedagspresent sa startade inte hennes bil sa jag och Ylva fick skynda ner till skolan och hamta flickan medans Sandra fick hjalp av en granne att fixa bilen. Pa kvallen sen var det dags for mig igen att ta hand om Millie, Rhiannon, Callum och Charley. Den har gangen var det mycket lattare.

Hej alla dar hemma i Sverige…Som ni vet befinner jag mig nu i England i en liten stad som heter Hereford dar jag jobbar som au-pair i en fyrabarns-familj. Som de fleste ocksa sakert vet sa kastade jag mig in i det har valdigt plotsligt. Fredagen den 6:e november fick jag for mig  att jag skulle forsoka hitta en familj att jobba hos, mandagen den 9:e hoppade jag av skolan och tre dagar senare flog jag till England. Sa min blogg finns till for att folk i Sverige som ar intresserade ska kunna hanga med och lasa om hur det ar for mig att jobba har i England som au-pair. Jag vill ocksa ursakta att det saknas prickar har och dar i texten men som ni alla ju redan vet saknas vissa bokstaver i det engelska alfabetet som finns i varat och eftersom jag skriver pa ett engelskt tangentbord sa far det bli som det blir. Men ni ar nog smarta nog att forsta anda. And now let the journey begin.